Efter en flod av omtumlande känslor, bestämde jag mig för att inte tycka om dig längre. Och det gick bra, det gick jättebra, kontakten var minimal och mina känslor försvann. Men så en dag bestämde du dig för att börja prata med mig igen. Du frågade, jag svarade och kände för första gången, när det gällde dig, att inga känslor var inblandade. Dock, den där ena dagen blev till fler dagar, flera timmar varje gång. Och jag som varit så fast besluten om att hålla mitt hjärta iskallt föll. Som en fura. Jag var naken, sårbar och förälskad - och där lämnade du mig. Kontakten från ditt håll tog på din egna begäran slut och jag har aldrig, aldrig någonsin varit så arg på mig själv för någonting förut, som jag var då.
Nu tänker jag göra om hela proceduren en gång till. Det kommer bli svårt, du finns verkligen överallt, och Gud nåde dig om du sveper mig av marken igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar