förlatade?

Hela denna vecka har varit så himla lång. Långa dagar, sega dagar, trötta dagar, tråkiga lektioner.... Och det har verkligen speglats i mitt beteende och hur jag har betett mig när andra frågat hur läget är. "Joda, trött, jätte, jättetrött. Så himla lång dag idag, och jag sov så lite inatt." Och detta är ungefär vad jag har svarat varenda gång någon ställt ovanstående fråga. Hur kul är det att prata/umgås med en sådan trött, tråkig och negativ person då?

Dock var det inte just exakt det jag tänkte prata om nu.
Träffade en kille på gymmet idag som läser samma starta eget-utbildning som mig, och vi började prata lite. Han läste tredje året systemvetare och skrev just nu sin c-uppsats. Han gnällde precis lika mycket som mig; "Jaa, har varit uppe sen sju imorse, och i skolan hela dagen.. Jaa, man har ju inte sovit så mycket, mornarna har varit så tidiga nu den här veckan. Och sen ska man på utbildningen och sedan hinna med gymmet också. Det är så jobbigt, man är så trött hela tiden."

Jag tänkte inte mer på det han sa just då, utan nickade och höll med, men sen när jag gick hem från gymmet slog det mig: Har vi blivit lata? När jag gick på gymnasiet gick jag upp klockan sex varje dag, läste flera olika kurser och hade flera lektioner varje dag, gick till fyra, gick till gymmet, tränade och var hemma vid sex på kvällen. Vissa dagar spelade jag även i orkester och liknande, och var ibland inte hemma förrän närmare sju, halv åtta. Hur orkade jag DET då? Och sen när man kom hem var det dags för att plugga. Inte till bara ett prov/en inlämning, utan kanske tre prov och två inlämningar per vecka. Hur orkade man det? Visst, det jag läser nu är mycket, mycket svårare och allt man gör tar mycket längre tid, men på gymnasiet pluggade man ändå till typ fem prov samtidigt, och här är det bara en kurs/en tenta/en inlämning i taget (med undantag för hur jag läser och har det just nu).

Har vi blivit latare ju äldre vi blivit? Eller fann man sig bara innan i hur gymnasiet var? Alltså, asjobbigt? Jag vet faktiskt inte. Men en sak vet jag; och det är att jag ska försöka sluta gnälla så mycket. Det är inte alls särskilt roligt att umgås med en sådan människa.