Eller rättare sagt, mitt syskon, i singular.
Jag har endast ett syskon, en lillasyster, som är 20 månader yngre än mig. Hon heter Maja och fyller 16 det här året. Folk säger alltid att vi är fruktansvärt lika varandra, men jag kan faktiskt inte se det. Hon är blond, blåögd och kort. Jag är brunett, mörkt brunögd och lång. (Okej, medellång, då...)
Hon blir som sagt 16 i år och har då tänkt att hon ska börja övningsköra. Det är galet att hon redan får sätta sig bakom ratten och köra, hon känns alldeles för liten för det! I mina ögon kommer hon nog alltid förbli den där 12åringen som gick i mellanstadiet och lekte med dockor. Att hon ska börja gymnasiet till hösten, det är bara helt omöjligt för mig att ta in. Men så har jag också lika svårt att förstå att jag tar studenten i maj, så... What to do?
Min syster är en väldigt självständig tös. Hon är inte ute särskilt mycket på ex. fester, utan hon umgås med sitt tjejgäng på fyra stycken inklusive henne. Hon tycker om att rita och Twilight i både bok- och filmform, vilket jag över huvud taget inte kan förstå. Min syster köper inte mycket saket, vilket såklart resulterar i att hon har väldigt mycket pengar. De gånger hon ska iväg på fest, lånar hon alltid kläder av mig. Jag tycker inte om det, utan menar att hon ska köpa mer egna kläder. Det resulterar i att vi bråkar ganska hårt ibland. Men det var värre förr, ja herre! Mina föräldrar gick nästan på knäna vissa gånger, bara för att vi bråkade så mycket. Ja, min syster och jag hade minst sagt ett konstigt förhållande när vi var yngre. Ena stunden lekte vi som bästa vänner, för att nästa sekund nästintill ha ihjäl varandra.
Jag kommer själv ihåg hur det var att vara i just den åldern Maja är i nu. Man letade desperat efter en pojkvän som kunde älska en, och då man gång på gång blev nobbad och fick intrycket av att man inte dög så som man var, sjönk självförtroende aningen lite till. Men det blir bättre med åren, det är faktiskt så. Och det är något jag skulle vilja få min syster att inse; tillslut kommer han, den där första, vilda pojkvännen som rubbar hela ens existens. Jag vill också att hon ska veta att hon duger precis som hon är och att jag, även fast jag inte alltid visar det, älskar henne. Hon är och kommer alltid vara min syster, vilket jag är väldigt tacksam för. Utan henne, hade jag idag inte varit den jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar