Lika fort som man dippar, lika fort kan det gå uppåt igen. Ett snack, en överenskommelse och två intresserade arbetsgivare senare känner jag mig inte lika ledsen längre.
Nu ska jag bara köra järnet, sätta metodtentan och skriva en fet C-uppsats. Sen börjar fan livet på riktigt. Och jag börjar faktiskt längta lite nu.
"Livet är en väldigt lång promenad, vissa bitar får man gå ensam för att sen möta den man vill gå resten av vägen med."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar