Mitt nyaste addiction är just nu Desperate Housewives. Jag har kollat igenom alla säsonger två gånger, kanske, och nu har jag börjat om från början igen. Ni vet ju hur mycket jag älskar Sex and the city, men DH kommer nog precis efter, faktiskt!
I vilket fall; senaste avsnittet jag kollade på handlade om att känna skuld och ångest. Bree kände ofta skuld och ångest, och det hade hon gjort hela sitt liv. Hon fann tröst hos Bibeln, som hjälpte henne genom dagarna och livet. Jag började tänka på det där med att känna skuld och ångest, och någonstans kände jag igen mig i Bree. Jag känner väldigt ofta skuld och ångest över grejer jag inte gör, men samtidigt känner jag också ångest över vissa grejer som jag faktiskt gör. När jag ätit något dåligt jag inte borde ha ätit: skuld. När jag inte hinner träna ett pass: skuld. När jag umgås med mina vänner/pojkvän: skuld för att jag inte är hemma. När jag är hemma: skuld för att jag inte umgås med mina vänner eller min pojkvän. Osv, osv, osv.... Förra inlägget handlade om att vara 100% allting, så ni kan ju gissa vad jag känner när jag inte är det. Helt rätt; SKULD.
Vad fan, liksom?? Ska livet vara så svårt? Varför ska jag hela tiden behöva känna skuld och ångest över allt jag gör och/eller inte gör? Såhär har jag aldrig känt innan? Vad har hänt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar