kvällens sanna ord

sista fredagen i november

Det är ÄNTLIGEN fredag, och om några timmar är jag hemma hos mamma igen! Jag har haft en riktigt produktiv morgonen, då jag både hunnit städa, hämta paket, slå in paket, kasta skräp och äta en långfrukost. Just nu sitter jag hos Carro tillsammans med Lisa och vi ska skriva på arbetet. Såg precis att jag klarat den förra duggan också, tänk att jag skrev den full/bakfull och ändå klarade den! Grym känsla. Belönade mig lite i förväg (hehe) med ett paket från H&M, som innehöll höstens snyggaste partyblåsa! Lovar att jag ska visa den lite längre fram.

Nu måste vi skriva. Hoppas ni får en bra fredag! Ät mycket pepparkakor och bara njut av att det är första advent på söndag.

när två blir en

Jag och Daniel har bestämt oss för att gå skilda vägar. I alla fall tills vidare. Ibland funkar det bara inte, och det har det inte gjort för oss på senaste tiden. Jag älskar honom fortfarande, men ett tag nu har jag känt att det är mer kompis-känslor än kärleks-känslor. Tyvärr kände han inte riktigt samma, men har var väl medveten om att det inte har funkat.

Beslutet var ändå gemensamt, men det gör lika jävla ont för det. Jag är ett vrak; gråter mest hela tiden och inombords är mitt hjärta delat itu. Över två år har jag spenderat med den här fina människan - och det är inget man bara rycker på axlarna åt och tänker "ah, det kommer fler". I över två år har han varit den viktigaste människan i mitt liv och jag har aldrig varit så kär innan, som jag var i honom. Jag tror att han är min soulmate, egentligen, men just nu var bara tajmingen lite dålig. Jag hoppas och önskar att vi kommer hitta varandra i framtiden igen, för vi är verkligen som gjorda för varandra, vi passar så bra ihop.

Vi har sagt att vi ska fortsätta vara vänner, och att tänka på det mellan tårarna, hjälper väldigt mycket. Han är ju min bästa vän, och att förlora både sin pojkvän och bästa vän samtidigt hade bara varit fruktansvärt. 

Samtidigt vill jag tacka Pia, Mats och Martina, för att ni tagit in mig i er familj och för allt ni gjort för mig. Jag vill också tacka Ingalill och Pelle, Mange och Ulle. Jag är evigt tacksam. Förhoppningsvis ses vi i framtiden igen. 

Till sist vill jag tacka dig, Daniel, för att du har stått ut med mig och varit bästa tänkbara pojkvän. Jag är DIG evigt tacksam. Du har verkligen förstört mig för framtiden; ingen kommer någonsin kunna ta din plats. Du finns alltid i mitt hjärta och jag kommer alltid att älska dig.

grå och trött

Idag har vi köttat klart fas fyra i semester project, vilket betyder att vi bara har EN fas kvar! Ljuset i tunneln uppenbarar sig mer och mer. Vi ska nog ändå kunna bli klara innan jul.

Jag borde vara glad, men just nu känns ingenting roligt. Egentligen borde vi fira framgången på uppsatsen; Sara + bytisarna tycker vi ska dra ut. Det hade kanske kunnat vara kul, men mest vill jag bara typ sova mig igenom kvällen. Känner mig trött, grå och sleten, inte alls på topp. Tänk en påse lussekatter tillsammans med flera koppar glögg i pyjamasen framför TV:n. Åh. Längtar hem till mamma. Tur jag ska hem på fredag för en långhelg. Julmarknad, bio, julskyltning, klä granen och baka... Längtar som bara den. 

att föda barn

Blondinbella har ju precis fått barn, det har säkert inte undgått någon. Jag läste hennes kompis Elaine Eksvärds förlossningsberättelse, och den lät ju minst sagt hemskt. Här kan ni läsa den!

"Mest arg blev jag när barnmorskorna skulle ”dutta” med honom. Glöm inte bort att äta gustav. Vila lite. Hur mår du Gustav? Har du ätit?. Sa de till den där mannen som bara hade levererat mikroskopiska spermier i njutning – så gick logiken – och nu skulle mitt underliv leverera EN HEL BEBIS i smärta. Jag hatade Gud, barnmorskorna och framförallt Gustav i de sekunderna. Så när han omsorgsfullt funderade på vilken tugga ”stackars” han skulle ta från tallriken med köttfärspajen så kunde jag inte hålla tillbaka. Exorcisten i mig vred sig mot honom, hade jag kunna vrida nacken läskigt 360 grader så hade jag gjort det här.

Men jag skrek bara: DET HÄR ÄR INGEN JÄVLA RESTAURANG! SMÄLL I DIG PAJHELVETET OCH HJÄLP MIG!”"

"julen är här"

Jajamen, nu är den minsann här! I alla fall i mitt huvud. Första advent på söndag, vilket jag tyckte betydde: sätta upp granen idag! Min dekoration går i silver och rött, den finaste färgkombinationen till jul, tycker jag.

Annars då? Jag jobbar och sliter. Vi har kommit riktigt långt med både modulen och semester project, vilket känns OTROLIGT skönt. Kanske, kanske hinner vi ändå bli klara innan jul, det känns inte helt hopplöst.

Förkylningen då? Den är bättre den också. Inte så bra så att jag kan träna, men ändå så pass bra att jag inte vill sitta inne. Så vad gör man då? Tvingar med sig vännerna till Willy's för att handla flera kassar mat, såklart! Så nu är kylskåpet påfyllt och granen uppsatt, nästa mission är tvätten och plugget.

Ha en fin måndagskväll!

söndagsångest

Helgen har varit underbar. Lugn, skön och helt underbar. Vi har ätit, kollat på Sex and the city, pratat, bakat, skrattat, pratat mer, ätit lite till, promenerat, kollat på ännu mer Sex and the city och... ätit. Med alldeles för mycket mat och kladdkaka (och kanske även alldeles för mycket sömn? en dag kom vi inte ens ur pyjamasen), har vi haft en helt fantastisk helg. Kändes fruktansvärt tomt och konstigt att komma hem till en tyst lägenhet idag. Söndagsångest delux, typ. Men det är inget jag hinner tänka på, har fullt upp! Så mycket att ta igen från en lathelg som denna, och vi får väl kanske börja med skolarbetet då....

Imorgon går vi in i sista veckan i november och jag fattar ingenting. Tre veckor kvar i Växjö, sex veckor kvar i Sverige. Har lovat mig själv att det här ska bli sex sjuhelvetes veckor. Jag ska ta tillvara på varenda liten sekund av livet!

Steve Jobs-citat

”For the past 33 years, I’ve looked in the mirror every morning and asked myself: “If today were the last day of my life, would I wanna do what I’m about to do today?” And whenever the answer’s been no for too many days in a row, I know I need to change something. Remembering that we’ll all be dead soon, is the most important tool I’ve ever encountered to help me make the big choices in life. Because almost everything, all external expectations, all pride, all fear of embarrassment or failure, these things just fall away in the face of death, leaving only what is truly important. Remembering that you are going to die, is the best way I know to avoid the trap of thinking you have something to lose. You are already naked; there is no reason not to follow your heart. About a year ago, I was diagnosed with cancer. I had a scan 7.30 in the morning, and it clearly showed a tumor on my pancreas. I didn’t even know what a pancreas was! The doctors told me, this was almost certainly a cancer that is incurable and that I should expect to live no longer than three to six months. My doctor advised me to go home and get my affairs in order, which is doctor’s code for “prepare to die”. It means to try and tell your kids everything you thought you’d have the next ten years to tell them, not just a few months. It means to make sure that everything’s buttoned up, so that it will be as easy as possible for your family. It means to say your goodbyes…” – Steve Jobs

Är så fruktansvärt inspirerad av denna man. Kan inte sluta youtuba honom och leta efter fler tal, fler visa ord, mer inspiration.

fina, fina Växjö-tjejer

Och idag är det FREDAG! Lyssnar på Agnes version av Titiyos låt Flowers, (här kan ni också lyssna/se på låten, blir så himla sugen på att dansa när jag hör denna!), samtidigt som jag sitter med arbetet i högsta hugg. Helgen ska bli så himla kul, jag och mina fina tjejer ska ha SLEEPOVER som om vi vore 10 år igen, med massa godis och film! Ska bli riktigt kul! Som ett litet avslut på den här terminen och för att vi efter jul inte kommer ses förrän till sommaren igen. Tre dagar och två nätter tillsammans med världens bästa vänner, och utan ALKOHOL! Say whaaat?? Kände att min kropp behövde vila, med tanke på förkylningen och allt, så det blir två vita veckor här nu framöver!

I vilket fall: ikväll ska vi äta pasta carbonara, titta djupt ner i godispåsen och skratta högt tillsammans framför Sex and the city. Är så himla glad just nu! Skolarbetet bara hopar sig över mig, men ändå är livet jävligt gött precis just nu, alltså.

Hoppas ni får en lika bra helg som jag vet att jag kommer få!

Bild från overallinvigningen, ETT ÅR SEDAN
Gud, vart tar tiden vägen?

precis som jag

Lyssnar på denna fantastiska låt och miljarder känslor växer i mitt bröst. Blir glad, ledsen, arg, tom, full, får panik och blir överväldigad på samma gång. Tänker att det är okej att saker tar slut ibland, att framtiden säkert har något minst lika bra att föra med sig. Visst, jag hade det skitbra den här terminen, men nästa termin i Frankrike blir säkert minst lika bra. Jag kommer lämna en del vänskaper bakom mig, men kommer istället få en hel del nya. Kanske är förändring bra ibland, kanske mår man bra av det. Kanske ska jag bara sluta fästa mig så mycket vid människor; det gör ju alltid så jävla ont när man en dag måste skiljas åt.

programledarna i Melodifestivalen 2014!

Nour El Refai och Anders Jansson

Tror detta kan bli hur bra som helst!

Hur är läget idag då? Jo tack, jag lever. Men det är med nöd och näppe. Har knappt någon röst idag och tabletterna flödar precis som igår. Sitter i skolan och fryser, bara önskar att jag kunde vara frisk igen. Vill träna. Hatar att vara sjuk och bara behöva sitta still, känns (och ser ut som) att jag lägger på mig flera extrakilon per dag varje gång jag blir sjuk. Mår under sjukdomstider typ lika dåligt fysiskt som psykiskt.

Uppdatering 17.05: Min kropp är verkligen helt ur balans just nu. Magen är uppblåst som fan, jag är knappt aldrig hungrig eller har någon matlust, jag är trött hela tiden, jag fryser och mina ögon bara svider. Verkar som att förkylningen inte bara satt sig i halsen after all. Har suttit med arbetet från klockan 9.00 imorgon, och vi kämpar fortfarande. När jag kommer hem ska jag slänga mig på soffan... och stanna där.

sjuk igen

Mår så himla dåligt just nu. Har sovit oroligt inatt, mått illa och haft feber hela morgonen och just nu känns det som att inga tabletter i världen kan rädda mig. Jag och min grupp skulle ha träffats klockan 8 nu på morgonen för att sätta oss och skriva, men alltså det går inte. Får inte ner någon frukost, och det jag får ner, vill inte riktigt stanna. Fan alltså, jag har INTE tid att vara sjuk just nu.

Får väl krypa ner i sängen igen och se om jag mår lite bättre om några timmar.

Uppdatering 11.15: Sitter hemma hos Carro nu med arbetet framför mig. Är typ hög på all medicin jag har stoppat i mig, så just nu är livet inte så outhärdligt i alla fall. Har tappat min röst nästan helt, men jag försöker kraxa fram mina åsikter lite sådär halvt. Har ont i hela bröstet, men jag tänker att detta snart också är över. Mina förkylningar sätter sig alltid i halsen, så det är väl bara att vänta ut denna jävel nu.

Uppdatering 19.32: Går fortfarande på tabletter. Utan dem känner jag mig döende. Ska snart hem till Carro för fotbollsmatchen Sverige - Portugal! Och efter det hem och direkt i säng. En annan sak jag ville säga är: igår bokade jag flygbiljett till Frankrike. En enkelbiljett. Åker dit för att stanna; dit men inte längre, liksom. Allt är äckligt nära nu. 

en helt vanlig måndag

Var helt utpumpad när jag vakande igår, med ett skrikande halsont. Två dagars fest, blandat med för lite sömn och för mycket skräpmat. Idag är det måndag, och jag har fortfarande ont i halsen. När alarmet ringde i morse, ville jag bara dra täcket över huvudet igen och somna om. Har. Inte. Tid. Att. Vara. Sjuk. Just. Nu. Måste till skolan, för idag har jag föreläsning. En introduktionsföreläsning om det sista vi ska göra innan julen; pricing. Vi ska lära oss om prissättning på produkter, hur mycket en vara får kosta, osv. Känns kanske inte askul, men det ska väl gå det här också, precis som allt annat.

Ja, alltså börjar jag idag sista kursen innan jul. Sista kursen innan jul. Tillåt mig att gråta. Om en månad (!!!) är jag hemma hos mamma igen på jullov. Fattar ingenting.

Helgen har annars varit fruktansvärt bra. Älskar mina vänner, älskar Växjö, älskar studentlivet. Jag är just nu omgiven av så mycket saker som jag älskar, men ändå känns inte livet helt komplett. Det känns lite halvdant, lite grått, lite tråkigt stundvis. Men det är väl så det ska vara ibland, kan jag tänka mig.

I vilket fall; jag har en fartfylld vecka framför mig, mycket förberedelser inför Frankrike. Nu är det inte länge kvar. Den här veckan ska jag skriva kontrakt med Magdalena och jag ska beställa flygbiljetter. Förra veckan ansökte jag om lägenhet, så nu är det faktiskt inte mycket mer att göra. Allt är ganska så klart, och det känns ändå skönt på något sätt. Praktiskt är jag redo, så nu måste jag bara mentalt börja ställa in mig på att snart vara ifrån life as I know it i ett halvår.

Men det ska väl gå det också, precis som allt annat.

att våga

"När jag tog studenten fick jag bland alla blommor och lyckönskningar ett kort med ett citat av den danske filosofen Søren Kierkegaard.

Normalt sett har jag litet till övers för citat; de är allt för lätta att dra fram för att verka klok, utan att reflektera över vad de betyder eller än mindre leva efter dem.

Jag förstod definitivt inte Kirkegaard då på studentdagen. Kortet hamnade bland andra i en låda och glömdes bort.

Men som alla visdomar så kom citatet tillbaka till mig, kortet seglade ut ur sin låda när jag packade flyttkartonger för ett par månader sedan och där var det. Två meningar som sammanfattade precis mitt nyfunna motto:

"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv."

Många skyller på en rädsla för att misslyckas som ursäkt för att de inte testar sina gränser.

Kanske blir det falskt om jag sjunger ut. Kanske skrattar någon åt mig om jag tar på mig den där skjortan idag.

Kanske mår jag ännu sämre om jag ändrar på något.

När en sådan tanke dyker upp, så tvingar jag mig själv att leta rätt på det där Kirkegaard-citatet i skallen.

”Just det,” tänker jag sen, ”jag riskerar bara att förlora fotfästet en stund.” Och sen gör jag det."



http://blogg.dn.se/lyckobloggen/2009/11/24/radslan-for-att-misslyckas-5378/

en "två-dagars"

Sitter här med en stor tallrik spaghetti och köttfärssås framför mig, lussebullsdegen in the making och julmusik i bakgrunden. Hade en sån himla rolig kväll igår med mina fina utlandsstudenter. Säger hela tiden att de är fina, men alltså, åh, ni skulle bara veta. Kul som fan hade vi i alla fall, och bakfyllan sitter nog i lite fortfarande. Hur botar man den? Jo, med en fylla till! Vi bestämde lite spontant igår att vi faktiskt ska gå ut idag också. Vi måste ju ta tillvara på dagarna och tillfällen vi får tillsammans nu, för snart är allt över.

Så jag ska bara baka klart lussebullarna, svira om till partyblåsan ännu en gång, och sen är vi påväg. Det är en helt annan kultur att festa utanför Sverige, det skiljer sig verkligen jättemycket ifrån hur vi svenskar festar. Man är som europé mycket mer taggad, mycket mer pratglad och öppen och mycket, mycket mer tålig när det gäller alkohol (verkar det som i alla fall, utlandsstudenterna dricker som svampar). Jag har denna ena kille från Danmark, (inte min bytis alltså, utan hans kompis) och jag tror han har fått gå hem fler gånger än vad han faktiskt har kommit in på pubbarna här, på grund av att han varit så full. Hahaha, världens bästa Simon. Kommer nog aldrig träffa en sån som honom igen.

Sara, jag & fylle-Simon

när paniken och ångesten växer mer och mer

Kunde inte sova igår natt. Snurrade, snurrade och snurrade. Gick upp, drack vatten och kollade i min kalender för att vara beredd inför morgondagen. Upptäcker att det bara är fem helger kvar tills jag lämnar Växjö för ett halvår. Drog efter andan, "fem helger!?". Det är helt sjukt vad tiden rinner iväg. Får ångest när jag tänker på hur mycket det är jag vill hinna med under de här resterande veckorna, så mycket jag vill uppleva och så många jag vill hinna umgås med innan det är för sent. Får ännu mer ångest när jag inser hur mycket det är jag kommer behöva tacka nej till och hur många jag kommer göra besvikna, för att jag helt enkelt inte hinner med allt. Tänk om dygnet hade haft 36 timmar istället för 24, vad lycklig jag hade varit då. Och säkert många med mig. För efter jul är det för sent; mina utlandsstudenter flyttar hem igen och resten av tvåan spenderar jag i Frankrike. Tiden bara rinner igenom mina fingrar och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Paniken vaknar varenda gång jag känner att jag inte hinner med dagarna, inte hinner med allt jag vill göra, inte hinner med mitt liv. Jag borde ta mer vara på mina dagar, fylla dem med fler saker än vad jag gör, berätta för fler människor hur mycket de betyder för mig. Men ändå gör jag det inte. Är stressad upp över öronen och undrar hur jag nu ska prioritera för att ha tid med alla dessa underbara människor, och samtidigt ha tid med mig själv, innan allt tar slut.

Jag är ju ett sådant fruktansvärt kontrollfreak och det här går liksom utanför ramarna av vad jag kan kontrollera. Tiden är ju en sådan sak man inte riktigt kan bestämma över. Den bara går. Och går, och går, och går...

Ikväll tänker jag i alla fall glömma att allt det här fina snart tar slut. Ikväll tänker jag umgås med mina vänner, suga i mig varenda sekund av deras närhet, och helt enkelt bara festa bort alla bekymmer som tynger mig.

"never settle"

“I’m convinced that the only thing kept me going was that I loved what I did. You’ve got to find what you love! And that is as truthful in work, as it is for your lovers. Your work is gonna fill a large part of your life, and the only way to be truly satisfied, is to believe that what you do is great work. And the only way to do great work is to love what you do. If you haven’t found it yet, keep looking! And don’t settle. As for all matters of the heart, you’ll know when you find it. And like any great relationships: it just gets better and better as the years roll on. So keep looking, and don’t settle.” – Steve Jobs


Hade redovisning på vårt arbete om Apple och Steve Jobs innan idag; han är ju en så sjukt inspirerande man. Redovisningen gick förövrigt riktigt bra. Håller tummarna för VG. Nu ska jag baka julgodis.

ett inlägg fullt av vardagligt svammel

Tog en välförtjänt sovmorgon i morse och vaknade halv nio. Gjorde knappt något vettigt igår, så idag måste desto mer göras! Småärenden som att skicka ett brev, göra matlådor och köa till ett biljettsläpp är sådana där grejer som egentligen inte är jobbiga, men tar så himla lång tid. Emellan dessa smågrejer ska jag hem till Carro för att skriva på vårt arbete, jag ska till gymmet för att träna bröst och armar tillsammans med ett konditionspass och jag ska på ett mingel med alla världens företag. Under detta mingel ska även Bert Karlsson föreläsa! Vilket ska bli riktigt spännande. Jag längtar dock till helgen, då kommer Morten och Simons alla vänner från Danmark hit och vi ska köra en två-dagars!

Drömde inatt, förresten, att jag var bästa vän med Robin Stjernberg, Idol-Robin. Han bodde och pluggade här i Växjö också, och vi var såhääääär tajta. Knäpp dröm.

Nästa vecka ska jag träffa Magdalena och skriva på kontraktet. Fy fan, vad allt börjar bli läskigt nu. Igår fick jag mina försäkringspapper och ett mail om hur jag söker lägenhet. Jag kollade även på flygbiljetter (måste flyga först till London, sova där en natt och sen flyga vidare till Frankrike på morgonen dagen efter) och nästa vecka skriver jag på att min lägenhet inte ska vara min längre. Eller ja, den är ju min, men det är Magdalena som har ansvar för den. Alla mina grejer ska hon alltså leva i, medan jag lever i ett annat land. Läskigt, läskigt, läskigt.... Men ah, vad fan! Det ska ju bli kul! Tänk vilken upplevelse att bo och leva i FRANKRIKE ett halvår!

Så nästa mission: hitta en lägenhet i Frankrike samt en nyårsklänning.

Märker att detta inlägg bara blev en massa svammel. Måste gå och duscha nu - ska vara hos Carro om 45 minuter.

opublicerat inlägg #6

"Lyssnar om och om och om på Adeles senaste låt "Set fire to the rain" och det känns som om min hjärna skrynklas ihop lite mer för varje gång. Hon är ren, jävla magi, den kvinnan. I slutet av låten känns allt kaosartat, mina fingrar vill bara skriva en massa slumpmässiga, osammanhängande ord och min hals vädjar efter att få skrika tills rösten bryts. Vet inte vad jag tänker på, det flyger runt tusen tankar i min hjärna. Vill ut och springa, ut i mörkret, ensam. Söka mystik och kickar. Höjer jag musiken lite till, kommer jag nog krypa ur mitt eget skinn. Hennes röst är mjuk, men mitt liv är hårt. Kantigt. Tråkigt. Jag har lovat mig själv att aldrig, aldrig vara beroende av någon annan, utan att klara mig själv. Och jag har gjort det rätt bra nu ett tag, men jag är rädd för att det inte går särskilt smidigt längre. Jag beror på ett telefonsamtal, ett sms, en bekräftelse. Något som får mig att upptäcka mig själv igen och klara av ytterligare en dag. Det händer verkligen ingenting nu för tiden, jag är så jävla intjatad i mina rutiner att det bara är jobbigt. Jobba, plugga, träna, äta, sova. Såhär var mitt liv under skoltiden, men inte ska det väl fortsätta likadant därefter? Jag behöver göra något galet, något urflippat. Träffa någon ny, ge mitt liv lite spänning och ny mening. Vidga mina vyer, korsa gränser, bryta mig ut. I slutet av veckan får jag reda på min framtid; högskola eller inte högskola. Jag vill dit nu, jag har bestämt mig. Vill ha nya omgivningar och nya kontakter. Nya kroppar att krama, nya läppar att kyssa, nya händer att hålla. Och som vill hålla mina tillbaka."

en sak som gör mig fruktansvärt upprörd

Alltså, snart flippar jag! Det här är något jag har diskuterat fruktansvärt mycket med mina vänner, och ibland undrar jag om det är jag som är konservativ eller bara trångsynt: tjej efter tjej i min ålder och yngre blir gravida. Mycket diskuterat och lite har vi kommit fram till, men jag står för mig sak, och att bli gravid i 18-, 19-, 20-årsåldern går faktiskt fetebort för mig. Upptäckte nyss en 19-årig tjej, som är gravid med sitt första barn. Hon tog alltså studenten i maj, samma månad träffade hon sin nuvarande pojkvän (ja, hej Facebook vet allt) och nu väntar de alltså sitt första barn. Alltså... VA? Ett halvår in i förhållandet är det skitbra att skaffa barn, va? Eller? Känner man varandra då? Vet man att man kommer spendera "alla sina dar" tillsammans då? Jag säger inte att man egentligen någonsin kan veta det, för det kan man inte; allt kan hända. MEN, efter ett halvår känner man inte en annan människa någonstans, hur mycket man än vill tro det. Och man kan absolut inte veta att man kommer spendera resten av livet tillsammans.

HERREGUD. Sånt här provocerar mig och gör mig så fruktansvärt upprörd. Jag försöker att inte bry mig, det är inte mitt liv, det är inte mig det gäller, men jag kan inte hjälpa att störa IHJÄL mig. En 19årig tjej ska leva livet; resa, plugga, festa, träffa människor - LEVA, vara ung. Inte vara hemma med en nyfödd unge. Folk får absolut leva som de vill, människor är i olika faser och kanske är den här tjejen redo för detta. Men det känns moraliskt bara så himla FEL. Jag förstår inte hur folk i sådana här situationer tänker, för mig är det helt obegripligt. Man har hela livet framför sig, varför RUSA in i vuxenlivet? Dit kommer man förr eller senare ändå. Plugga allt möjligt, kom underfund med vad du vill jobba med i framtiden, RES, upptäck saker, FESTA, lev, umgås, ha kul!

För mig är en graviditet så himla långt in i framtiden att jag inte kan röra vid det, än mindre se det. Jag vill inte vara en ung mamma, som går på socialbidrag och kommer på 20 år för sent att "shit, ja, nu kanske jag skulle leva ut det där ungdomslivet jag aldrig levde innan". Inte en CHANS. Jag ska plugga, jobba, skaffa mig en karriär, tjäna pengar, jag ska utanför Sverige och jag ska verkligen vara 1000% säker på att jag skaffar barn med rätt man.

Det jag nog försöker få fram är: det finns så himla mycket att göra innan vuxenlivet knackar på dörren, varför varför varför kasta sig in i någonting som kommer komma ändå? Jag kan inte förstå det, kommer aldrig någonsin förstå det. Men, återigen, det här är jag, det här är mina tankar, mina värderingar i livet. Folk får leva precis hur de vill, men jag personligen skulle aldrig välja ett sådant liv. Ha, vilken hycklare jag hade varit i så fall.

Sandra

Shit, vad jag ryste när Sandra sjöng Öppna din dörr i fredags! 

Jag älskar denna låt, och jag tycker absolut hon gör den rättvisa. Så bra!

charmen (eller inte) med ätardagar

Hade värsta äterdagen igår; åt så mycket att jag tillslut spydde. Varför gör man så? Man har en dag när man får äta vad som helst och hur mycket som helst, och då bara trycker man i sig allt man kommer över. Jag köpte naturgodis och glass, och sen bakade jag, mamma och Maja lussekatter igår, som jag också stoppade i mig. Alltså, ÖRK. Det är typ inte värt det; mådde så jävla illa när jag gick och la mig och magen var uppblåst som en ballong. Nej, alltså ätardagar: ganska överskattat.

Nåväl, idag mår jag inte fullt lika illa, som tur är. Vid 12 ska jag träffa Anton och Flutura över en fika/brunch/lunch. Kalla det vad man vill, men trevligt ska det bli i alla fall! Senare ska jag till gymmet med min syster och ikväll ska jag antingen på fest eller vara hemma. Helt ärligt skulle jag bara vilja vara hemma, men vi får se. Har köpt en ny klänning som jag ju faktiskt skulle kunna inviga ikväll!

opublicerat inlägg #5

"Sedan vi föddes, har vi moderna kvinnor blivit tillsagda att vi kan göra och bli vad vi vill; astronaut, chef för ett Internetföretag, hemmafru. Det finns inga regler längre och valmöjligheterna är oändliga. Är det möjligt att vi är så bortskämda med valmöjligheter, att vi inte kan välja? Är det för att vi vet att när man väl valt något - en man, en fantastisk lägenhet, ett bra jobb - så försvinner en annan möjlighet? Är vi en generation som inte kan välja bara en sak? Har vi för mycket att stå i, eller hade Samantha rätt? Kan vi få allt?" - Carrie Bradshaw

i'm on top of the world

Känner mig som värsta powerkvinnan! Fastän jag är hur trött som helst just nu, har jag igår och idag klarat av saker jag aldrig gjort innan. Till exempel, igår färgade jag håret HELT SJÄLV, utan någon hjälpande hand what so ever!! Tänkte det var dags att lära sig nu, då jag ju faktiskt bor själv i Frankrike snart. Där finns ingen som kan hjälpa mig att färga håret.

Igår var vi ju också ute, jag och Sara med våra utlandsstudenter. Hade så himla roligt!!!! Det var Full Moon party och vi var klädda i beachkläder med självlysande uv-färg överallt! Ni ska få se bilder sen. Riktigt roligt och galet lyckad kväll i alla fall. La mig alldeles för sent inatt, för att sedan vakna tre timmar senare av att det var dags för dugga. Jadå! Det var första gången jag skrev en tenta/dugga bakfull (eller var jag kanske fortfarande full?), och det gick bra, jag skrev på alla ord och kunde alla ord, men jag gör nog aldrig om det. Riktigt trött och seg i hjärnan, mina meningar blev inte formulerade som jag ville, och jag hade jätteont i magen. Men jag är i alla fall väldigt stolt över mig själv att jag klarade det! Inte alla som går upp, bakfull, 6.30 dagen efter en fetingfest och beger sig till tentasalen.

Kom sedan hem vid 9 och sov till 12, och sitter nu i skolan med ett av grupparbetena. Ikväll ska jag åka hem till mamma igen, och bara ta det lugnt hela helgen! Inget plugg, inga grupparbeten. Ska bli så skönt att bara få koppla bort allt; alla sorger, all stress och allt som har med skolan att göra. Stannar hemma på en långhelg och kommer nog tillbaka på måndag nästa vecka. Superskönt!

klänningsönskningar till nyår

Damn! Tänk att få festa in det nya året i en av de här klänningarna. Egentligen hade jag velat gå på en fetingstor, jättefin och riktigt glammig nyårsfest, där alla tjejer har klänning och alla killar har smoking. Men det får jag väl vänta några år på, kanske. Men alltså, jäklar vad den där röda klänningen hade suttit fint i min garderob....


PS: Jag glömde ju länka till tjejen i inlägget nedan! Här hittar ni hennes blogg: fashionbyelin

en fet dos inspo

SHIT, vilken insporationskvinna!!! Har hittat en ny blogg, och jag kan inte sluta kolla på hennes bilder och hennes outfits. Det bara vräkte en stod dos inspiration över mig, och nu vet jag absolut hur jag vill klä mig resten av året!

Och så är hon ju vältränad som ett jävla as med, fan vad irriterad man blir. Bra klädsmak OCH en killerbody! What more to want, liksom?

xoxo,

avundsjuk tjej som går till gymmet nu

man måste våga för att vinna

"Tänk om någon tycker du är dum, dålig eller egoistisk för att du satsar på det du vill göra. Bäst att sluta med det och lyssna på vad alla andra tycker, för de vet ju vad som är bäst för dig, eller? Eller ännu värre, tänk om du blir ensam, utanför eller övergiven, för att du följer din dröm. Det bästa är att inte sticka ut hakan, ligga lågt och spela säkert. Tryggheten går före din dröm, för risken finns att du kommer misslyckas, vilket skulle vara katastrofalt. De du ser upp till och följer är proffs, som är bäst på det de gör. De lyckas med allt och skriver sin egen framgångssaga och så har det alltid varit för dem, eller?

Det är bara när man gör något, som man får ett resultat. Det är först när man har ett resultat, som man kan göra en utvärdering och veta, var det här en rätt och bra satsning eller var metoden jag använde riktigt kass? Om du nu inte fått det resultat du eftersträvat, så kan du gratulera dig själv till att du åtminstone kan utesluta ett sätt att göra det på, då återstår det bara xx antal sätt…Det är först när du kan stå ut med rädslan att misslyckas, som du kan få in en riktigt fullträff. För det motsatta är faktiskt också möjligt, det kan bli toppresultat direkt. Då är det bara att upprepa det igen med eventuella finjusteringar.

”Den förståndige mannen anpassar sig efter världen; den oförståndige försöker envist anpassa världen efter sig själv. Därför beror all utveckling på den oförståndige mannen.” (George Bernard Shaw). Det är okej att vara rädd, osäker och tvivla, men låt det aldrig hindra dig från att göra det du vill. Livet blir väldigt begränsande och trist om du bara ska gå på det säkra och de flesta människor vill nog ha lite spänning i vardagen om det går. Fundera över vad du verkligen skulle tycka vara spännande att göra, sätt upp ett mål och ta dig stegvis dit. Gör något lagom obehagligt varje dag och träna dig på att utstå de känslor som dyker upp. Du kan börja idag med att titta alla personer du möter i ögonen tills de vänder bort blicken. Låt dem tro vad de vill, deras tankar kan inte skada dig. Först när du vågar och satsar, kommer du få reda på vad du har att vinna."

http://blogg.lnu.se/studenthalsan/blog/blogg/vaga-satsa-vinn/

Bo Kaspers Orkester

Det är här världens ände, det är här det vänder

Här i världens ände, det är det vi redan känner

Jag lovar dig, jag har ingen aning

Om vi inte hittar hem, vänder vi väl om igen

Har egentligen aldrig tyckt om Bo Kaspers Orkester innan, men nu är jag helt frälst efter att ha sett och hört dem i Så mycket bättre. Kan. Inte. Sluta. Lyssna.
Absolut nytt favoritband!

fredagskvällen

Det blev inget Idol-mys igår framför tv:n, det blev biomys med mamma framför The Butler istället. Väldigt mysigt det också, och bion var jättebra, tycker absolut ni ska se den! Men jag var inställd på Idol med kanske tacos eller något liknande, men istället var jag tvungen att tvätta håret och klä på mig anständiga kläder (och med det menar jag allt annat än pyjamas), för Maja hade nämligen förfest här hemma. Nåväl, det är en kväll idag också. Då ska jag sitta i mina mjukisar och kolla på Så mycket bättre med mamma, och inget kan stoppa mig!!!

Apropå filmen; den var baserad på en sann historia och handlade om en butler som jobbat för presidenterna på Vita Huset. Filmen gick igenom 30 år av olika amerikanska presidenter och allt därtill. Fruktansvärt spännande. Som ni kanske vet (eller inte vet), så älskar jag historia. Historia av alla dess slag! Små krig, världskrig, presidenter, modehistoria, musikhistoria, teknikhistoria - historia, historia, historia! Älskar att läsa och fundera över saker som har format världen och gjort att vi är där vi är idag. Vi skriver ju till exempel ett arbete om Apple just nu, och när de andra i min grupp letar fakta om hur Apple jobbar, letar jag fakta om hur Apple startades, vem Steve Jobs är, hur han levde, hur han kom på idén med Apple, hur det fortsatte och hur företaget har förändrats från då till nu.

Så ibland börjar jag fundera på om jag verkligen valt rätt utbildning. Jag vet att jag har gått halva min utbildning nu och att man egentligen inte får säga den här meningen högt, men tänk om jag gjort fel val? Vad gör jag då? Ska jag ändra nu, eller sen? Eller aldrig, bara stå ut liksom? Jag vet att jag vill starta eget företag, men är det verkligen det jag brinner för? Historia i alla dess slag är så mycket mer intressant än marknadsföring. Men sen tänker jag också: hur fan jobbar man med något inom historia? Vad kan jag ens bli där? Kan jag få en karriär inom historia? Jag undrar det. Kanske ska jag sluta tänka så mycket och bara finna mig i det liv jag har.

hello november

Att det är november redan, är väl ingen nyhet för er. Att jag bor i Frankrike om två månader, ja, det är kanske en lite större nyhet. En stor, skrämmande, men fruktansvärt rolig nyhet. Igår köpte jag en fetingstor, röd, jättefin, glansig resväska, som jag redan nu har börjat fylla med diverse packning. "Att du inte har panik!?", är det många som frågar mig mest hela tiden, och jag svarar alltid, att nä, det är faktiskt ganska lugnt. Antagligen har min hjärna inte fattat det ännu, att jag snart sticker. Sticker hemifrån för ett halvårs tid.

November var det, ja. Igår åkte jag hemhem och myste med mamma och Maja. Vi åt ute, var på IKEA, shoppade julsaker, fikade och bara hade det allmänt trevligt. Denna morgon har jag myst med Sotis så mycket att jag nästan kvävde honom. Galet vad jag har saknat honom!! Förstår inte hur jag ska klara mig utan honom, eller mamma heller för den delen, en hel termin.

Ikväll är det hemmamys hos oss framför Idol. Det är ju även Alla helgons-helg den här helgen, så en tripp till kyrkogården blir det säkert. Men innan dess ska jag hinna med att plocka in alla grejer jag tagit med mig hem från Växjö (börjar ju sakta med säkert tömma lägenheten nu tills jag ska hyra ut den, ännu ett tecken på att flytten till Frankrike är verklighet), slå in lite julklappar, ett benpass på gymmet och en långpromenad. Tänkte kickstarta november, och den stundande julen, med en månads sockerförbud. Och då menar jag socker som i självklara saker, såsom godis, kakor, skräpmat, chips osv, osv. Att undvika socker helt är ju nästintill omöjligt, och så strikt vill jag inte ha det. Men all den där extra skräpmaten som man trycker i sig hela tiden, den klarar man ju sig lugnt utan.