Känner mig så himla missplacerad just nu. Det känns inte riktigt som att jag hör hemma någonstans. Inte hemmahemma; känns som att jag glidit ifrån de här personerna alldeles för mycket. Inte i Växjö; personerna där har jag ännu inte kommit så nära att det känns sådär superbra med dem. Vet inte riktigt vem jag ska umgås med, vem jag trivs med, vem jag kan prata om allt med. Daniel har fått dra ett sånt himla stort lass här; han är min pojkvän, min bästa vän, den jag delar allt med och den jag kan prata om allt med.
Men ändå längtar jag tillbaka till Växjö. Till min lägenhet, till de snabba tvättmaskinerna, till gymmet, till kompisarna, till campus, till rutiner, till skolan, till möjligheterna, till framtiden. Älskar att komma hem till min lägenhet efter ett pass på gymmet, göra mat och sedan äta den i lugn och ro framför tv:n. Jag älskar också att Mandus flyttar till Växjö i augusti. Jag älskar även det faktum att jag till hösten ska vara fadder till en fransk kille, en österrikisk tjej och en dansk kille. Detta ska ge mig nya intryck, nya vyer, nya händelser, och helt enkelt nya vänner. Det kan ju bara inte bli annat än skitbra.
Hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar