Idag hade jag fem punkter på min lista och nu är alla avbockade. Gick runt i skolan hela dagen och bara längtade tills jag kunde komma hem, så att jag kunde göra det jag skrivit upp på lappen och sedan få kicken av att stryka över det. Men sen började jag fundera; jag älskar att ha sådan total kontroll över allt i hela mitt liv, att jag LÄNGTAR tills jag kan få komma hem och exempelvis tvätta, bara för att få kunna stryka det från min lista. Är inte det lite galet? Jag längtar livet ur mig för att få göra de där små sakerna, så att jag kan bocka av det på min lista och känna kontrollen över livet. Är det något fel på mig? Jag längtar hela tiden så mycket att veckan bara ska gå, så att jag, lapp för lapp, får riva bort dem från garderoben och kasta dem.
Jag borde nog lugna ner mig lite. Ser jag bara alla dessa måsten, alla dessa små saker jag vill bocka av hela tiden, så ser jag ju inte nuet, livet. Jag längtar så mycket till allt, att jag inte hinner leva just nu. Tiden går ju redan så fort som den gör, måste jag då verkligen längta tills jag kan få tvätta nästa gång, eller tills nästa träningspass bara för att få bocka av sysslan? Innan jag vet ordet av är det sommar, sen jul, sen är det februari och sen helt plötsligt flyttar jag till Frankrike. Och den känslan skrämmer mig så jävla mycket just nu, att bara det nog skulle kunna få mig att slappna av lite och sluta längta till allting.
Veckans lappar. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar