Klockan är 10.15 och jag lämnar precis skolans parkering. Rakt emot mig kommer ett långt led av sjätteklassare gående. ”Gud! De är 15 minuter för tidiga, jag som inte ens kommit igång med det hela!”
Jag springer in genom entrén och ner till skåpet, kastar av mig ytterkläderna, fiskar upp min mapp där alla spanska-papper ligger i och skyndar mig så mycket jag bara kan upp till salen där vi ska vara. Eleverna med lärare står redan redo utanför salen, bara väntar på att få komma in och jag har inte ens plockat upp datorn jag ska använda mig av. Letar runt efter Boel, min handledare, vilken jag inte hittar, och paniken börjar växa inom mig. Det är nu 10 minuter tills passet ska börja och jag har inte ens kommit in i salen ännu. Jag knackar på varje dörr i korridoren, där vi ska vara, och tillslut hittar jag henne, mitt i ett prov! Datorn packar jag upp på fem röda sekunder, samtidigt som jag inser att varken pennor, högtalare eller USB är var de ska vara. Springer ner till mitt skåp för att hämta mitt USB, samtidigt som jag återigen måste störa Boel och hennes elever i provet, för att kunna skicka iväg henne på penn- och högtalarjakt. Kanonen sätts på och bildspelet klickas upp. ”Puh! Nu är det mesta i alla fall fixat”, tänker jag och andas ut, men lugnet infinner sig inte särskilt länge; högtalarna! De är fortfarande inte här! Klockan är nu över 10.30, som egentligen var tiden då passet skulle börja. Jag ringer till en kompis jag vet sitter i korridoren utanför, för att be denne gå in till Boel och efterlysa högtalarna. Han säger ”Hm, ja, okej då, det fixat jag.” Ytterligare några stressade minuter tickar förbi, fortfarande inga högtalare. Jag hör hur sjätteklassarna börjar bli otåliga där ute i korridoren. Smyger försiktigt ut från salen igen samtidigt som jag återigen måste ursäkta dröjsmålet. Jag skickar iväg Boel på högtalarjakt ännu en gång, går själv in på en av toaletterna och dricker några klunkar vatten, för att lugna ner mig själv. ”Okej Kajsa, ta det lugnt nu. Andas. Det här kommer gå jättebra”. Jag var egentligen inte nervös, men så uppjagad att jag förmodligen misstog det som nervositet. Högtalarna kommer slutligen på plats och efter ungefär en kvarts dröjsmål kan mitt allra första spanskapass äntligen börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar