åldersnoja

En dag i början av denna vecka kom två glada kvinnor och en storögd man förbi mitt sommarjobb. De var alla syskon, så som jag förstod det, och den ena kvinnan hade fått trippen till muséet i födelsedagspresent. De var tre riktigt trevliga människor, pratade och frågade mycket. Vi stod vid ett tillfälle framför en vägg full av galgar och den ena kvinnan säger: "Ja, detta var riktigt spännande! Kanske kommer vi tillbaka om 10 år, då ses vi kanske igen!" Jag skrattar högt och ljudligt; "nej" säger jag, "då är jag nästan 30, och förmodligen inte kvar här längre". Samtidigt då slår det mig; om 10 år är jag nästan fucking 30 år. 30 år. Fick sån sjuk åldersnoja där och då, helt plötsligt bara. Vad händer? Vad gör jag av mitt liv? Varför lever jag inte?