Var påväg upp till Ica, när två icke-svenska killar i 14, 15-års ålders slöt upp bakom mig. De började skrika efter mig: "Hey! Hey! Hallå! Men svara då!" De började klappa i händerna och skrek ännu högre "Men HEY! SVARA DÅ!" Jag höjde musiken i mina hörlurar och gick lite fortare. Nästan precis när vi är inne på Ica, smyger den ena killen upp bakom mig och SPARKAR mig i vänstra knävecket! Jag blir chockad och rädd, vänder mig hastigt om och skriker "MEN!", varpå han svarar "Men jag skulle ju bara skrämma dig lite". Mitt hjärta rusar och jag bara stirrar in i hans ögon, utan att få fram ett ord. Det kändes som att tiden stod still. Tillslut vänder jag mig om och går därifrån.
Min puls var skyhög, tårarna började bränna innanför mina ögonlock och mina ben bara skakade. Är det konstigt att jag som kvinna, ser varje man som en potentiell våldtäktsman, när något sånt här händer mitt på ljusa dagen? Nej, det är fan inte konstigt.
Snart en halvtimme senare är jag fortfarande helt skakig i benen. Vem fan kan säga att det inte är något fel på samhället vi lever i, när en 14-årig kille tar sig friheten att sparka en 21-årig tjej? Mitt på gatan sådär, bara för att han "ville skrämma mig lite".
Snälla du, kan du förklara för mig varför det är relevant att benämna dessa två killar som "icke-svenskar". Vad vet du egentligen om deras härkomst och bakgrund? Och framförallt, vad har det ens med saken att göra?
SvaraRaderaHej, Anonym! Tack för din fråga! Min benämning av dessa killar har absolut ingenting med historien att göra, det var mer bara en observation från min sida. Detta för att "paint the picture", så att säga. Då de bröt på svenska och ibland inte pratade svenska överhuvudtaget, drog jag slutsatsen att de var icke-svenskar. Men förstås, jag kan ju haft fel.
SvaraRaderaHoppas du är nöjd med ditt svar!