ombytta roller

Jag var osäker från början, visste inte vad jag ville eller hur jag kände. Visste inte om det var värt att kasta sig ut och satsa, om det sedan ändå inte skulle bli något seriöst. Han var säker. Säker på vad han ville och kände; "Kom hit, sov hos mig!" Jag backade. Var tvungen att känna in hela situationen innan jag bestämde mig för något. Från att ha pratat varje dag i två veckor, gick vi till att inte prata alls under några dagar. Det var då jag upptäckte det, eller dem, känslorna. Känslorna jag hade för honom. Nu var jag helt plötsligt mer än säker och ville visa honom detta med. Jag fick konstig respons; korta och inte alls lika flirtiga svar som innan. Försökte tänka positivt och vänja mig, men det var en annan person jag pratade med. Det var som ombytta roller. Funderade mycket och länge på det här; det var som om han kände på sig att jag hade bestämt mig för vad jag ville. Som om han faktiskt bara ville ha mig när han inte riktigt kunde. Är killar så enkla? De vill ha dig när de inte kan, och de vill inte ha dig när de väl kan få dig? Eller som Håkan Hellström hade sagt det; "Om du älskar mig, kommer jag lämna dig och om du lämnar mig, kommer jag älska dig". Är det hela så enkelt?