Kunde inte sova igår natt. Snurrade, snurrade och snurrade. Gick upp, drack vatten och kollade i min kalender för att vara beredd inför morgondagen. Upptäcker att det bara är fem helger kvar tills jag lämnar Växjö för ett halvår. Drog efter andan, "fem helger!?". Det är helt sjukt vad tiden rinner iväg. Får ångest när jag tänker på hur mycket det är jag vill hinna med under de här resterande veckorna, så mycket jag vill uppleva och så många jag vill hinna umgås med innan det är för sent. Får ännu mer ångest när jag inser hur mycket det är jag kommer behöva tacka nej till och hur många jag kommer göra besvikna, för att jag helt enkelt inte hinner med allt. Tänk om dygnet hade haft 36 timmar istället för 24, vad lycklig jag hade varit då. Och säkert många med mig. För efter jul är det för sent; mina utlandsstudenter flyttar hem igen och resten av tvåan spenderar jag i Frankrike. Tiden bara rinner igenom mina fingrar och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Paniken vaknar varenda gång jag känner att jag inte hinner med dagarna, inte hinner med allt jag vill göra, inte hinner med mitt liv. Jag borde ta mer vara på mina dagar, fylla dem med fler saker än vad jag gör, berätta för fler människor hur mycket de betyder för mig. Men ändå gör jag det inte. Är stressad upp över öronen och undrar hur jag nu ska prioritera för att ha tid med alla dessa underbara människor, och samtidigt ha tid med mig själv, innan allt tar slut.
Jag är ju ett sådant fruktansvärt kontrollfreak och det här går liksom utanför ramarna av vad jag kan kontrollera. Tiden är ju en sådan sak man inte riktigt kan bestämma över. Den bara går. Och går, och går, och går...
Ikväll tänker jag i alla fall glömma att allt det här fina snart tar slut. Ikväll tänker jag umgås med mina vänner, suga i mig varenda sekund av deras närhet, och helt enkelt bara festa bort alla bekymmer som tynger mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar