Dag 15 - mina drömmar.
Mina nattliga drömmar har ni hört om, kanske tillräckligt mycket nu. Mina dagdrömmar och mina framtidsdrömmar, har jag nog inte pratat lika mycket om.
Jag kommer ihåg att jag har nämnt mina dansdrömmar, och det är något jag står fast vid. Jag har mer än gärna velat dansa professionellt, kanske inte kunna leva på det, men ändå få lite betalt för vad jag gör. Andra dömmar jag har är att bli omtyckt för vad jag skriver och, exempelvis, bli känd för min blogg. Det är en av mina högsta drömmar, åh, vad roligt det hade varit! Om det, mot förmodan, skulle bli så, hade jag mer än gärna kunnat tänka mig att jobba och skriva för VeckoRevyn, det hade också varit galet kul. Skriva och berätta om världen utifrån min synpunkt, utifrån mitt liv.
Jag har på senare dar även funderat starkt på att gå någon slags PR/konsult utbildning, men jag har inte hittat någon bra skola än. Förrän igår. Då hittade jag i en tidning en helt perfekt PR-utbildning, som även erbjöd en del journalistik i undervisningen, helt perfekt för mig! Men det fanns en hake; den hålls under ett år i Washington D.C., USA. Hur häftigt hade det inte varit att bo där under ett år, då? Ja, men hur jobbigt hade det inte varit att komma dit som svensk, och lämna familj och vänner bakom sig för ett år? Det hade varit en grym erfarenhet, men jag vet inte om jag vågar.
I samma tidning erbjöds även en teaterutbildning i Santa Barbra, Kalifornien, USA. Att gå den utbildningen och samtidigt få göra de studiebesöken de erbjuder, det hade ju absolut varit himmelriket. Vem hade inte velat vara en professionell, känd, amerikansk skådespelare då? Just det!
Åh, jag har så många och så stora drömmar för mig själv, det är nästan lite jobbigt. Jag kan inte alls bestämma mig för vad jag vill göra. Men en sak vet jag; jag vill bli välbärgad när jag blir äldre och vuxen, för att kunna leva det liv jag aldrig fått göra som ung. Resa, bo i fina, färdiggjorda lägenheter, senare hus, köpa det jag behöver och vill och helt enkelt bara kunna leva ett jäkligt bra, ekonomiskt oberoende liv. Det är en stor dröm, att inte alltid gå runt och behöva oroa mig om månadens räkningar kommer kunna betalas av, om mitt hem kommer fortsätta att vara mitt hem. Det skapar en fuktansvärt stress och det förstör livet något så oerhört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar