13 mars 2011

dagens fundering

Att få eller ge ut sitt nummer till en person man bara känt en liten stund, är en ganska skön känsla. Man vet att man då väckt intresse hos den andra personen och att det var positivt. Man känner sig uppskattad och sedd, om så bara för de där timmarna bland cigarettrök och musik som skär in i öronen.
Den stora frågan när man sedan fått numret är, när hör man av sig? Det har väldigt sällan hänt att jag varit den som tagit nummer, så att jag behövt höra av mig först. De gånger jag tagit nummer är då jag inte velat höra av mig över huvud taget... Killar har istället tagit mitt nummer. Om det är ett bra eller dåligt tecken, kan man ju diskutera. Så den stora frågan för min del har alltid varit när, eller ens om, de kommer att höra av sig. Vanligtvis har det tagit två dagar, jag har alltså fått ett sms redan på söndagen. Vissa gånger har det inte kommit något sms alls, men det har inte gjort mig någonting, det var bara kul att någon ville ha mitt nummer från första början.

En nära vän sa till mig att vissa killar har regler på hur många dagar det måste gå mellan bytandet av nummer tills ett sms faktiskt skickas iväg. Själv har jag nog aldrig hört om den reglen innan, tycker att de flesta killar borde förstå att tjejer, i alla fall jag, känner sig mer uppskattade om ett sms skickas iväg redan dagen efter, då slipper man liksom gå runt och tro det värsta. Min tanke, när ett sms inte dykt upp, har många gånger varit att killarna bara slagit vad med varandra om hur många nummer de skulle kunna samla ihop under kvällen, som en tävling ungefär, och att jag då bara varit "en i mängden". Men det är väl kanske inte mer än rättvist, jag och mina tjejkompisar brukar tävla om hur många gratis drinkar vi kan få ihop på en kväll...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar