Har jobbat absolut sista dagen på muséet, så himla gött att jag inte finner ord för det! Roligare jobb har jag ju haft. Har på två dagar läst ut en bok på 305 sidor, vilket nog aldrig har hänt innan! Dessutom var den väldigt bra, så jag vill faktiskt rekommendera den, starkt. "Inspärrad" heter den och är en verklighetsskildrande bok om fruktansvärd barnmisshandel. Den borrade sig djupt in i min hjärna, och vill fortfarande inte riktigt försvinna. Lär gärna mer om boken här.
Idag började jag på en ny bok, som heter "Blind lydnad". Den är inte verklighetsbaserad, även fast den faktiskt känns så. Sjukt nervkittlande vissa gånger, författaren leker verkligen med ens psyke och man kan inga lägga boken ifrån sig. Hann, trots detta, inte läsa ut boken, utan kom "bara" halvvägs. Hade väldigt många besökare på muséet idag faktiskt, vilket var en av anledningarna till att jag inte hann läsa så mycket, men det var bara kul! Slutade på topp, om man säger så.
Det var bland annat två norrmän som kom in för att kolla på lite kameror. De var verkligen hur trevliga som helst, småpratade om muséet, min bok och om mig, faktiskt. Vad jag pluggade, om min student och vad jag skulle göra till hösten. När de sedan lämnat mig till min ensamhet, åter igen, kunde jag inte sluta fundera på hur vänliga de hade varit mot mig. Jag log för mig själv. De var verkligen alls som oss tysta, ihopbitna svenskar som varken ler eller är trevliga mot människor vi inte känner. Det är knappt någonting som skiljer våra länder åt, men ändå är det som om vi vore två olika folkslag, från två helt olika kontinter och kulturer. Kan det verkligen vara så stor skillnad på oss, på våra personligheter? Och isåfall, varför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar