Mycket händer i mitt liv just nu, men ändå inte. Känns som att jag dagarna i ända sitter inne och pluggar.... Jag vet inte om det är så, men jag betar i alla fall sakta men säkert av mitt hav av studier. Imorgon ska jag sitta inlåst på mitt rum hela dagen och bara tentaplugga. På tisdag gör jag mitt tredje försök på den här jävla tentan.
Ikväll var jag, mamma och min lillasyster Maja på bio; Monsters Inc. University - hur bra som helst! Jag älskar barnfilmer, det är typ det enda jag ser på bio nu för tiden.
Hade förövrigt en underbar helg med min fina Daniel. Han jobbar ganska mycket just nu, så det är endast på helgerna vi ser varandra. Vi var i alla fall ute på picknick, iväg på kalas och ute på middag på söndagskvällen. Supermysigt och så välbehövligt. Denna helgen kommer vi inte se så mycket av varandra, då han måste sitta hemma med bokföring och jag ska iväg på äventyr på Öland. Kan berätta lite mer om detta en annan dag, men jag kan säga som så, att det är en stor dag, det gäller för mig att marknadsföra mig grymt bra, och så kanske jag har en framtida arbetsgivare.....
Nu ska jag sova, för, som sagt: plugg hela dagen imorgon. Har ju haft roligare planer framför mig. Godnatt!
30 juli 2013
plugg hela dagen
Är så trött så jag dör. Har suttit hela dagen, och då menar jag hela dagen, med min asstora Flash-inlämning. Är fortfarande inte ens klar.... Tar sista rycket imorgon, sedan lämnar jag in den och går raskt över till Ekonomistyrningen! Hahaha, hur ska ens denna tenta gå på tisdag? Har noll motivation till den.
Imorgon ska mamma, jag och lillasyster också på bio. Det ser jag mycket framemot! En liten paus från vardagen. Det behöver jag just nu. Kräks på allt plugg; längtar till nästa tisdag klockan 13.01 - då är tentan gjort och som borta.
Imorgon ska mamma, jag och lillasyster också på bio. Det ser jag mycket framemot! En liten paus från vardagen. Det behöver jag just nu. Kräks på allt plugg; längtar till nästa tisdag klockan 13.01 - då är tentan gjort och som borta.
26 juli 2013
att vara en stor modenörd
Är en hopplös sucker för inspiration, alltså. Både när det gäller träning och mode, men framför allt mode. Kan sitta i timmavis och bara skrolla igenom blogg, efter blogg, efter blogg med outfit, efter outfit, efter outfit.... Just nu är jag fast för denna blogg, ÄLSKAR den här tjejens kläder och stil! Tusen outfits snurrar just nu i huvudet på mig, och jag vet faktiskt inte riktigt vilken jag ska använda först.....
Idag åker jag till Växjö med Mandus - får se vad för kläder jag tar på mig!
Köpte förresten en ny dator för ett tag sedan; nu kan jag kanske börja lägga upp dagliga outfits genom webcamen. Ger inte superbra bilder, men det lär ju garanterat bli bättre med bilder i bloggen nu än vad det varit förut i alla fall!
Idag åker jag till Växjö med Mandus - får se vad för kläder jag tar på mig!
Köpte förresten en ny dator för ett tag sedan; nu kan jag kanske börja lägga upp dagliga outfits genom webcamen. Ger inte superbra bilder, men det lär ju garanterat bli bättre med bilder i bloggen nu än vad det varit förut i alla fall!
25 juli 2013
förvänta dig aldrig någonting
Jag har ju levt i 20 år nu och man lär ju sig grejer hela tiden, vartefter åren går, liksom. En viktig grej jag har lärt mig är att man aldrig ska förvänta sig något av människor. Inte av sina vänner, sin mamma, sin syster, sin släkt, sina bekanta, sin pojkvän, sin flickvän - whatever, liksom. Man ska aldrig förvänta sig någonting av någon. Det är endast då man blir besviken.
Har alldeles för mycket erfarenhet av det här, att jag helt har slutat förvänta mig grejer av andra. Har man för höga förhoppningar, eller förhoppningar över huvud taget, slutar det alltid med att man blir besviken och ledsen och undrar "vad gjorde jag för fel den här gången då?". Så därför har jag slutat med det. Går numera (eller försöker i alla fall) alltid in med an open mind vad det än gäller, och jag blir därmed heller aldrig besviken på någon. Och det är nog bra att jag försöker med det, annars blir jag bara ledsen och arg på människor utan att det kanske egentligen är befogat, bara för att jag förväntade mig någon annat än vad som skedde. Förvänta dig aldrig någonting, då kommer du heller aldrig bli besviken.
...och då blir livet så mycket bättre.
Har alldeles för mycket erfarenhet av det här, att jag helt har slutat förvänta mig grejer av andra. Har man för höga förhoppningar, eller förhoppningar över huvud taget, slutar det alltid med att man blir besviken och ledsen och undrar "vad gjorde jag för fel den här gången då?". Så därför har jag slutat med det. Går numera (eller försöker i alla fall) alltid in med an open mind vad det än gäller, och jag blir därmed heller aldrig besviken på någon. Och det är nog bra att jag försöker med det, annars blir jag bara ledsen och arg på människor utan att det kanske egentligen är befogat, bara för att jag förväntade mig någon annat än vad som skedde. Förvänta dig aldrig någonting, då kommer du heller aldrig bli besviken.
...och då blir livet så mycket bättre.
24 juli 2013
dagen innan "löning"
Imorgon kommer CSN-pengarna! Jaa, lilla jag får ju leva på bidrag hela sommaren, då jag inte hittat något sommarjobb. Men vad gör väl det om 100 år, liksom! Har tusen räkningar att betala imorgon, jag och min lillasyster ska även till stan imorgon och imorgon ska också jag, Daniel, David och Emma boka en stuga i Ullared och hänga lite där nu i slutet av sommaren. Jag ska nog även lägga en liten beställning hos Gina (fan, vad de får in fina grejer hela tiden då).
Det är väl ungefär så mitt liv ser ut just nu. Idag kommer Ida klockan 14.00 och vi ska fika och fira mig lite sådär i efterskott. Jag ska också hinna träna ett fett benpass på gymmet i eftermiddag och dessutom plugga. Tur att jag har morgondagen att se framemot!
Uppdatering 14.06: Har min omtenta om två veckor. Tänker varje morgon när jag vaknar att "idag ska jag minsann vara duktig och plugga!" Öppnar häftet, kollar på siffrorna, känner livslusten rinna ur mig, börjar gråta, stänger böckerna igen och gör något annat istället. Så kan ni förklara för mig hur jag MÖJLIGTVIS ska klara den här tentan? Det kommer aldrig, aldrig, aldrig gå. Jag bara kollar på siffrorna och inser att allt jag lärde mig i höstas är som bortblåst. Det är helt hopplöst. Fatta vad jag längtar till examen och inte behöva sitta och pinas med sån här skit längre. Jag valde inte marknadsföring för att få plugga MATTE, jag valde marknadsföring för att få lära mig om hur man marknadsför och lockar kunder på bästa sätt. Hade jag velat räkna matte, hade jag väl för helvete valt civilekonomi. Och en grej till: jag brukar inte hata människor, hata är ett väldigt starkt ord, men den här jävla läraren jag har i det här jävla ämnet, henne hatar jag faktiskt. Jag hatar henne så grovt, och det har jag gjort sedan första lektionen förra året, att jag nästintill faktiskt önskar livet ur henne. Inga fler stackars studenter ska få behöva dras med den här kärringen, jag tycker verkligen inte det.
Uppdatering 20.28: Åh, vad jag behöver skriva av mig hela tiden. Vet inte vad det har varit med mig denna vecka, har varit så arg och ledsen och trött varenda dag. Idag var Ida på besök. Vi åt kakor och tårta och firade mig lite i efterskott. Förstår inte vad det händer med mig när det kommer kakor framför mig; jag måste ha ett jävligt svagt psyke så som jag stoppade i mig och inte kunde stå emot nånting. Det i sin tur resulterade i att jag fick ångest, vilket i sin tur gjorde att jag drog till gymmet och sprang 5 km och tränade bröst och armar. Löpningen gick åt helvete, är skitsur, så nu tänker jag gå och lägga mig. Utan kvällsmat. Så att jag vet vad som väntar nästa gång jag blir sugen på att trycka i mig flera kilo kakor. Man måste ju straffa sig själv och få pli på sig själv på något sätt!
Det är väl ungefär så mitt liv ser ut just nu. Idag kommer Ida klockan 14.00 och vi ska fika och fira mig lite sådär i efterskott. Jag ska också hinna träna ett fett benpass på gymmet i eftermiddag och dessutom plugga. Tur att jag har morgondagen att se framemot!
Uppdatering 14.06: Har min omtenta om två veckor. Tänker varje morgon när jag vaknar att "idag ska jag minsann vara duktig och plugga!" Öppnar häftet, kollar på siffrorna, känner livslusten rinna ur mig, börjar gråta, stänger böckerna igen och gör något annat istället. Så kan ni förklara för mig hur jag MÖJLIGTVIS ska klara den här tentan? Det kommer aldrig, aldrig, aldrig gå. Jag bara kollar på siffrorna och inser att allt jag lärde mig i höstas är som bortblåst. Det är helt hopplöst. Fatta vad jag längtar till examen och inte behöva sitta och pinas med sån här skit längre. Jag valde inte marknadsföring för att få plugga MATTE, jag valde marknadsföring för att få lära mig om hur man marknadsför och lockar kunder på bästa sätt. Hade jag velat räkna matte, hade jag väl för helvete valt civilekonomi. Och en grej till: jag brukar inte hata människor, hata är ett väldigt starkt ord, men den här jävla läraren jag har i det här jävla ämnet, henne hatar jag faktiskt. Jag hatar henne så grovt, och det har jag gjort sedan första lektionen förra året, att jag nästintill faktiskt önskar livet ur henne. Inga fler stackars studenter ska få behöva dras med den här kärringen, jag tycker verkligen inte det.
Uppdatering 20.28: Åh, vad jag behöver skriva av mig hela tiden. Vet inte vad det har varit med mig denna vecka, har varit så arg och ledsen och trött varenda dag. Idag var Ida på besök. Vi åt kakor och tårta och firade mig lite i efterskott. Förstår inte vad det händer med mig när det kommer kakor framför mig; jag måste ha ett jävligt svagt psyke så som jag stoppade i mig och inte kunde stå emot nånting. Det i sin tur resulterade i att jag fick ångest, vilket i sin tur gjorde att jag drog till gymmet och sprang 5 km och tränade bröst och armar. Löpningen gick åt helvete, är skitsur, så nu tänker jag gå och lägga mig. Utan kvällsmat. Så att jag vet vad som väntar nästa gång jag blir sugen på att trycka i mig flera kilo kakor. Man måste ju straffa sig själv och få pli på sig själv på något sätt!
23 juli 2013
dalarna ger topparna
Hade en fruktansvärt dålig dag igår, men det får man kanske ha ibland för att kunna se de bättre dagarna. Kände alldeles för mycket stress och press inför allt som jag måste göra, och då brukar det istället sluta med att jag blir nästintill apatisk och inte gör någonting. Och så blev det igår; satt typ hela dagen framför datorn och avsnitt efter avsnitt av Desperate Housewives. Men idag känns det bättre och jag är taggad på dagen! Har massa att göra, så det är väl lika bra att jag kickar igång denna tisdag direkt. Ska börja med en löptur och sedan ska jag ta tag i högen av skolarbete.
Vad skönt det känns att vara tillbaka till det normala och inte vara ledsen eller må dåligt längre!
Uppdatering 16.53: Helvetes, jävla fitt-tenta! (Ursäkta mitt språk). Har om en och en halv vecka omtenta på den äckligaste, vidrigaste, svåraste tentan jag någonsin varit med om och jag fattar ingenting, absolut ingenting. Vill inte ens göra den, som om jag skulle klara den, liksom. Nej, skiter i detta nu, drar till gymmet istället!
Vad skönt det känns att vara tillbaka till det normala och inte vara ledsen eller må dåligt längre!
Uppdatering 16.53: Helvetes, jävla fitt-tenta! (Ursäkta mitt språk). Har om en och en halv vecka omtenta på den äckligaste, vidrigaste, svåraste tentan jag någonsin varit med om och jag fattar ingenting, absolut ingenting. Vill inte ens göra den, som om jag skulle klara den, liksom. Nej, skiter i detta nu, drar till gymmet istället!
22 juli 2013
coulda, woulda, shoulda
Idag känns livet bara så jävla meningslöst. Kan ni också känna så ibland? Det känns som att det kvittar vad jag gör, det spelar ingen roll ändå. Känner mig bara väldigt trött och matt, att det hade varit skönt att gå och lägga sig, dra täcket över huvudet och bara gråta hysteriskt. Ingenting känns kul längre, finner ingen glädje i nånting, allt känns bara framtvingat och påtvingat. Känner en stor press tillsammans med en stor rädsla. Press över att jag har tusen skolgrejer att göra och att sommarlovet snart är slut. Rädsla över att jag kanske inte kommer att klara av kurserna jag läser, att det finns en möjlighet att jag inte kommer lämna in alla uppgifter i tid och därmed bli underkänd. Press över att jag vill vara en bra flickvän, men en rädsla över att Daniel inte är lika kär i mig som han var innan. Press över att jag borde umgås med mina vänner, men just nu inte har någon lust att göra det, vilket ger mig en rädsla över att jag håller på att mista några fina guldkorn. Press över att jag borde gå ut och springa eller dra till gymmet fastän jag inte vill, för att jag har en rädsla av att lägga på mig allt som jag kämpat så mycket att bli av med. Press över att jag borde leva mitt liv och i nuet, men en rädsla av att jag inte riktigt vet hur.
Just nu är mitt liv bara fyllt av måsten och ingenting jag själv väljer att göra. Men kanske är det såhär vuxenlivet funkar? Kanske är det såhär det är att verkligen bli vuxen på riktigt.
Just nu är mitt liv bara fyllt av måsten och ingenting jag själv väljer att göra. Men kanske är det såhär vuxenlivet funkar? Kanske är det såhär det är att verkligen bli vuxen på riktigt.
21 juli 2013
dagen efter
Det är söndag, det är 21a juli, det är "dagen efter" och det är supervarmt. Håller på att rinna iväg. Har idag hängt vid vattnet, bränt mig, sovit sovit sovit, ätit massa skit och bara tagit det lugnt. Har lite ångest faktiskt, mest över två saker; 1. tryckte i min alldeles för mycket onyttigt igår (jo, jag vet, det var min dag, man fyller bara 20 en gång i livet, osv, osv, men ändå...) och har ätit alldeles för mycket onyttigt idag (det är "dagen efter", men det känns jobbigt ändå) och 2. Jag har varit en alldeles för dålig flickvän idag; bara sovit och sovit för att ta igen mig från nattens bravader samt för få timmars sömn, och inte hjälpt min Daniel någonting med städningen. Fy skäms, det är dålig stil, Kajsa! Ändring på detta! (Förlåt, älskling)
Hade annars en superbra födelsedag, men åren sätter sina spår (haha, gammal?) och man orkar ju inte lika mycket som man gjorde för tre, fyra år sedan, tyvärr.
Nu ska jag rulla några avsnitt av Desperate Housewives och förmodligen trycka i mig lite mer onyttigt. Det blir gymmet och löprundan som fan imorgon, alltså.
Tack alla ni som på ett eller annat sätt grattade mig igår! Ni är bäst!
Hade annars en superbra födelsedag, men åren sätter sina spår (haha, gammal?) och man orkar ju inte lika mycket som man gjorde för tre, fyra år sedan, tyvärr.
Nu ska jag rulla några avsnitt av Desperate Housewives och förmodligen trycka i mig lite mer onyttigt. Det blir gymmet och löprundan som fan imorgon, alltså.
Tack alla ni som på ett eller annat sätt grattade mig igår! Ni är bäst!
20 juli 2013
20 år
Och så var den här; min 20årsdag. Kan inte fatta att jag inte är tonåring längre. "Nu börjar din kropp sakta brytas ner", sa min syster glatt till mig igårkväll. Ja men tack för den, va!
Har massa att se framemot idag, så mycket roligt kommer hända! Men först, det obligatoriska såklart: SYSTEMET!
19 juli 2013
19 år och 364 dagar
En enda ynka liten dag kvar som tonåring. Det är ju ganska sjukt vad tiden går fort. Har tusen saker att göra idag, har redan varit uppe sen 8.00 och handlat, bakat, städat, fixat och donat! Men det finns fortfarande mycket kvar att göra.
Uppdatering 21.17: Vill knappt gå och lägga mig; det är lite pirrigt att imorgon faktiskt vakna som 20åring.
Uppdatering 21.17: Vill knappt gå och lägga mig; det är lite pirrigt att imorgon faktiskt vakna som 20åring.
17 juli 2013
lite träningshistoria
Förra sommaren åt jag vad jag ville, hur mycket jag ville, när jag ville utan att tänka på morgondagen. Jag tränade knappt aldrig, det var jag alldeles för lat för. Och det syntes på min kropp, det förstår jag nu såhär i efterhand. Men där och då såg jag inte riktigt det. Jag sprang lite då och då på löpband, men absolut inte snabbare än på hastighet 7.
Nu tränar jag varje dag, är på gymmet flera gånger i veckan och både springer och går dagligen. Jag går lika snabbt som jag sprang innan och om det är en bra dag, springer jag som snabbast 16 km/h. Det är mer än dubbelt så snabbt som innan. Jag har tappat sex kilo sen förra sommaren, de flesta kläder bara ramlar av mig och jag mår så himla, himla bra! Jag mår miljoner gånger bättre nu än vad jag gjorde förra sommaren, jag är friskare, gladare och piggare. Jag mår bättre i min kropp, trivs äntligen i min kropp. Men jag är inte i mål än, inte nöjd ännu! Jag jobbar hela tiden mot mitt mål och min drömkropp, men så nöjd som jag är med min kropp nu, det har jag nog aldrig varit.
Keep on going. Just do it. Never give up.
Nu tränar jag varje dag, är på gymmet flera gånger i veckan och både springer och går dagligen. Jag går lika snabbt som jag sprang innan och om det är en bra dag, springer jag som snabbast 16 km/h. Det är mer än dubbelt så snabbt som innan. Jag har tappat sex kilo sen förra sommaren, de flesta kläder bara ramlar av mig och jag mår så himla, himla bra! Jag mår miljoner gånger bättre nu än vad jag gjorde förra sommaren, jag är friskare, gladare och piggare. Jag mår bättre i min kropp, trivs äntligen i min kropp. Men jag är inte i mål än, inte nöjd ännu! Jag jobbar hela tiden mot mitt mål och min drömkropp, men så nöjd som jag är med min kropp nu, det har jag nog aldrig varit.
Keep on going. Just do it. Never give up.
16 juli 2013
16 juli
Gyllene Tider igår var FANTASTISKT! Vilken energi, vilket samspel, vilka låtar. Det kändes nästan overkligt att stå där framför dem; det är svårt att förstå hur stora de en gång varit, liksom. Eller kanske fortfarande är.
Kom hem väldigt sent igår och idag mår jag inte alls särskilt bra. Inte för att jag drack något igår, utan för att det var ganska kallt att stå där i Ronneby Brunnspark hela kvällen. Känner mig idag febrig, förkyld och jag har huvudvärk. Så frågan är vad jag ska göra av dagen. Känner att jag behöver plugga (det är liiiite mycket jag har att göra på skolfronten just nu), dessutom vill jag träna (har inte varit på gymmet sen i fredags!!!! Katastrof), men kanske borde jag bli helt frisk och återställd först. Måste ju trots allt vara på fötter på lördag.
Senare idag ska vi på kalas hos mormor. Min fina, lilla mormor fyller 95 år idag. Eller är det kanske 94 år? I vilket fall är hon gammal, men fortfarande väldigt pigg.
Kom hem väldigt sent igår och idag mår jag inte alls särskilt bra. Inte för att jag drack något igår, utan för att det var ganska kallt att stå där i Ronneby Brunnspark hela kvällen. Känner mig idag febrig, förkyld och jag har huvudvärk. Så frågan är vad jag ska göra av dagen. Känner att jag behöver plugga (det är liiiite mycket jag har att göra på skolfronten just nu), dessutom vill jag träna (har inte varit på gymmet sen i fredags!!!! Katastrof), men kanske borde jag bli helt frisk och återställd först. Måste ju trots allt vara på fötter på lördag.
Senare idag ska vi på kalas hos mormor. Min fina, lilla mormor fyller 95 år idag. Eller är det kanske 94 år? I vilket fall är hon gammal, men fortfarande väldigt pigg.
15 juli 2013
fem dagar kvar
Klockan är lite över 9, och solen skiner ute. Jag har ätit frukost och ska strax ut och springa en runda. Därefter ska jag och mamma iväg på lite ärenden; dagarna börjar räknas ner till min 20årsdag (tänk att jag om mindre än en vecka, inte är tonåring längre) och det finns tusen saker att göra. Sen ikväll ska jag på spelning med Gyllene Tider, och jag längtar sönder!!
Men först: löpning & gymmet.
Men först: löpning & gymmet.
14 juli 2013
lite skol-snack
Mina sommarkurser går bra, jag har kommit halvvägs nu. Läser ju, som sagt, en kurs som handlar om Webbutveckling, där även CSS ingår. Och så läser jag en kurs om Photoshop och Flashapplikationer.
Blev för två veckor sen godkänd på Webbutvecklingsdelen och såg idag att jag blivit godkänd på Photoshop-delen också. Glad tjej! Har snart gjort klart alla tre moment i CSS:en, men är redan nu godkänd på två av delarna. Planerar på att skicka in den sista uppgiften idag, så har jag det ur världen. Sedan börjar Flash-delen imorgon och efter det har jag bara ett projekt i vardera kurs kvar att göra. Sen är det ju den där äckliga lilla omtentan i Ekonomistyrning som jag ska skriva i början av augusti också, därefter kan jag känna mig så gott som klar. I alla fall tills höstterminen drar igång... Har sett mitt schema och jag börjar måndagen den 2a september klockan 13.15. Sovmorgon!!! Kursen som börjar då heter Erbjudandet, eller The Offer, jag ju läser på engelska, och jag tror faktiskt det blir ganska spännande. Inga tentor, endast grupparbeten. Vilket ju faktiskt är ganska gött!
Blev för två veckor sen godkänd på Webbutvecklingsdelen och såg idag att jag blivit godkänd på Photoshop-delen också. Glad tjej! Har snart gjort klart alla tre moment i CSS:en, men är redan nu godkänd på två av delarna. Planerar på att skicka in den sista uppgiften idag, så har jag det ur världen. Sedan börjar Flash-delen imorgon och efter det har jag bara ett projekt i vardera kurs kvar att göra. Sen är det ju den där äckliga lilla omtentan i Ekonomistyrning som jag ska skriva i början av augusti också, därefter kan jag känna mig så gott som klar. I alla fall tills höstterminen drar igång... Har sett mitt schema och jag börjar måndagen den 2a september klockan 13.15. Sovmorgon!!! Kursen som börjar då heter Erbjudandet, eller The Offer, jag ju läser på engelska, och jag tror faktiskt det blir ganska spännande. Inga tentor, endast grupparbeten. Vilket ju faktiskt är ganska gött!
13 juli 2013
när jag var 11.....
Denna tjej är alltså 11 år och redan superkändis med flera videos på Youtube. När jag var 11 bar jag omatchade kläder, hade glasögon, lekte "Mamma, pappa, barn" och hade på sin höjd lite ögonskugga till skoldiscot, som var en gång per termin.
Med detta sagt, undrar jag bara: vart är världen påväg?
12 juli 2013
en aning missplacerad just nu
Känner mig så himla missplacerad just nu. Det känns inte riktigt som att jag hör hemma någonstans. Inte hemmahemma; känns som att jag glidit ifrån de här personerna alldeles för mycket. Inte i Växjö; personerna där har jag ännu inte kommit så nära att det känns sådär superbra med dem. Vet inte riktigt vem jag ska umgås med, vem jag trivs med, vem jag kan prata om allt med. Daniel har fått dra ett sånt himla stort lass här; han är min pojkvän, min bästa vän, den jag delar allt med och den jag kan prata om allt med.
Men ändå längtar jag tillbaka till Växjö. Till min lägenhet, till de snabba tvättmaskinerna, till gymmet, till kompisarna, till campus, till rutiner, till skolan, till möjligheterna, till framtiden. Älskar att komma hem till min lägenhet efter ett pass på gymmet, göra mat och sedan äta den i lugn och ro framför tv:n. Jag älskar också att Mandus flyttar till Växjö i augusti. Jag älskar även det faktum att jag till hösten ska vara fadder till en fransk kille, en österrikisk tjej och en dansk kille. Detta ska ge mig nya intryck, nya vyer, nya händelser, och helt enkelt nya vänner. Det kan ju bara inte bli annat än skitbra.
Hoppas jag.
Men ändå längtar jag tillbaka till Växjö. Till min lägenhet, till de snabba tvättmaskinerna, till gymmet, till kompisarna, till campus, till rutiner, till skolan, till möjligheterna, till framtiden. Älskar att komma hem till min lägenhet efter ett pass på gymmet, göra mat och sedan äta den i lugn och ro framför tv:n. Jag älskar också att Mandus flyttar till Växjö i augusti. Jag älskar även det faktum att jag till hösten ska vara fadder till en fransk kille, en österrikisk tjej och en dansk kille. Detta ska ge mig nya intryck, nya vyer, nya händelser, och helt enkelt nya vänner. Det kan ju bara inte bli annat än skitbra.
Hoppas jag.
11 juli 2013
I wear heels bigger than your....
Dessa är inte att leka med, alltså. Har jag kunnat gå (snyggt, alltså) i 15cm-klackar, så hade jag lätt lagt vantarna på dessa direkt!
10 juli 2013
9 juli 2013
dayum!
Nike kan sin grej, alltså! De rosa är just nu påväg hem till mig, efter ett smärre misstag från Zalando.se förra gången. Fick nämligen fel skor hemskickade då.... Nu håller jag tummarna för rätt skor!
8 juli 2013
ett beslut
Jag har bestämt mig nu: jag hoppar av nollningsveckan. Har haft alldeles för mycket ångest och kalla fötter inför detta, så det känns bäst att bara hoppa av istället för att vela fram och tillbaka. Positivt med detta: jag sparar pengar, min hälsa och tid. Negativt: jag kunde absolut ha träffat nya, riktigt bra vänner genom detta om jag bara hade bestämt mig för det.
Men nu är det som det är, och jag är nöjd med mitt beslut. Jag får kickeravgiften på 700:- tillbaka och jag slipper gå runt med ångest och ont i magen hela sommaren.
Nu får vi bara hoppas att jag inte ångrar mig tillbaka och vill vara med igen, för då finns det inget jag kan göra åt saken....
Men nu är det som det är, och jag är nöjd med mitt beslut. Jag får kickeravgiften på 700:- tillbaka och jag slipper gå runt med ångest och ont i magen hela sommaren.
Nu får vi bara hoppas att jag inte ångrar mig tillbaka och vill vara med igen, för då finns det inget jag kan göra åt saken....
7 juli 2013
att känna skuld
Mitt nyaste addiction är just nu Desperate Housewives. Jag har kollat igenom alla säsonger två gånger, kanske, och nu har jag börjat om från början igen. Ni vet ju hur mycket jag älskar Sex and the city, men DH kommer nog precis efter, faktiskt!
I vilket fall; senaste avsnittet jag kollade på handlade om att känna skuld och ångest. Bree kände ofta skuld och ångest, och det hade hon gjort hela sitt liv. Hon fann tröst hos Bibeln, som hjälpte henne genom dagarna och livet. Jag började tänka på det där med att känna skuld och ångest, och någonstans kände jag igen mig i Bree. Jag känner väldigt ofta skuld och ångest över grejer jag inte gör, men samtidigt känner jag också ångest över vissa grejer som jag faktiskt gör. När jag ätit något dåligt jag inte borde ha ätit: skuld. När jag inte hinner träna ett pass: skuld. När jag umgås med mina vänner/pojkvän: skuld för att jag inte är hemma. När jag är hemma: skuld för att jag inte umgås med mina vänner eller min pojkvän. Osv, osv, osv.... Förra inlägget handlade om att vara 100% allting, så ni kan ju gissa vad jag känner när jag inte är det. Helt rätt; SKULD.
Vad fan, liksom?? Ska livet vara så svårt? Varför ska jag hela tiden behöva känna skuld och ångest över allt jag gör och/eller inte gör? Såhär har jag aldrig känt innan? Vad har hänt?
I vilket fall; senaste avsnittet jag kollade på handlade om att känna skuld och ångest. Bree kände ofta skuld och ångest, och det hade hon gjort hela sitt liv. Hon fann tröst hos Bibeln, som hjälpte henne genom dagarna och livet. Jag började tänka på det där med att känna skuld och ångest, och någonstans kände jag igen mig i Bree. Jag känner väldigt ofta skuld och ångest över grejer jag inte gör, men samtidigt känner jag också ångest över vissa grejer som jag faktiskt gör. När jag ätit något dåligt jag inte borde ha ätit: skuld. När jag inte hinner träna ett pass: skuld. När jag umgås med mina vänner/pojkvän: skuld för att jag inte är hemma. När jag är hemma: skuld för att jag inte umgås med mina vänner eller min pojkvän. Osv, osv, osv.... Förra inlägget handlade om att vara 100% allting, så ni kan ju gissa vad jag känner när jag inte är det. Helt rätt; SKULD.
Vad fan, liksom?? Ska livet vara så svårt? Varför ska jag hela tiden behöva känna skuld och ångest över allt jag gör och/eller inte gör? Såhär har jag aldrig känt innan? Vad har hänt?
6 juli 2013
100% allting
Vill så väldigt, väldigt gärna alltid göra allt helhjärtat; 100% flickvän, 100% dotter, 100% kompis, 100% mig själv, 100% träning, 100% plugg. Men på senaste tiden har jag märkt att det inte riktigt funkar så. En gång i tiden, för länge, länge sen, var jag 100% flickvän och 100% kompis, men någonstans där tappade jag mig själv och var kanske bara 50% Kajsa. Jag gick upp över fem kilo, jag fick sämre betyg i skolan, jag sov dåligt och stressade för mycket. Under en tentaperiod är det 100% plugg och kanske endast 10% träning och 30% av mig själv som gäller, och då mår jag inte heller bra. Den senaste tiden har jag varit 100% mig själv och 100% träning, men kanske bara 70% flickvän och 50% kompis. Då har Daniel och mina vänner fått lida. Så hur är man 100% allting? Jag vill ju så väldigt gärna! Som jag säkert har sagt tusen gånger; jag hatar ju att göra folk besvikna, men jag vill ju inte heller göra mig själv besviken. Så hur hittar man balansen? Hur är man 100% allting, hela tiden?
Detta gäller framför allt mina vänner; nu vet ni att jag försöker, jag försöker hela tiden. Men jag ska väl kunna bättra mig. Jag ska verkligen försöka i alla fall.
Detta gäller framför allt mina vänner; nu vet ni att jag försöker, jag försöker hela tiden. Men jag ska väl kunna bättra mig. Jag ska verkligen försöka i alla fall.
5 juli 2013
lazy friday
Igår färdade jag största Photoshop-inlämningen ever, där vi skulle göra en hemsida med bild på oss själva + ungefär tusen andra bilder vi skulle framställa. Phu! Det var svårt, jobbigt och tog aslång tid, men nu är jag äntligen klar med den! Nu väntar vi bara på nästa uppgift....
Idag lämnade jag in min Webbutvecklings-uppgift, som också den var jättestor! Två hemsidor skulle vi framställa; en om oss själva och en om ett påhittat företag. Känns superbra att den inlämningen är inne! Pang på, så började vi direkt med en föreläsning om nästa inlämning; CSS, som är ett sätt att designa sin html-kod. Alltså; designa sina hemsidor på ett snyggt sätt. Det verkade lite klurigt, men samtidigt ändå ganska spännande och roligt!
Nu ska jag ut och springa min vanliga 5-kilometersrunda och sedan dra till gymmet. Det är freeeeedag idag! Och en lat sådan.
Ha en bra dag!
PS: Imorgon lovar jag att det kommer en bildbomb med bilder från London!
Idag lämnade jag in min Webbutvecklings-uppgift, som också den var jättestor! Två hemsidor skulle vi framställa; en om oss själva och en om ett påhittat företag. Känns superbra att den inlämningen är inne! Pang på, så började vi direkt med en föreläsning om nästa inlämning; CSS, som är ett sätt att designa sin html-kod. Alltså; designa sina hemsidor på ett snyggt sätt. Det verkade lite klurigt, men samtidigt ändå ganska spännande och roligt!
Nu ska jag ut och springa min vanliga 5-kilometersrunda och sedan dra till gymmet. Det är freeeeedag idag! Och en lat sådan.
Ha en bra dag!
PS: Imorgon lovar jag att det kommer en bildbomb med bilder från London!
3 juli 2013
dagens två funderingar
Går runt och bär på två funderingar idag.
1. Vill jag verkligen, verkligen vara kicker till hösten?
Jaaa, jag vet! Jag ältar detta fram och tillbaka hela tiden! Ett tag hade jag glömt bort det, men nu har verkligheten sprungit på mig igen; vi ska betala in 1600 spänn (!!!!!) i slutet av veckan, till vårt gemensamma konto, som vi ska köpa sprit/utstyrsel/rekvisita/mat/etc. med till vår kicker-vecka. Alltså, 1600 spänn. Jag har inte råd till detta, jag har inte ens ett sommarjobb! Sedan får vi leva i ovisshet till efter att veckan är slut, och först då kan vi få veta om vi har möjlighet att få tillbaka alla dessa pengar, eller bara en del av dem, eller kanske ingenting alls. Och det känns inte bra i magen. Dels för att detta är något jag egentligen kanske inte vill göra, något jag lite halvhjärtat går in i, dels för att jag inte har sånna pengar att bara kasta ut på ingenting.
Låg hela kvällen igår och grubblade över detta, ifall jag kan få min kickeravgift på 700 kronor återbetalda om jag väljer att banga och hoppa av. Jag är så orolig att jag ska få en lika halvdan vecka igen, precis som jag hade förra året på min egna nollning, och då ha lagt en massa pengar på detta igen, som jag inte får något tillbaka på, precis som förra året.
Jag vet att jag frågar detta hela tiden (men sällan får något svar), men vad hade ni gjort? Just nu har jag ångest och ont i magen över att betala in detta och gå dit sista veckan i augusti. Jag vill ju egentligen inte!! Finns så himla mycket jag kan göra den veckan istället; exempelvis vara med och hjälpa våra utlandsstudenter tillrätta i Växjö (vilket jag också har skrivit upp mig på), nu kör bara allt ihop sig.
2. Min framtid
En sak ni kanske inte vet om mig, som jag inte riktigt har berättat, är att jag har fått en liten minipraktik nu i sommar. Jag vill ju, som jag säger hela tiden, jobba inom eventbranschen och då som bröllopskoordinator. En dag i våras fick jag fnatt och mailade ut några rader om mig till kanske typ 20 olika bröllopskoordinatorer. Jag fick många snälla men bestämda nej, "att praktik måste egentligen vara längre än över bara en sommar, men att vi spara dina uppgifter inför framtiden". Men, som min goda vän och mentor Emmy på Drivhuset säger; "man behöver bara ett 'ja'!" Och efter några dagar fick jag napp. På ett ställe i Kalmar, där bröllopen främst hålls på Öland. Perfekt! Jag ska alltså under sommaren vara med på ett bröllop och alla dess förberedelser, med början redan på lördag...!
Så det var väl egentligen bara det jag ville berätta, att jag kan vara påväg mot min livs dröm, redan nu. Och det känns sjukt bra, ska ni veta.
1. Vill jag verkligen, verkligen vara kicker till hösten?
Jaaa, jag vet! Jag ältar detta fram och tillbaka hela tiden! Ett tag hade jag glömt bort det, men nu har verkligheten sprungit på mig igen; vi ska betala in 1600 spänn (!!!!!) i slutet av veckan, till vårt gemensamma konto, som vi ska köpa sprit/utstyrsel/rekvisita/mat/etc. med till vår kicker-vecka. Alltså, 1600 spänn. Jag har inte råd till detta, jag har inte ens ett sommarjobb! Sedan får vi leva i ovisshet till efter att veckan är slut, och först då kan vi få veta om vi har möjlighet att få tillbaka alla dessa pengar, eller bara en del av dem, eller kanske ingenting alls. Och det känns inte bra i magen. Dels för att detta är något jag egentligen kanske inte vill göra, något jag lite halvhjärtat går in i, dels för att jag inte har sånna pengar att bara kasta ut på ingenting.
Låg hela kvällen igår och grubblade över detta, ifall jag kan få min kickeravgift på 700 kronor återbetalda om jag väljer att banga och hoppa av. Jag är så orolig att jag ska få en lika halvdan vecka igen, precis som jag hade förra året på min egna nollning, och då ha lagt en massa pengar på detta igen, som jag inte får något tillbaka på, precis som förra året.
Jag vet att jag frågar detta hela tiden (men sällan får något svar), men vad hade ni gjort? Just nu har jag ångest och ont i magen över att betala in detta och gå dit sista veckan i augusti. Jag vill ju egentligen inte!! Finns så himla mycket jag kan göra den veckan istället; exempelvis vara med och hjälpa våra utlandsstudenter tillrätta i Växjö (vilket jag också har skrivit upp mig på), nu kör bara allt ihop sig.
2. Min framtid
En sak ni kanske inte vet om mig, som jag inte riktigt har berättat, är att jag har fått en liten minipraktik nu i sommar. Jag vill ju, som jag säger hela tiden, jobba inom eventbranschen och då som bröllopskoordinator. En dag i våras fick jag fnatt och mailade ut några rader om mig till kanske typ 20 olika bröllopskoordinatorer. Jag fick många snälla men bestämda nej, "att praktik måste egentligen vara längre än över bara en sommar, men att vi spara dina uppgifter inför framtiden". Men, som min goda vän och mentor Emmy på Drivhuset säger; "man behöver bara ett 'ja'!" Och efter några dagar fick jag napp. På ett ställe i Kalmar, där bröllopen främst hålls på Öland. Perfekt! Jag ska alltså under sommaren vara med på ett bröllop och alla dess förberedelser, med början redan på lördag...!
Så det var väl egentligen bara det jag ville berätta, att jag kan vara påväg mot min livs dröm, redan nu. Och det känns sjukt bra, ska ni veta.
2 juli 2013
vad är väl en pizza i London
Som ni märker, ekar det ganska tomt här med uppdateringen från London. Men den kommer, ha tålamod! Åkte, under resan, på en fruktansvärd förkylning, vilket gjorde att jag sista halvan av "semestern" hade feber, halsont, rinnande näsa, huvudvärk och allt man nu har när man är förkyld, och det håller fortfarande i sig. Febern försvann ganska fort, men min hals svider fortfarande och min näsa är täppt. Dock har locket på örat släppt!!!!! Överlycklig tjej!
Nu är jag så mätt på pizza att jag snart smäller. Äter vanligtvis inte sån "onyttig" mat mitt i veckan, borde speciellt inte göra det nu efter dagarna i London - har gått upp ett kilo på väldigt kort tid. Måste därför tänka lite mer strikt på mina matvanor, och det borde ju inte inkludera pizza egentligen. Men! Det var sent, mamma och jag var sugna och sen ja, så blev det bara så. Kan ju tänka som så att mitt cheatmeal är ätit för den här veckan, så resten av veckan är det nyttigt nyttigt nyttigt som gäller!
Nu: Allsång på Skansen. Det är verkligen sommar för mig, älskar det programmet! Idag är dessutom Oskar Linnros med också, kan ju inte bli bättre.
Nu är jag så mätt på pizza att jag snart smäller. Äter vanligtvis inte sån "onyttig" mat mitt i veckan, borde speciellt inte göra det nu efter dagarna i London - har gått upp ett kilo på väldigt kort tid. Måste därför tänka lite mer strikt på mina matvanor, och det borde ju inte inkludera pizza egentligen. Men! Det var sent, mamma och jag var sugna och sen ja, så blev det bara så. Kan ju tänka som så att mitt cheatmeal är ätit för den här veckan, så resten av veckan är det nyttigt nyttigt nyttigt som gäller!
Nu: Allsång på Skansen. Det är verkligen sommar för mig, älskar det programmet! Idag är dessutom Oskar Linnros med också, kan ju inte bli bättre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)