Imorgon jobbar jag min sista dag och det ska bli så jäkla skönt! Hade egentligen behövt jobba x antal veckor till för att kunna ha råd till allt jag vill köpa i inredningsväg, men någonstans får man sätta stopp. Under alla jobbdagar som gått har jag lyssnat en massa på P3 och alla deras spännande program. Har skapat blogginlägg i huvudet om saker som att jag och Daniel för några helger sedan såg filmen Alice i Underlandet och veckan efter sprang det en hare förbi över kyrkogården hur många gånger som helst. Var det ett sammanträffande? Ville den att jag skulle följa efter? (I filmen följer Alice efter en hare i kostym och ramlar sedan ner i ett stort, svart hål, för er som inte sett filmen). Roligt var det i alla fall och jag skrattade gott för mig själv.
Till helgen (om allt går som det ska) tar jag mitt pick och pack och flyttar tillsammans med Daniel upp till Växjö. Han ska bo hos mig de första veckorna innan han får sin lägenhet. Jag är pirrig och förväntansfull men samtidigt också skräckslagen. Vill inte bli lämnad själv där i lägenheten, därför måste Daniel stanna hos mig! Vad ska jag göra när jag är själv liksom? Ingen att prata med, ingen att ha runt omkring mig... Det är konstigt, nu när jag bor hemma vill jag bara göra allt i världen för att få vara själv. Men när jag vet att det snart kommer bli min verklighet, att jag nästan alltid kommer vara själv om dagarna, då blir jag döskraj. Blir man någonsin nöjd som människa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar