när livet inte går som man vill

Ibland går livet absolut inte som man har tänkt sig.

Idag är en sådan dag och det känns väldigt jobbigt. Detta må vara en skitgrej för er, kanske, men det är stort för mig - jag har ju kämpat för och velat detta så länge. 

Sara och jag kommer inte ha någon chans att vara kickers till hösten. Inte tillsammans, i alla fall. Hon berättade för mig igår att hon tagit fel på datumen när kick off-veckan börjar, och bokat en resa till New York tillsammans med sin syster exakt under den vecka som nollningen är. Så himla typiskt. Blev så ledsen när hon berättade, men vad ska man göra? Hon kan ju inte direkt inte åka dit, allting är ju redan betalt och fixat. Blir så trött bara. Detta kunde hon ju faktiskt tagit reda på innan vi gjorde ansökan; så mycket tid som vi la ner på det, tid jag kunde lagt på annat om jag bara visste.

Är så ledsen. Nollningen skulle bli den där kicken och det roliga veckan innan allvaret börjar igen, men nu blir det inte så.... Absolut kan jag ju välja att vara kicker ändå, men det blir ju inte samma sak. Det var ju Sara och jag som skulle göra det här, tillsammans. Jag vill inte göra det ensam, med en massa människor jag inte känner.

Vad hade ni gjort? Kan ni förstå min besvikelse?