in the end of 2015, she saw the light

Och så var ännu en jul över. Gud, så fort tiden går. Jag hade en fantastisk jul både hemma i Borås med Stefan och barnen, och hemma hos mamma med henne, min lillasyster och hennes pojkvän. God mat, mycket godis och barnmys. Det har varit en väldigt skön, ledig tid. Då jag jobbade så otroligt mycket innan jul, har sovmorgon och lediga dagar varit väldigt viktigt och välförtjänt. Nu börjar jag dock bli lite rastlös.... Kollar på utbildningar och kurser, söker jobb och skriver CV. Jag ska ju då börja plugga här i januari samtidigt som jag jobbar lite grann. Två distanskurser; en utbildning i eventmarknadsföring och en utbildning i det hållbara modet. Jag ser faktiskt väldigt mycket fram emot det här, tror det kommer bli hemskt kul och spännande. Dessvärre börjar ju inte kurserna förrän den 18e januari, och däremellan har jag ju lite dötid på någon vecka eller två. Funderar därför på att gå en kurs till att bli makeupartist... Jag vill ju in i skönhets- och modebranschen (mest mode), men jag tänker att en utbildning som makeupartist kan vara ett bra komplement. Om inte annat kan jag ju jobba på typ Kicks eller något tills jag kommer in i modebranschen på riktigt. Då kommer jag åtminstone bort ifrån restaurangbranschen! Vi får se. Kursen börjar på måndag och är en vecka lång med träffar på kvällarna. Det tråkiga är bara att den kostar så himla mycket. 

Hör ni att jag är lite mer positiv inför framtiden nu? Jag försöker att inte oroa mig så mycket för framtiden, även fast det är svårt. Jag har absolut ingen aning om hur stor min lön kommer vara nästa månad, eller vart jag befinner mig om tre månader. Men kanske är det tjusningen med livet. Att man aldrig riktigt vet vad som komma skall. What I do know, är i alla fall att jag är otroligt glad att Stefan och mamma finns vid min sida. De hjälper, stöttar och försöker göra mina, ibland kaotiska, utbrott lite lättare. De får mig att inse att jag klarar det här. Att jag nog ska överleva livet jag också. 

Nu ska jag till gymmet, för ikväll ska jag ut och äta med Sofie. Fina, fina Sofie. Imorgon är det bara all about nyår; massa saker måste fixas. Och det är så roligt! Älskar att pyssla, fixa och göra i ordning inför olika högtider!

bergochdalbana

Mitt liv är som en bergochdalbana just nu. Det går upp och ner hela tiden. Med alldeles för korta intervaller. Ena dagen bra, andra dagen dåligt. Igår var en jättebra dag. Jag och Stefan var i Göteborg och julklappsshoppade. Fixade nästan alla julklappar, drack varm choklad och myste. En tur till IKEA hann vi också med. Dagen och kvällen var jättebra, helt perfekt skulle man kunna säga, och ändå vaknade jag med magont i morse. Hur ska vi klara oss efter nyår? Jobbet jag är på kan nämligen bara erbjuda mig 50% efter årsskiftet. 50% klarar jag mig inte på. Fick den smarta idén att jag skulle kunna läsa lite distanskurser för att dryga ut kassan och ha någon typ av sysselsättning när jag inte jobbar. Absolut, jättesmart idé. Tills jag inser att kurserna jag sökte och blev antagen på bara är på kvartsfart. Så vad får jag ut då? Max hälften av hela CSN, kanske? Plus ungefär lika mycket i lön. Det är, i bästa fall, 10-11000 i månaden. Hur löser jag det när jag har räkningar på lika mycket varje månad? "Det löser sig", tänker ni. Precis som Stefan säger till mig. Ja, kanske gör det det. Eller så löser det sig inte. Och då sitter jag där med ett gäng räkningar och ingen inkomst. 

Jag känner mig så jävla fast i livet. Jag har för mycket erfarenhet och utbildning för att jobba inom restaurang, men jag har för lite erfarenhet och utbildning för att komma in i modevärlden. Jag vill jättegärna plugga igen, läsa en master inom mode, men då klarar jag definitivt inte av att betala de räkningar jag har. Det är ett fucking Moment 22. Jag vet inte hur jag ska komma vidare. Jag är fast. 

let me be clear

Igår la jag ut den här artikeln på Facebook, och det blev uppståndelse. Jag ville lyfta fram artikeln, då den berör saker som svenskar är och har varit alldeles för rädda för att prata om. Och det är dagens läge i Sverige. Jag möttes av kommentarer som "egoistiskt" och "kränkande", men det var inte alls så jag uppfattade artikeln. 

Vi tar det från början. Jonas Andersson skrev en debattartikel i Expressen om hur han tycker att staten har en skyldighet mot oss som bor här i Sverige, inte "mot de 7 370 000 000 människor som inte är medborgare i Sverige, som inte betalar skatt i Sverige, och som inte är en del av det svenska samhällskontraktet". Och den här artikeln delade jag. Inte för att jag hatar icke-svenskar. Inte för att jag hatar invandring. Och inte för att jag är rasist. Låt mig få börja med att förtydliga det. Vad jag dock inte tycker om, är sättet invandringen just nu sköts av Sveriges regering. Det är fel, det är ohållbart och det är otillräckligt. Jonas, precis som jag, menar på att Sverige måste prioritera sina egna. "Jag tycker att svenska staten i första hand har skyldighet gentemot de svenska medborgare och skattebetalare, som de lånar pengar av". Och där kastades ordet "egoistiskt" fram i kommentarsfältet på mitt Facebook-inlägg. Det jag uppfattar att Jonas vill säga i artikeln är att man inte är egoist om man väljer att sätta sig själv och de man älskar framför alla andra. Och det är ju helt rätt. För visst skulle du inte ge grannens barn mat om du inte kan ge dina egna barn mat? Det handlar om resurser och prioritering. Man har ett ansvar gentemot sina barn, precis såsom Sverige har ett ansvar gentemot sina barn (invånare), att sätta tak över huvudet på dem, mat på bordet och se till att de kan växa upp, leva och dö i en trygg värld. 

En av mina Facebook-vänner kommenterade det här fantastiska angående artikeln: "Egoistisk? Snarare realistisk. Eller vart går egentligen gränsen? Vi kan sluta ge våra dagisbarn mat, då det finns andra barn i världen som är hungrigare. Vi kan sluta arrestera brottslingar, då det finns andra brottslingar som begår värre brott i världen, osv. På samma sätt som vi privatpersoner prioriterar vår ekonomi måste även Sverige som land prioritera sina resurser. Om vi som privatpersoner väljer att donera pengar till katthem, kollekt eller forskningsfonder är detta självklart upp till oss som individer. Om vi däremot väljer att prioritera ovan nämnda rörelse före att betala hyra, mat, dagisavgift och andra räkningar, kommer detta självklart få konsekvenser."

Alltså, Sveriges regering har en skyldighet att sätta svenska invånare i första hand. Precis som Sveriges invånare har en skyldighet att betala skatt, har regeringen en skyldighet mot sina invånare att förvalta de här pengarna på ett sätt som gynnar dem tillbaka. Jag vill t.ex. att mina skattepengar, som jag jobbat ihop och betalat in, ska gå till mina föräldrar när de blir gamla och hamnar på ålderdomshem. Jag vill att pengarna ska gå till mina eventuellt framtida barn och deras skolgång. Och jag vill att de pengarna ska gå till sjukvården, i fall jag behöver hjälp under mitt liv. Och detta skulle jag aldrig någonsin kalla egoism. Däremot skulle jag kalla det överlevnad. För om jag inte tar hand om och prioriterar mig själv och mina närmsta, vem ska då göra det?

jul jul, strålande jul

Och ut och dansa fick jag! I lördags tog jag och Sofie en sväng ut på Borås gator, dansade och drack drinkar. Jag hade fantastiskt kul, men mådde skit igår. Min kropp klarar inte alkohol längre. Så igår låg jag på soffan hela dagen och åt Max hamburgare till middag. Idag har varit en lika slapp dag, men lite mer produktiv. Har researchat fram alla modeföretag med huvudkontor i Borås, och skickat iväg mail efter mail. Jag är trött på restaurangbranschen nu och vill in i modebranschen. Det är där jag hör hemma och där jag vill vara! Borås är en fantastisk stad på det viset, hur många modeföretag som helst finns här.

Ikväll ska jag ut och äta med min nageltjej (alltså, hon som gör mina naglar), och jag är supertaggad på en stor bit kött! Ska bli mums. Så nu måste jag in i duschen. Resten av veckan jobbar jag, men till helgen kommer i alla fall mamma hit. Och vi ska på årets första julmarknad!!! Äntligen! Längtar ihjäl mig!

vill ut och dansa

hej november

Idag är det första november och jag lyssnar på julmusik. Japp, you heard me. Kunde inte hålla mig längre! Det är ju inte ens en månad kvar till advent, så visst är det okej? Åh, igår satte jag och Stefan förresten upp första julstjärnan.... Han längtar lika mycket som jag gör. Älskar julen!!!

Om nån timme kommer mamma, och vi ska gå på bio. Så nu måste jag städa upp och göra mig i ordning. Kvällen igår var förresten fantastiskt kul. Alla människor på förfesten var jättetrevliga och jag hade så roligt. Längtar redan till nästa gång!

a perfect weekend

Igår var en fantastiskt skön dag. Jag och Stefan sov till lunch (tog igen alla timmars sömn vi missat när vi jobbat), vi åt en brakfrukost med bla. risgrynsgröt, vi slappade framför tv:n, handlade gó-middag till kvällen, tog en kaffe i stan (och sprang på Björn Hellberg!), handlade julgrejer på MIO (äntligen!!!) och tjackade en ny telefon till mig. Har helt plötsligt blivit iPhone-brud... iPhone 6s i roséguld, närmare bestämt. Sedan lagade vi potatisgratäng med fläskfilé och bea med äppelpaj till efterrätt. En sådan fantastiskt dag, önskar varje fredag kunde vara såhär. Det är något speciellt med att inte jobba fredagskvällar, man får en helt annan helgkänsla.

Och apropå helg, är jag nästan lite långledig nu. Fredag till tisdag är jag ledig, med en lite avstickare till jobbet på måndag kväll. Stefan jobbar idag, så jag passar på att gå ut och träffa lite nya vänner. Ska på vinkväll med eventuell utgång hos en tjej som heter Malin, tillsammans med en annan tjej som heter Julia. Aldrig träffat någon av dem innan, men det blir nog kul! Sen imorgon kommer mamma, och vi ska gå på bio och käka på restaurang. Perfekt helg med lite av allt!

harmoni och depressions-dippar

Förra inlägget var en typisk depressions-dipp, även fast jag stundtals faktiskt känner så som jag beskrev där. Men det har känts bättre de senaste dagarna. Jag är fantastiskt tacksam för och stolt över min sambo, som får allting att gå ihop, även kaoset i min hjärna, när jag känner att allt bara är borttappat. Jag är stolt över mig själv, som presterar bra på jobbet och som också blir belönad för det. Grym timlön och mycket roliga uppdrag. Så kanske är jag inte så fel i livet som jag tror. Jag vet att jag inte vill jobba som servitris resten av mitt liv, men kanske är det ändå okej att jag gör det just nu. Det jag bara önskar är lite mer harmoni. Lite mer harmoni i livet, så att jag slipper få sådana otroliga dippar som jag får ibland. Det är inte roligt när känslorna sitter utanpå. 

Det är i alla fall harmoniskt att få krypa ner jämte den människa man älskar över allt annat. Och det är precis vad jag ska göra nu.

vad fan vill jag?

Här sitter jag och inte kan sova. Har spenderat kvällen med att fundera. Och sakna. För två år sedan gjorde jag mig redo för att flytta till Frankrike. Jag saknar min tid där varje dag. Jag saknar att allt var så enkelt. Så roligt. Jag saknar den person jag blev då och jag saknar alla mina vänner. Livet var mycket roligare där. Missförstå mig rätt: jag är inte missnöjd med livet jag har idag, jag var bara mer nöjd i Frankrike. Med livet. Med vännerna. Med mig själv. Och kanske får man inte känna så. (Eller åtminstone inte säga det högt). Jag har ju ett bra jobb, en fin lägenhet och en fantastisk sambo. Honom vill jag aldrig vara utan. Men det är allt annat. Just idag jobbar jag mer än jag sover, jag får aldrig klä upp mig och jag har ett socialt liv som en råtta. Hinner aldrig gå ut, hinner aldrig göra något. Och jag som älskar att dansa, klä upp mig, vara spontan och se saker! Jag vill inte leva resten av mitt liv som en arbetsmyra. 

Försöker tänka att det som har hänt, har hänt. Att jag ska vara glad för att det hände och för allt jag fick vara med om. Försöker tänka att den tiden aldrig kommer tillbaka, hur mycket jag än saknar. Jag kommer aldrig flytta till Frankrike igen, de vänner jag träffade där kommer aldrig tillbaka dit. Men ändå gör det ont. Jag vill att mitt liv ska vara så roligt som det var då. Jag vill dricka persikovin och gå ut och dansa en onsdag om jag känner för det. Jag vill resa till Rom, Paris, Barcelona en gång i månaden, för det var så jag gjorde då. Men det går inte. Mina vänner är inte där jag är, och här känner jag inte någon som vill gå ut och dansa en onsdag. Måste hitta likasinnade.

Kan känna igen mig i mycket av den tentaångest och det skolhat många av mina vänner, som fortsatte plugga, just nu känner. Det var jobbigt, men jag saknar det. Saknar att ha (någorlunda) fasta tider om dagarna, saknar att få ta på sig annat än en vit servitrisskjorta och svarta byxor, saknar att kunna festa en onsdag om jag vill det, men saknar också att kunna träna och ha så mycket vänner så nära. Förmodligen har jag bara inte hittat rätt i livet ännu. Fel jobb, kanske fel stad. Kanske var inte Borås något för mig. Kanske borde jag hitta en väg in till något annat yrke. Jag vill ju jobba med kläder. Kanske borde jag börja plugga igen och hitta tillbaka till mig själv. Jag vet inte. Vet faktiskt inte alls vad jag vill. Känns som att jag bara fumlar i mörkret och gör allt lite grann på måfå just nu.

tillbaka i ekorrhjulet

För fem veckor sedan hoppade jag på kryckor, igår var jag tillbaka på gymmet (hej, träningsvärk), i förrgår tog jag mig en härlig höstpromenad och för två dagar sedan gick mitt sjukintyg ut och jag ska officiellt vara frisk igen. Känns skönt att vara tillbaka. Idag ska jag jobba mitt första pass för den här veckan, men absolut inte sista. Har en mastodont-vecka framför mig med heldagar och pendlande mellan två jobb. Jobbar lunch på ett ställe, och kväll på ett annat.

hard work work

Så som jag har grinat över att inte hitta något jobb, och helt plötsligt sitter jag här med fem arbetsgivare som vill ha just mig. Två i Göteborg och tre i Borås. Lyckost mig, va! Försöker få ihop så att jag åtminstone kan ta tre av jobben, och jag tror inte det ska vara några problem. Fjärde jobbet är i Göteborg (ni vet Trädgårn?), men det är alldeles för långt iväg och alldeles för dåliga arbetstider, så jag tackade nej. Det femte och sista jobbet gjorde jag min första dag på igår. Det var absolut inget för mig (avslutade kvällen med migränhuvudvärk och värsta kräkattacken), så där sa jag upp mig direkt. Tänk att kunna ha möjlighet att göra så, välja bland jobb. Aldrig kunnat göra så innan. Numera jobbar jag då på en festvåning i Göteborg och där gör mina första dagar i november, en festvåning i Borås, där jag jobbade två dagar den här veckan och ska in nästan hela nästa vecka, och möjligtvis också en grekisk restaurang i Borås, där jag ska in på måndag och snacka med cheferna. Framtiden känns spännande.

Vad jag dock KAN grina över är att jag inte fick några biljetter till Håkans konsert nästa sommar. SÅ LEDSEN. Jag, mamma, Maja och Stefan tänkte gå i sommar, men det var ju kaos på Ticnet idag. Konserten den 4e juni sålde ut på typ fem minuter, likaså den extrainsatta konserten den 5e juni. 130 000 biljetter såldes. Helt galet. Nu kan vi bara hoppas på restbiljetter som säljs längre fram. Håll tummarna för oss!

New York, New York

Ja, vi är hemma, och ja, vi lever och mår bra. New York var FANTASTISKT, och jag vill helst bara dit nu igen på en gång. Älskade det! Vi hade soligt och fint väder, vi såg en massa roligt och åt hur bra mat som helst. Längtar redan till nästa gång vi ska dit. Vi tog massa bilder, myste och hade det jätte, jättebra. Älskar min Stefan. Och älskar New York.

Fler bilder kommer, men en annan dag. Nu måste jag göra mig i ordning inför min första (!) jobbdag imorgon på en fest- och konferensvåning här i Borås. Ska köra lunchen. Grymt nervös, men det ska nog gå bra. Min tå mår också bra. Får på mig vanliga skor nu och blåmärket är nästan borta. Tån är lite stel och lite stum, men jag är definitivt på bättringsvägen. Och ni förstår inte hur skönt det känns.

pre-New York anxiety

Mamma åkte nyss hem. Hon har varit här i sen i söndags, vilket har varit supermysigt. Vi har satt upp gardiner, gjort ännu lite mer i ordning i lägenheten, ätit gott och kollat på film. Kändes jättetråkigt när hon åkte, det var skönt att ha henne här. Nu är jag och Stefan ensamma igen, med huuur mycket förberedelser som helst. I övermorgon åker vi till New York (SÅ pirrig), och vi måste packa, tvätta, skriva ut alla dokument att ha med oss, osv osv. Men jag tror det får vänta tills imorgon. Då åker nämligen gipset ÄNTLIGEN av, och jag kan röra mig (någorlunda) som en normal människa igen! Ska skämma bort mig själv med att få naglarna fixade då, det är så välbehövligt. 

Jag är väldigt nervös inför resan till New York, även fast jag har rest en del förut. Är nervös för alla timmarna på flyget, på hur vi tar oss från flygplatsen till hotellet. Är nervös för att jag läst dåliga recensioner om hotellet (kackerlackor på väggarna, bed bugs i sängarna, söndriga och smutsiga toaletter) och för att min fot kanske inte håller när vi väl är där. Har aldrig någonsin tänkt och oroat mig såhär mycket innan, och jag har ändå rest en hel del, och ganska mycket själv. Måste lugna ner mig, och istället tänka på allt coolt vi kommer få uppleva. New York, liksom! Tänk! Äntligen kommer jag dit!

i'm stuck

Idag är ingen bra dag. Jag är jätteledsen. Kom precis ur sängen. Har sökt säkert 20 jobb bara de sista två veckorna, och säkert mer än 50 jobb sen vi bestämde oss för att flytta till Borås. Och ingen verkar vilja ha mig. Visst har jag jobbet i Göteborg jag nämnt innan, men dels är det bara ett extrajobb, dels är det en bit att pendla (kommer jag lägga mer pengar på bensin än vad jag kommer få ut i lön?) och dels har min chef inte alls verkat särskilt intresserad av mig sedan jag var tvungen att sjukskriva mig pga. av tån. Jag är helt handfallen. Vad GÖR jag om jag inte hittar ett jobb? Jag har också räkningar att betala, precis som alla andra har. I somras var jag inte det minsta orolig, jag menar, en kandidatexamen i marknadsföring, en chefsposition och restaurangvana i ryggsäcken måste ju göra mig mäkta eftertraktad, tänkte jag. Men så var det tydligen inte. Förstår inte vad jag gör för fel. Varför vill ingen ha mig? Stefan sökte jobb en söndagsförmiddag i somras, och hade tre erbjudanden redan på kvällen. Jag förstår att han har mer erfarenhet än vad jag har, och jag köper det. Det är helt okej. Men jag har mer akademiska meriter än vad han har, betyder det ingenting eller? Man pluggar för att få ett jobb, och ändå sitter man arbetslös när man tar examen. Det är helt otroligt. Känns som att jag sjunkit lägre än lågt och sökt jobb jag egentligen är alldeles för överkvalificerad för. Men vad gör man? Jobbar hellre som korvgubbe än att vara arbetslös.

Har någon av er några tips på jobb? Eller känner ni någon som skulle kunna tänka sig att anställa en 22-årig serviceinriktad brud med skinn på näsan, restaurangvana och en kandidatexamen i marknadsföring? Hojta i så fall, och hjälp mig. Snälla.

one week to go

Dagarna går ganska sakta, men ändå är det bara en vecka kvar tills jag får ta bort gipset och över en vecka sedan jag fick det. Jag tror den här veckan kommer gå ännu fortare, för mycket roligt händer. Vi fixar och donar i lägenheten här, och den börjar bli riktigt, riktigt fin nu! På lördag ska jag ut och äta med en nyfunnen kompis och på söndag kommer mamma hit. Nästa vecka kommer vara all about förberedelser inför New York-resan, och dessutom ska jag göra mina naglar, gå på personalmöte på nya jobbet och så åker ju gipset av. Fullspäckad vecka, med andra ord. Mycket, mycket roligt.

friday

Slow progress. Fick in till ortopeden och byta gips idag, mitt första hade blivit för stort nu när svullnaden över foten lagt sig. Så man kan väl säga att det går framåt. Det gör inte alls lika ont i tån längre, men jisses vad grön/blå/lila/röd/svart den är. Läskigt! Hela min tå ser ut som ett blåmärke och är dessutom helt sne. Kommer göra ont att traska down the streets of New York om två veckor. 

Nåväl. Stefan rår om mig som den gentleman han är: städar, lagar mat, diskar, tvättar, tvättar mig och klappar mig på håret när jag är ledsen. Han är fantastisk. Ikväll stod falukorv med potatismos på menyn, och nu ska vi äta chokladpudding och kolla på film. Livet är fint.

otur

Oj, HÄR ekar det tomt! Nästan en månad sedan jag skrev något. Vad som har hänt? Mycket har hänt. Sommaren på restaurangen är över, Stefan och jag är på plats i Borås, jag ser för tillfället ut såhär:

...och livet känns mest surt, om jag ska vara ärlig. Med en bruten stortå och gips upp till knät kan man inte göra särskilt mycket, om ni inte redan visste det. På grund av att Stefan och jag tappade en heavy-ass spegel på min fot, så gick stortån av på mitten. Vilket betyder att jag ska se ut såhär i ungefär två veckor till. Jag hoppar på kryckor och kan knappt inte göra någonting. Jag skulle börja på nya jobbet i tisdags, men det var ju bara att glömma. Att servera med kryckor är inte direkt någon hit... Vi åker till New York om ganska exakt två veckor, och dit får man inte åka med "gipsade kroppsdelar", som sjuksköterskan så snällt berättade för oss. So where does this leave us? Jag får ta av gipset lite tidigare än tänkt, köpa skitbreda skor och sen gå så mycket jag orkar och kan i New York. Så jävla typiskt, alltså. Har hela hösten uppbokad, och så händer det här. Inte roligt någonstans.

update

Är nog tröttast i världen just nu. En vecka kvar på restaurangen, håll ut. Är så trött att mina ben viker sig när jag går, det flimrar framför ögonen och jag hör inte vad gästerna säger längre. Jag vill bara sova. Och aldrig, aldrig driva restaurang igen.

Något positivt är i alla fall att vi kommit in i lägenheten i Borås samtidigt som jag lämnat min lägenhet i Växjö. Och att jag har fått jobb i Göteborg! 

hejdå, mormor

Var på lilla mormors begravning idag. Mår sådär bra just nu faktiskt, vilket ju är helt förståeligt. Är helt färdig. Har gråtit och sett folk gråta större delen av den här dagen. Så just nu vill jag faktiskt bara gå och lägga mig och sova tills imorgon.

22

Här sitter jag på restaurangen och smuttar på lite mousserande vin. Fick ta eftermiddagen off, för idag fyller jag ju 22! 22 hela år. Åtta år kvar till 30. Börjar bli gammal nu. Men det är inte bara med glädje i hjärtat jag firar min födelsedag (även fast den har varit hur fantastiskt som helst, med både professionell massage och picknick) utan det är också lite ledsamt. Min lilla mormor gick nämligen bort i lördags. Runt klockan 22.00 somnade hon in, för att aldrig mer vakna. Mamma ringde mig runt 22.30 på kvällen där och jag kunde bara inte sluta gråta. Mormor har ju alltid varit där, och nu är hon det bara... inte. Känns så konstigt, även fast jag vet att hon mår bättre nu. Hon har varit så hemskt sjuk så länge nu. 

Så det är både med sorg och glädje i mitt hjärta som jag fyller 22 i år idag.

en liten nyhet

Tiden springer. Om två veckor blir jag 22. Känner mig som 62, om jag ska vara ärlig. Sjukt trött i hela kroppen. Det här med att driva eget är nog inte riktigt min grej. Att jobba 14, 15 timmar om dagen är inte särskilt roligt, plus att jag vill ha semester på sommaren och göra roliga grejer. Inte vara instängd i ett par strumpbyxor och fast på en ö. 

MEN, sista augusti har vi i alla fall äntligen lite semester, även fast en massa andra saker måste fixas då. Flytta ut från Växjö, flytta in i Borås. Några dagar på ett spa är dock inplanerade, måste bli människa igen.

Borås?, undrar ni säkert nu. Ja, varför inte? Jag och Stefan har fått en trea där, så från och med första augusti är vi officiellt sambos. Sjukt läskigt. Har aldrig riktigt bott med någon innan, och nu har vi en hel lägenhet som bara är vår.... Hur förbereder man sig för sambolivet egentligen? Har ni några tips?

we're all alive

Mormor lever, dock med en lunginflammation i sin gamla kropp. Jag lever, men jobbar mer än vad jag orkar just nu. På måndag går jag och min fina på två och en halv dagars semester. Vad vi ska göra? Åka till Stockholm och gå på Allsång på Skansen, såklart! SOM jag längtar!

-

En helt vanlig dag på jobbet. Jag skrev rutinlistor och satte scheman. Helt plötsligt ringer mamma och säger att mormor har åkt till akuten. "Det är inte länge kvar nu, säger läkarna. Hennes hjärtfrekvens går upp och ner hela tiden", snyftar hon fram. Och vips så var det inte en så särskilt vanlig dag längre. För idag är förmodligen dagen då min mormor kommer gå bort. 

Kan inte ens skriva detta utan att börja gråta.

midsommar då och nu

Igår var det midsommar. För ett år sedan på just den dagen, jobbade jag min första dag på restaurangen på Hanö. I år driver jag den. Hur märkligt är inte livet ibland? Igår var jag dock inte på restaurangen, utan på min kusins bröllop. Fint bröllop, fint brudpar! Väldigt bra dag och kväll. Idag ska jag tillbaka till restaurangen och svettas lite. Vi har nämligen full restaurang ikväll; alla platser är bokade. Vet inte riktigt hur kvällen ska gå med endast fyra i personalen.... Det återstår väl att se.

Inatt drömde jag att jag hade fått cancer i stortån (kan man ens få det?), och det gjorde verkligen ont i min tå i drömmen, liksom. Jag har ju fått nageltrång igen (vilket är helt jävla otroligt, för jag har opererat precis denna tå för nageltrång två gånger), och det var säkert det jag kände inatt, som också triggade igång min dröm. Så himla märkligt att det kan bli så.

Nu måste jag in i duschen, för att sen köra mot Hanö! Glad midsommardag på er där ute! 

three randoms

• Kan officiellt kalla mig marknadsförare nu, för igår fick vi reda på att vi blev godkända på C-uppsatsen!
• Beställde direkt ett par asfina gråa och vita Nike med leo-mönster som grattis till mig själv från mig själv.
• Har så ont i ben och fötter; jobbar 12, 13-timmars pass varje dag. Ska bli så skönt med lite ledighet över midsommar. Jag ska nämligen på bröllop!

hejdå, Växjö

Kom precis hem från bankett och eftersläpp. Sitter fortfarande i min klänning. Jag tog alltså examen idag. Fattar ingenting. Vart tog dessa tre år vägen? Vill gråta och skrika typ, för att inget kommer vara sig likt längre. Måste säga hejdå till min lägenhet, måste säga hejdå till Växjö, till campus, till Sivans, till lärare, till Carro, till Sara, till Lisa, till Helena, till Jennifer. Till mitt Växjö-liv. Hejdå. Nu ses vi nog aldrig igen. Konstigaste känslan i världen.

tack, Växjö

1a juni. Min Sotis fyller år och jag har ungefär tre dagar kvar i Växjö. Helt jävla galet. På torsdag tar jag examen (alltså, den meningen låter ju bara SÅ knasig när man säger den högt) efter tre fantastiska år på Linnéuniversitetet och i Växjö. Eller okej, två och ett halvt år i Växjö och en termin i Frankrike. 

Jag har haft tre sjukt galna år, där jag har gått igenom allt man kan tänka sig: gråt, skratt, kärlek, ny kärlek, gammal kärlek, att få sitt hjärta krossat, nätter jag knappt kommer ihåg och nätter jag helst bara skulle vilja glömma. Nya vänner, gamla vänner, folk jag har tyckt om, folk jag har hatat. Tentor, omtentor, duggor, redovisningar, att bli underkänd, att bli godkänd, att få känna att man klarar av någonting själv. Jag har bott själv, jag har varit på vippen att flytta ihop med någon annan, jag har bott med en tredje. Jag har betalat räkningar själv, jag har rest själv, jag har tagit hand om mig själv. Jag flyttade till fucking Frankrike för ett och ett halvt år sen, och det finns ingenting jag ångrar med den resan. Det finns faktiskt ingenting jag ångrar med mina tre år som student över huvud taget. Allt det som har hänt, har gjort mig till den jag är idag. En stark Kajsa, en Kajsa med skinn på näsan. En Kajsa som folk inte sätter sig på, en Kajsa som vet vad hon vill. En Kajsa som står upp för sig själv, men som också blivit mer ödmjuk. En stark Kajsa, en tjej jag vill vara.

Peace out, Växjö! Tack för allt du har gett mig. Nu ska jag kicka ass på sista redovisningen av C-uppsatsen, och efter det väntar en magisk examensdag. 

some time ago....

För fyra år sedan gick jag på min studentbal, för tre år sedan skapade jag Instagram och tänkte jobbiga tankar om framtiden, för ett år sedan lämnade jag Frankrike efter fem underbara månader där, och för en timme sedan lämnade jag in min kandidatuppsats i marknadsföring.

Livets konstraster.

Go Sweden!

Shit. Är så trött. Har suttit monsterpass i skolan hela veckan och jobbat hela helgen. Har precis stängt ner Word-dokumentet med C-uppsatsen och nu måste jag göra lite matlådor. Bara två dagar kvar, håll ut! Onsdag morgon 8.00 är C-uppsatsen inlämnad, och man skulle nästan kunna säga att min universitetstid är över. Galet.

Något annat som är galet är att Måns och Sverige vann Eurovision Song Contest igår! Woho! Grät tårar av glädje! I maj 2016 vet jag i alla fall någon som kommer sitta bänkad på livesändningen i Stockholm. Vet ni?

-

Fick precis reda på att en av tjejerna jag spenderade terminen i Frankrike med, har gått bort i en stroke. Förstår ingenting. Shit, alltså. Livet är så skört. Har definitivt inga sommarkänslor i min kropp längre, bara ledsamhet och ångest.

sommarkänslor

ekar tomt

Har deadline på C-uppsatsen om åtta dagar, och det är nog den enda förklaring ni behöver just nu till varför det ekar så tomt här. Dessvärre tror jag inte det kommer bli särskilt många fler uppdateringar efter examen heller, för då går jag på jobbet direkt. Byter alltså 12-timmarpass i skolan till 16-timmarspass på restaurangen. Sååå... Vi hörs väl kanske i september då? Nä, jag ska försöka med en uppdatering då och då. Det är ju mycket som händer i sommar, förutom jobbet. Lämnar mitt treåriga liv i Växjö och flyttar... Ja, vart? Bara den nyheten kräver ju ett inlägg för sig själv.

Nu måste jag tillbaka till Method for data analysis.

söndagsångest

Gud, vad tiden springer iväg! Det är redan den 10e maj. Mår bättre nu; sitter hemma mätt och belåten efter en gratis middag med min babe på Clarion Cardinal Hotell i Växjö, som jag vann förra veckan. Borde snart gå och sova, för imorgon startar ännu en monstervecka. Vi kör 8.30 till 20.30 i skolan nu för tiden, för att hinna bli klara med C-uppsatsen i tid, och sen är jag på restaurangen torsdag till söndag. Till helgen öppnar vi! Det är helt sick, att det redan är dags. Också helt sick att jag tar examen om tre veckor. Och att jag fortfarande inte har något att ha på mig. 

ändrade planer

Ingen skola idag, ligger istället hemma i influensa. Magont, feber och huvudvärk. Det började redan igår, och verkar inte vilja försvinna. Har en miljon saker att göra, men istället får jag väl bara lägga mig och vila. Skittråkigt, men så är livet ibland.

one month

Back in Växjö och nu är det en månad (!!!!) kvar till examen! Fattar ingenting. Det var ju januari typ igår? Helgen har varit sjukt intensiv, så jag kan ju bara tänka mig hur galen den här sista månaden kommer bli... Vardagarna i Växjö, helgerna på restaurangen. Fram och tillbaka, hit och dit. Tåg, buss. Buss, tåg. Det är tur man inte lever hela sitt liv såhär på resande fot, det hade jag aldrig orkat. Skönt att solen skiner i alla fall; på tisdag ska det bli 18 grader här.

Ikväll måste jag stryka och skriva på C-uppsatsen. Roligare kväll skulle man kunna ha.

snart är det maj

Åh. Är helt slut överallt. Måste bara göra klart morgondagens matlåda, innan jag ramlar ner i säng. Imorgon kommer jag inte få andas förrän runt tio på kvällen, då jag är hemmahemma igen efter en long-ass day. Helgen kommer spenderas på restaurangen, och därför kommer ni nog inte höra något ifrån mig innan söndag. 

Jag önskar er en glad Valborg, en fin första maj och en skön långledighet. Själv har jag ingen ledighet så långt ögat kan nå! Om en månad är det deadline på C-uppsatsen och om två veckor öppnar vi restaurangen för den här säsongen. Kommer gå under innan maj är slut, tror jag. Är helt färdig på alla sätt och vis.

sista helgen i mars

Ikväll kommer mitt finaste hjärta hit, och vi har en helg av solsken, mexikansk mat, manikyr och pedikyr (äntligen!!!), modemässa, museum-visit och massa mys framför oss. Can't wait! Men innan denna fantastiska helg drar igång, måste jag städa, stryka, diska, vika tvätt och skriva det sista på C-uppsatsen. Men ni vet ju vad de säger, den som väntar på något gott...

sunshine

Vädret är FANTASTISKT i Växjö idag! 16 grader och strålande sol! Tyvärr har jag fått sitta inne och köra telefonintervjuer hela dagen, och nu måste jag gå över till C-uppsatsen. Den känns helt värdelöst att sitta inomhus nu när vädret är så fint. Men what to do? Ett jobb är till för att skötas. 

Jag ska ut och gå en liten promenad senare i alla fall, tänkte jag. Och ikväll ska jag nog äta pizza med Mandus. 

Ja, nä, det var nog allt. Mitt liv blir inte mycket mer spännande än såhär just nu. 

tre saker som snurrar i min hjärna just nu

1. Hur ska vi hinna bli färdiga med C-uppsatsen i tid?

2. Att anställa personal till sommaren var jobbigare än jag trodde.

3. Kan man köra svarta jeans på examen, eller? Jag hittar inget att ha på mig. 

såhär vill jag se ut på examen

om dygnet bara hade 36 timmar istället för 24

Gör hemsida, skriver på C-uppsatsen, planerar inför kommande helger, svarar på mail, letar lägenheter, läser igenom jobbansökningar, ställer upp på intervjuer... Det är inte helt enkelt att få tiden att gå ihop, när man jobbar och pluggar samtidigt! Cred till dem som gör detta på heltid.

Nu måste jag i alla fall ta en liten paus från livet och gå till gymmet. Har inte varit där på hur länge som helst. Det är dags för den där beach-kroppen att titta fram snart, tycker minsann jag....

a weekend of happiness

Har haft en fantastiskt helg med den finaste av dem alla. Vi gick på bio i fredags och såg Focus. Galet bra film med Will Smith! Den körs fortfarande, så spring till närmsta bio om ni vill bli mindblown! Lördagen spenderade vi på Hanö med resten av hela öns invånare. Det var ÄCKLIGT mycket att städa och fixa med i restaurang, kök och affär, och vi kom inte ens halvvägs nu i helgen. Därför ska vi tillbaka igen nästa helg och ställa i ordning resten (eller så långt vi hinner). Sommaren kommer bli magisk! Jag längtar så! Det pirrade i hela min mage när båten la till där vid hamnen, och jag kunde knappt förstå att det snart är ett år sedan jag satte min fot där för första gången. Och som det skulle förändra mitt liv. Idag åkte han hem igen, och mitt hjärta är lika tomt som lägenheten. Det är en annan fördel med sommaren; vi kommer få vara med varann varje dag i tre månader. Så det kan ju faktiskt knappast bli bättre.

Resten av dagen måste jag skriva på C-uppsatsen varvat med lite jobb (hemsida + jobbansökningar). Idag skiner inte solen lika mycket här som den gjort annars i helgen. Faktiskt, så regnar det lite just nu. 

I want this!

En sådan här tatuering på min katt Sotis, hade ju varit sååå himla fint. 

Me like. I want. Mjau.

a good day

Idag är en bra dag! Varför? FÖR ATT JAG KLARADE METODTENTAN! Jippie! Och jag som var SÅ inställd på omtenta. Nu slipper jag den, och kan bara fokusera på C-uppsatsen.

....vilket jag måste göra nu. Tjing!

glad påsk i efterskott

Har haft en fantastisk påskledighet hemma hos mamma och min fina. Just nu sitter jag i pyjamas, redo för sängen. Dagen har gått åt att ta mig tillbaka till Växjö, lösa en otystbar brandvarnare och skriva på C-uppsatsen. Imorgon måste jag befinna mig i skolan 8.15 för andra, nej tredje kanske?, seminariet för C-uppsatsen. Det börjar närma sig med stormsteg nu. Två månader kvar till examen!!! Det är ju helt galet. Tre år? Vart tog de vägen?

Nej, nu måste jag gå och lägga mig. Kan inte hålla ögonen öppna längre. Godnatt! 

just ordered

Här.

ingen annan rör mig som du

Det snöade i Växjö nästa hela dagen igår. Ska det kallas vår, eller?! För nu är det ju faktiskt officiellt vår, det är ju APRIL idag! Spenderar en sista dag i skolan, innan jag åker hemhem på lite påskfirande. Min syster fyller 20 imorgon, så vi ska ha stort släktkalas. På fredag väntas bio och påskmiddag, och resten av helgen och ledigheten spenderar jag hos min fina. 

Förresten så har jag blivit sjuk. Så jäkla drygt. Körde en dag på gymmet, sen kom halsontet... Typiskt. Jag som faktiskt var riktigt taggad på att köra igång lite hårdare med träningen nu, och verkligen komma i form! 

Får ta nya tag nästa vecka (när allt påskgodis och onyttigheter är uppätet). Glad påsk!

bootie in your face

Här.

Här.

Dessa här hade jag behövt så himla mycket just nu, 

med tanke på haglet som faller utanför skolans fönster.

regn i slutet av mars

Vädret är så VIDRIGT i Växjö idag! Snöblandat regn och blåst; man fryser ju in i skelettet när man är utomhus. I helgen har jag struttat runt i alla mina nya, fina sneakers, och idag fick jag gräva fram vinterjackan och kängorna. Hy! Usch! Längtar så till sommaren, när man kan gå runt i klänning och sandaler igen. 

Annars då? Jag är helt sjukt trött. Vilket är superkonstigt, för jag tror att jag under helgen sov mer än vad jag var vaken. Kanske är det vädret som spelar in, eller det faktum att jag är galet skoltrött och heller inte tränat på över en vecka nu. 

Idag kommer jag behöva sitta i skolan tills jag går hem och lägger mig, typ. Har andra deadline på C-uppsatsen imorgon, vilket också är helt sjukt, eftersom vi hade tentan i torsdag. Hur ska vi hinna skriva ihop en deadline på två dagar, om vi nu inte ska behöva plugga på helgerna??? Blir så jäkla trött. Kommer inte sakna skolan ett smack efter examen, det lovar jag!

Uppdatering 18.26: Anmälde mig till examensbanketten idag. Är egentligen inte särskilt sugen på att gå, vår tjejgrupp är lite för instabil. Tjejer, ni vet; drama, drama, drama... Dock är inte det mitt största problem just nu, utan mitt största problem är vad jag ska ha på mig!!! Going crazy, hittar varken en jumpsuit eller långklänning jag tycker om! Det är helt hopplöst.

this summer

Vem är det här på bilden nedanför då?

Jo tänka sig, att det är Hamnkrogen Briggen på Hanö's nya restaurangchef! Jippie! Vid den här tiden förra året hade jag aldrig varken serverat, sålt en glass eller gjort en Irish Coffee. Och nu sitter jag här, som restaurangchef. Livet, va? Vi kommer ROCKA SÖNDER den här sommaren, så kom och hälsa på oss! I mitten av maj öppnar vi! Välkomna!

Här kan ni gå in och gilla oss på Facebook! Vi kör även en liten tävling, där vinsten är en trerättersmiddag för två personer.

tell me i'm beautiful each and every night

and here comes the weekend

Jag vet inte hur tentan gick idag. Vi skulle svara på tre av fyra frågor, och jag flummade runt på de flesta svaren. Det jag skrev var bra, och jag vet att det var rätt, men jag undrar om det räcker. Varje fråga var värd 33,3% och man är tvungen att sätta 60% för godkänt. Jag är rädd att mina svar inte håller måttet, att jag kommer bli precis underkänd. 

Men då får det väl vara så i så fall. Kan inte göra mer än att vänta på resultatet nu.

Nu måste jag vila en stund. Ikväll ska jag på middag hos Carl med Mandus, och ännu lite senare ikväll kommer min fina, fantastiska kärlek hit. 

Tjing!

tentaångest

För ett år sedan vid den här tiden, var jag, Michael och Gloria i Köpenhamn. Faktiskt så tror jag bestämt att det här var dagen då vi åkte över till Sverige en sväng! Jag saknar den tiden. I år sitter jag istället i ett hav av böcker och anteckningar inför tentan imorgon. Men jag kommer inte klara den. En bok på 800 sidor plus typ 300 PowerPoints är ingenting man bara lär sig på en vecka. För det är ungefär så mycket tid vi har haft på oss nu när metodkursen och C-uppsatsen har legat parallellt.

Så jag är redan nu inställd på omtenta i maj; det finns ingen chans i hela jävla världen att jag klarar den imorgon. Idag läste jag igenom en gammal tenta och jag klarade en och en halv av fyra frågor. Det är inte ens godkänt. Men nu är det så. Jag tänker inte slita ut mig över en sketen jävla 4,5hp-tenta, jag orkar inte det längre. Jag har slitit mitt hår i snart tre år över den här förbannade utbildningen; en utbildning jag valt om vilken dag som helst om jag bara hade kunnat. Nu får det räcka.

Så nu tänker jag gå och vila en stund och sen ska jag äntligen handla mat (CSN kom idag till denna fattiga student). Imorgon får tentan gå precis hur den vill, för just nu orkar jag inte mer. Jag orkar inte läsa en mening till. 

i want this to be my next order

Här.

Här.

Här.

I fall in love with you every single day

Letar kläder till examen som en GALNING. Min fina, perfekta, vita jumpsuit, (som tydligen bara finns i mitt huvud än så länge), vart hittar jag dig???? Det enda jag har just nu är skor till examensdagen. Ändå bra, tre månader innan examen, right? Jag letar efter en vit jumpsuit (as understood), till själva ceremonin, och en svart långklänning med djup rygg och svarta sandaler till banketten på kvällen. Jag letar och letar, och allt jag hittar är bara sneakers, sneakers och sneakers. Och kanske en och annan långkappa. Alltså: inget av det jag egentligen behöver! Min skogarderob är utökad tusenfalt och mitt bankkonto blir bara mindre och mindre. Skönt ändå att jag har fått ett fett sommarjobb. Kommer berätta mer om det lite längre fram. 

Och precis som Ed Sheeran sjunger och precis som rubriken till det här inlägget säger, känner jag. Men mer om det en annan dag också.

Nu måste jag i säng, för imorgon ska jag hämta hem två par fantastiskt fina sneakers (I love you, Nike and Adidas), och fortsätta råplugga inför torsdagens äckliga, jävla metodtenta. Att kvalitativa forskningsmetoder är mer flexibla än kvantitativa forskningsmetoder är superviktigt för mig att kunna i framtiden, va? Jävla pappskallar. Vissa dagar vill jag bara skriva om skollagen helt och hållet. 

Godnatt på er!

i'm crushin' on.... long coats, jumpsuits and sneakers

Här.

Här.

Här.

Här.

Här.

Här, här och här.

today's wantie, cuz i love shoes

Här och här.

dagens hemska upplevelse

Var påväg upp till Ica, när två icke-svenska killar i 14, 15-års ålders slöt upp bakom mig. De började skrika efter mig: "Hey! Hey! Hallå! Men svara då!" De började klappa i händerna och skrek ännu högre "Men HEY! SVARA DÅ!" Jag höjde musiken i mina hörlurar och gick lite fortare. Nästan precis när vi är inne på Ica, smyger den ena killen upp bakom mig och SPARKAR mig i vänstra knävecket! Jag blir chockad och rädd, vänder mig hastigt om och skriker "MEN!", varpå han svarar "Men jag skulle ju bara skrämma dig lite". Mitt hjärta rusar och jag bara stirrar in i hans ögon, utan att få fram ett ord. Det kändes som att tiden stod still. Tillslut vänder jag mig om och går därifrån.

Min puls var skyhög, tårarna började bränna innanför mina ögonlock och mina ben bara skakade. Är det konstigt att jag som kvinna, ser varje man som en potentiell våldtäktsman, när något sånt här händer mitt på ljusa dagen? Nej, det är fan inte konstigt. 

Snart en halvtimme senare är jag fortfarande helt skakig i benen. Vem fan kan säga att det inte är något fel på samhället vi lever i, när en 14-årig kille tar sig friheten att sparka en 21-årig tjej? Mitt på gatan sådär, bara för att han "ville skrämma mig lite".

thankful

Vad dåligt jag mådde igår. Grät mig igenom typ hela dagen. På kvällen kom i alla fall Carl och Mandus över på tacos, och det tillsammans med träningspasset precis innan, fick mig att kunna börja andas lite igen. Så igår somnade jag med ett leende på läpparna, och i morse vaknade jag och var tacksam över livet. Det kan vara jävligt jobbigt ibland, men det är fantastiskt att jag fortfarande får vakna varje morgon och vara frisk och må bra. Det är inte alla som får det. Till exempel är det en tjej i min klass som precis fått ett cancerbesked. Bröstcancer. 24 år gammal. Det är inte rättvist. 

Att jag också har fantastiska människor runt omkring mig och jättemånga planerade helger tillsammans med en väldigt speciell person framför mig, får mig att må så bra. Så idag ska jag andas in den friska luften när jag går med tvätten till tvättstugan, le när jag storstädar lägenheten och ta i lite extra på gymmet. Bara för att jag kan.

fuck skolan

FUCK LINNÉUNIVERSITETET I VÄXJÖ! Det är helt jävla obegripligt hur skolledningen och/eller lärarna kan trycka in så många deadlines, opponeringar, seminarier och lektioner under en enda förbannad vecka. Lektionen på tre timmar idag kunde lika gärna ha varit en hel veckas lektioner. FUCK IT! Jag kommer omöjligt lära mig allt det här till tentan om två veckor, det finns inte i hela fucking världen. Jag kör den, jag bara kör den. Jag gör en jävla omtenta i maj eller nåt, för just nu orkar jag inte mer.

Sån värdelös jävla SKITdag.

14.38: Okej. Ett smärre utbrott, lite fina och peppande ord och några tårar senare, så är jag lugn igen. Att vi blev godkända på förra litteraturstudien hjälpte ju också till. Och att jag beställde ett nytt, rosa nagellack. Fick unna mig det på 39 kronor, tyckte jag. Är man student, så är man.

baby, we were born to run

Var hemma hos mamma i helgen och laddade batterierna. Så nu är jag nog redo för en ny vecka. Den här veckan kommer vara lika hektisk som förra; en inlämning och ett seminarium för C-uppsatsen, parallellt med fyra lektioner och en workshop i metoden. Jag DÖR vad trött jag är på skolan just nu.

Nu ska jag äta min frysta lax och sedan fortsätta skriva på C-uppsatsen. Hejsvejs!

ett litet torsdagsskratt

onsdag

Det här klippet + nudlarna jag åt i skolan idag är lätt dagens höjdpunkter. Man får ju vara glad för det lilla, eller hur?

Nu måste jag städa och sen masa min fläskiga rumpa till gymmet. Good night.

up and down, down and up

Lika fort som man dippar, lika fort kan det gå uppåt igen. Ett snack, en överenskommelse och två intresserade arbetsgivare senare känner jag mig inte lika ledsen längre.

Nu ska jag bara köra järnet, sätta metodtentan och skriva en fet C-uppsats. Sen börjar fan livet på riktigt. Och jag börjar faktiskt längta lite nu.

"Livet är en väldigt lång promenad, vissa bitar får man gå ensam för att sen möta den man vill gå resten av vägen med."

it has already happened

-

Jag har de fyra mest intensiva veckorna någonsin framför mig, med en metodkurs parallellt med C-uppsatsen. Jag har inte tid att vara ledsen nu. Jag trodde verkligen att saker och ting skulle bli annorlunda den här gången, men ändå är jag tillbaka i samma skit som i höstas. 

Jag är så himla trött på att gråta. Och jag fattar att ni som läser inte förstår någonting, och det är okej. En dag ska jag berätta allt. Just nu behöver jag bara skriva av mig.

-

tre bilder från Paris

Första kvällen.
Paula hade lagat mat, och jag var helt slut efter flera timmars resa och kaos i metrosystemet.

I en hiss någonstans.
Diego, jag, nån fransk tjej (tyckte inte riktigt om henne), Paula och Germán.

Jag, finaste Paula och den där franska bruden som var med ÖVERALLT. 

back in Sweden

Här ekar det tomt, ser jag, men jag lever, och är tillbaka i Sverige! Helgen i Paris hos mina finingar var jättebra. Vi åt gott, skrattade mycket och drack ytterst lite vin. Det var jättetrevligt där, men skönt att vara tillbaka hemma igen. Veckan har so far varit superlugn; jag har tvättat lite, städat och förberett mig inför C-uppsatsen. I eftermiddag har vi vårt första handledarmöte inför C-uppsatsen, för snart drar allt igång. Nästa vecka börjar metodkursen (bävar som fasen inför den), och efter den kör vi uppsatsen. Förstår knappt att det är mars om en vecka, och att jag tar examen om tre månader. Galnare än galnast. 

Någon dag här framöver ska ni få lite bilder från helgen i Paris, men först har jag lite andra trevliga äventyr jag ska ut på.

Paris

När jag bokade min resa till Paris, var jag skittrött på livet i Växjö, på snön, på kylan och på att vara ledsen. Sen dess har min pepp till att faktiskt åka gått lite upp och ner. Det har varit mycket att göra i skolan, jag har varit trött, stressad, sjuk och mest bara väldigt utmattad. Men nu känns det bra, roligt, igen! Mina fantastiska Colombianska vänner kommer möta upp mig på flygplatsen, och jag längtar så mycket. "But all of us won't be at the airport to meet you, Kajsita (det är vad de kallar mig, det betyder typ 'söt Kajsa' eller nåt på spanska), because we are also preparing something delicious for you to eat at home!" Alltså, hur fina?! Jag vet att jag kommer bli ompysslad till max där. I deras kultur; är man lojal, så är man verkligen lojal.

German skrev det här till mig igårkväll: "Kajsita! Just a little favor, when you arrive in Paris, please wake us up, because having you here is THE dream!" Kan man bli annat än taggad på att åka då eller?! De är fantastiska. Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna så fina vänner.

Nu när ni läser det här, sitter jag på flyget till Paris. Från Köpenhamn till Paris. It's been a while. Terminen utomlands känns som en evighet sen. Livet jag levde för ett, ett och ett halvt år sedan, känns som en evighet sen. Som att det egentligen aldrig hände. Som om allting bara var en stor dröm. Jag är så fruktansvärt glad och tacksam för alla vänner jag har där ute i världen. Även fast jag inte pratar med dem varje dag, eller ens tänker på dem varje dag, så vet jag att de finns där. Och det är en fantastisk känsla. 

För exakt ett år sedan var jag i Paris för första gången i mitt liv, då med Michael, Jessee och Elizabeth. Nu är jag tillbaka igen, den här gången med Paula, German och Diego. Livet, alltså. Livet.

OH MY

Gimme.

solen skiner in genom mitt fönster, det är vår i Växjö

Min hjärna säger att jag borde städa, diska, tvätta, fixa, packa, skriva opponering, träna, handla och promenera, medan min kropp säger "KAJSA, gå och lägg dig!" Jag är helt slut exakt överallt, men nu är i alla fall arbetet inlämnat. Imorgon klockan 16 är seminariet över, och jag går på en och en halv veckas semester (dock med förberedning inför c-uppsats, men den förberedningen tänker vi inte på nu).

Så kanske skulle jag bara kunna lägga alla måsten åt sidan ett tag, och unna mig några timmars sömn. Den här veckan har so far varit helt kaotisk. 

I övermorgon går årets första resa av stapeln, och går allt som planerat, blir det en resa till Grekland i sommar och New York över nyår. Men det är då, och nu är nu. Och nu tänker jag faktiskt sova en stund.

tisdag

Är helt färdig. Sitter i skolan från tidig morgon till sen kväll, och bara kämpar med arbetet, som ska in imorgon. Livet är inte roligt just nu alltså. Dessutom känner jag mig inte 100% kry. Typ alla runt omkring mig är förkylda med feber och halsont, så jag vet väl vad jag har att vänta mig. Förhoppningsvis kan förkylningen vänta lite på mig, mitt liv och min planering; ska ju till Paris över helgen, och det är ju inte särskilt kul att åka iväg när man är sjuk... 

Men jag kämpar på. Nästa vecka, innan metodkursen börjar, har jag några lediga dagar och det kommer vara så välbehövligt. Längtar efter att få sova.

Fredagen med tjejerna var förresten riktigt rolig! Vi lagade tacos och drack vin, kollade på Fifty shades of Grey på bio och sen gick vi ut och drack drinkar. Bion var... Sådär. Jag blev inte jätteimponerad. Faktiskt ganska besviken. Men musiken i filmen var fin, bland annat låten jag länkade till i inlägget här under. "I'm fifty shades of fucked up" sa Mr. Grey vid ett tillfälle i filmen, och det var den enda frasen som fastnade i mitt huvud. Jag kommer se andra och tredje filmen med, men inte på bio. 

Så är det! Nu måste jag fortsätta med arbetet. Wish me luck.

Uppdatering 18.24: Just nu känns det som att jag är påväg att bli riktigt sjuk. NEJ. FAN. SLUTA. Inte nu. Snälla, inte nu.

"I'm fifty shades of fucked up"

today's wanties

Här och här.

torsdag

Tittar in och säger att jag ska på 50 shades of Grey-bion med Växjö-tjejerna imorgon, att jag har köpt en ny asfin rosa bomberjacka och att jag nu måste plugga/tvätta. Och ja, att jag längtar jättemycket till helgen också.

Det var väl ungefär det. Så... hejdå.

the 70's is back

Det blir jättemycket 70-tal till våren och sommaren, men jag vet inte riktigt om jag tycker om det.... Sådär vida byxor är inte riktigt min grej; jag är ganska kort också och skulle nog egentligen aldrig kunna bära upp dem. MEN! En sak jag älskar är att fler och fler bikini-trosor görs med hög midja! Det är vad jag ska investera i den här sommaren, för det finns nog inget snyggare. Kolla dessa två nedanför, till exempel!

Den vita är ju to die for. Och allt är från Asos.com.

måndag morgon

Trött i kropp, trött i själ, trött i huvud, trött i ögon. Är trött överallt idag, men väldigt varm i hjärtat. Har en lång vecka framför mig, med många sena kvällar. Idag ligger te.x. vår enda lektion mellan 14.15 och 17.00. Vem lägger ens en lektion där på en måndag?! Lärarna vill bara pina oss. 

På fredag ska jag och Växjö-tjejerna på "50 shades of Grey"-bion, och nästa helg är jag i Paris. Ska jag vara helt ärlig är jag faktiskt inte alls särskilt taggad på att åka iväg till Frankrike. Känner mest bara för att sova, faktiskt. Men den känslan ändras nog snart. Hoppas jag.

min känsla över skolan just nu (notera även Lisas finger)

ja, tack

Härifrån.