Jag har de fyra mest intensiva veckorna någonsin framför mig, med en metodkurs parallellt med C-uppsatsen. Jag har inte tid att vara ledsen nu. Jag trodde verkligen att saker och ting skulle bli annorlunda den här gången, men ändå är jag tillbaka i samma skit som i höstas.
Jag är så himla trött på att gråta. Och jag fattar att ni som läser inte förstår någonting, och det är okej. En dag ska jag berätta allt. Just nu behöver jag bara skriva av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar