is there anything left in this world, that'll satisfy me?

Jag tror att när man saknar lite närhet, saknar man automatiskt sitt eller någon av sina ex, är det inte så? Man saknar egentligen inte själva personen i fråga, utan bara någon att krama och pussa på, och vem pussade man (förmodligen) på senast? Just det, det där exet. Jag tror att hjärnan fungerar så på något sätt. Men, vad vet jag, en enkel samhällselev? Det är bara vad jag gissar på. Och vad jag kan få ut av mina egna erfarenheter.

Ikväll lyssnar jag på Vedera och njuter till fullo. Jag är också lite ledsen över att den klänning jag vill ha till studenten nu har utgått från sortimentet två gånger innan jag hunnit klicka hem den. Det var den perfekta klänningen. Kanske är det någon som inte vill att jag ska ta studenten i år. Men jag är samtidigt glad, det har jag varit hela dagen. Fjärilar i magen har jag haft. Kanske för att jag äntligen utbytt lite ord med min baldejt och för att det inte förde något annat än bra saker med sig, eller kanske för att det finns många söta killar på gymmet att i smyg lägga ögonen på. Kanske en blandning. Bra känns det iallafall! Dessutom har jag nu även sportlov, vilket gör allting ännu bättre.