Vill så väldigt, väldigt gärna alltid göra allt helhjärtat; 100% flickvän, 100% dotter, 100% kompis, 100% mig själv, 100% träning, 100% plugg. Men på senaste tiden har jag märkt att det inte riktigt funkar så. En gång i tiden, för länge, länge sen, var jag 100% flickvän och 100% kompis, men någonstans där tappade jag mig själv och var kanske bara 50% Kajsa. Jag gick upp över fem kilo, jag fick sämre betyg i skolan, jag sov dåligt och stressade för mycket. Under en tentaperiod är det 100% plugg och kanske endast 10% träning och 30% av mig själv som gäller, och då mår jag inte heller bra. Den senaste tiden har jag varit 100% mig själv och 100% träning, men kanske bara 70% flickvän och 50% kompis. Då har Daniel och mina vänner fått lida. Så hur är man 100% allting? Jag vill ju så väldigt gärna! Som jag säkert har sagt tusen gånger; jag hatar ju att göra folk besvikna, men jag vill ju inte heller göra mig själv besviken. Så hur hittar man balansen? Hur är man 100% allting, hela tiden?
Detta gäller framför allt mina vänner; nu vet ni att jag försöker, jag försöker hela tiden. Men jag ska väl kunna bättra mig. Jag ska verkligen försöka i alla fall.
Det problemet har jag haft och har fortfarande! Det GÅR INTE, tyvärr. Jag hörde på radio en gång en klok kvinna som sa att om man vill bli lycklig i sitt liv så får man inte tänka "jag måste hinna med allt" utan att man måste finna harmoni i att man faktiskt inte kommer hinna med allt.. man kommer inte det och man får inte ha ångest eller skuld över det.
SvaraRaderaIngen hinner med exakt allt som de vill. Man får inte låta den stressen ta över lyckan över det man har, man måste uppskatta det man hinner med, INTE oroa sig över det man INTE hinner med. Det är JÄTTESVÅRT, men jag har försökt arbeta med det ett år, värst var det förra sommaren.. men nu är det bättre, man måste acceptera det hela på något vis.
Man vill egentligen bara vara med sin familj, pojkvän, vänner, hästar, hobby, jobb, sig själv - allt, varje dag, 100% - men man får prioritera helt enkelt. Och allt går i perioder! Man måste acceptera att nu när man blivit äldre, ju längre perioder blir det.. man får tänka, "jag kan prioritera vännerna i höst".. "jag hinner med hästarna lite på sommarlovet".. tyvärr får man typ dela in sina prioritetsperioder i minst veckor, men även årskvartal som jag gav exempel på.
Bara det om man försöker hinna med allt på en enda vecka så blir det stressigt och när man misslyckas så får man ångest.
Nyckeln är att se allt långsiktigt och att finna harmoni med situationen. Tyvärr så är det så, tror jag, men det blir bättre om man arbetar på det <3 kram
Det låter ju jättetråkigt att man måste "dela upp" sitt liv och sina prioriteringar för att hinna med allt :( man vill ju göra allt lika mycket, lika ofta, hela tiden! En period vill man ju inte bara vara med sina vänner, en annan period vill man ju inte bara vara med sin pojkvän, en tredje period vill man ju inte bara träna, osv.... Hur får man ihop allt? Jag tycker att jag lyckades så himla bra i högstadier och gymnasiet, vad har hänt nu??? Är det endast för att man har blivit äldre eller what's the deal, liksom?
RaderaTack för ditt fina svar <3
Tyvärr är det så, det viktigaste är att inte stressa upp sig över det och känna skuld som du skrivit i det nyaste inlägget. Det är just det jag gjorde för ett år sedan och tillslut mådde jag piss.
RaderaLivet kommer aldrig vara ett pussel så enkelt som det var på högstadiet och gymnasiet igen.. Vi har avancerat från ett 10 bitarspussel till ett 100-bitars. Du, jag, vi och många fler måste tackla det nya.. och finna något som funkar för oss.
Vad funkar för dig? Man får testa med olika pusselbitar, tillslut lyckas man lägga pusslet! Men det är en period som är tuff i början och kräver ganska mycket energi. Men du kommer klara det! Känn inte för mycket skuld bara <3
Tack för dina ord <3 Ska komma ihåg detta!
Radera