ilska

Jag vara för några minuter sen ute på en liten promenad. Man tänker så bra när man är ute och går, eller jag gör det iallafall. Det var mörkt ute och helt plötsligt sköljde en våg av ilska över mig, jag ville bara stänga ögonen och springa rakt in i mörkret, utan att bry mig om vad som skulle kunna hända. Ilskan var över hur jag blir behandlad, över hur de som ska vara mina närmaste beter sig, över vilken skit jag faktiskt tar. En gång, okej, det har jag förlåtit. Men när samma sak händer en gång till, nej, jag köper det inte. Jag tänker inte bara stå här och ignorera allt, det gör jag inte. Och jag tänker absolut inte spela med i dina spel längre. Du är fejk rakt igenom och hädanefter ska jag behandla dig likadant som du behandlar mig, var så säker.