sista fredagen i maj

Ah, min Gud. Sprang/gick en runda innan idag i värmen, och det var inte en dans på rosor, kan jag säga. Det känns att jag varken varit på gymmet eller ute och sprungit på några månader nu. Det kommer bli en svettig och jobbig kamp tillbaka, men tillbaka ska jag.

Nu ska jag skriva klart mitt sista (!) arbete för den här terminen, packa väskan inför helgen i Växjö, starta grillen och ta tillvara på den här varma fredagskvällen. Svensk sommar när den är som bäst.

sommarplanering

Det är så mycket roligt som händer de kommande veckorna! Växjö den här helgen för en traditionell pumptömning med Mandus, Göteborg och Håkan Hellström nästa helg med Maja samt Stockholm och One Direction med Emma helgen efter det! Kan man annat än att le åt dessa planer? I think no! Och vet ni vad det bästa är? Sommaren har bara börjat.

Saknar dock de här...

24 kaotiska timmar

Vilken kalabalik det har varit de senaste 24 timmarna. För mer än så har jag knappt hunnit vara hemma. Och redan har jag varit med om så mycket. Jag lever fortfarande ur mina resväskor (måste ta tag i det imorgon), men min systers student är avklarad och nu kan jag äntligen andas. Allt har gått i ett sen jag kom hem igårkväll. Men kul har det varit! Att träffa släkt och vänner igen, och äta massa massa tårta.

Imorgon är det röd dag, saker och ting är stängt här i min lilla by (det känns att man kommit hem till Sverige igen), men jag ska faktiskt bara ta en dag hemma och sortera, plocka upp alla paket jag skickat hem från Frankrike, packa upp mina väskor, laga saker, kasta ut saker och bara ta det lugnt. En promenad ska jag ta också, och färdigställa alla jädra dokument som ska skickas till höger och vänster.

Har nog faktiskt inte riktigt landat än, att jag är i Sverige igen. Vart tog det senaste halvåret vägen, liksom? Min hemresa var förövrigt kaos. Övervikt på väskorna, inga pengar på kortet, för mycket handbagage, försenade tåg, borttappat bagage och det ena med det fjärde... Den utandningen jag gjorde när jag äntligen kom fram till tågstationen och mamma välkomnade mig med öppna armar och tårar i ögonen!

Även fast det sög att lämna Frankrike och det livet bakom mig (jag grät som ett barn), känns det faktiskt ganska bra att vara hemma igen. Nu kan jag starta upp mitt liv här igen; svensk sommar, nytt sommarjobb och att vara nära mamma, Maja och mina vänner igen! Det kan faktiskt inte bli bättre än såhär just nu.

Jag har väldigt lätt för att anpassa mig till förändringar (något jag inte var bra på innan, men totalväxt in i på senare tid), så nu är det här hemma för mig igen. Nästa vecka kommer stället jag ska sommarjobba och bo på vara som hemma för mig, och till hösten kommer Växjö vara som hemma för mig igen. Jag har så mycket roligt och spännande att se framemot! En helt ny upplevelse i sommar, och alla buddys som snart bara väntar på mig i Växjö.

Jag är typ hög på livet! Jag må vara totalfattig just nu, men energin och vänskapen är det inget fel på! Jag är så förväntansfull på allt som komma skall, och inga pengar i hela världen kan mäta sig upp till det.

i'm coming home

När ni läser detta, sitter jag på flyget hem till Sverige. Nu är det slut. Hejdå Frankrike, jag lovar att vi ses snart igen. Du har gett mig de bästa erfarenheterna och livslektioner jag någonsin kunde fått. Jag ångrar inte en sekund att jag gjorde det här, och jag hade gjort om det utan att tveka. 

Nu ser jag framemot en sommar i Sverige och sedan ett sista år i Växjö. Sen, ja sen är jag vuxen och ska ta steget ut i riktiga världen. Och vet ni vad? Jag är mer redo än någonsin.

sista dagen i Frankrike

Vaknade klockan 7.00, sen vid 9.00 och tillslut vid 10.00, då jag gick upp. Varje gång jag vaknade, slog samma tanke mig: imorgon åker jag hem. Japp, imorgon lämnar jag Frankrike och life as I know it och styr min kos hem mot Sverige igen. På ett sätt är jag redo att åka hem nu (speciellt om man kollar ut genom fönstret och ser hur regnet bara öser ner här, när det är sisådär 25 grader hemma), men på ett annat sätt tror jag aldrig jag kommer vara redo att lämna det här och alla fina vänner bakom mig. Men man måste ju. Livet går vidare, och jag är totalredo för alla nya äventyr som bara väntar på mig.

Nu ska jag packa klart mina väskor, dammsuga en sista gång, färga håret och senare ikväll ska jag umgås med och säga hejdå till alla som är kvar här. Jag har haft en underbar upplevelse i Frankrike, och jag skulle göra om allt utan att tveka.

sista middagen

Kom precis hem från vår finmiddag, sista middagen tillsammans med de här människorna på en riktigt fancy restaurang. Kolla på bilderna och säg inte att ni inte blir lite sugna!!

Nu är det bara två dagar kvar här. I övermorgon tar jag mitt pick och pack och flyger hem till Sverige igen. Fattar inte vart tiden har tagit vägen. Detta är nog den snabbaste terminen jag någonsin varit med om. Jag har dock lite att fixa med imorgon; jag måste städa det sista, packa det sista, färga håret och ta en sista promenad i Poitiers. På kvällen ska jag hänga med alla fina människor här en sista gång, och sedan ska jag och Michael ha en liten sleepover.

Gårdagen var rolig, förresten! Michael var shitfaced (älskar när han är full) och vi kom inte in på en enda klubb. Vi gick till tre stycken och alla nekade oss! Jäkla Frankrike och deras rasism. De släpper nästan bara in franska människor på klubbarna. Det gjorde mig förbannad, jag skrek lite på Frankrike (och vakterna) och gick sedan och köpte mat istället. Natten spenderade jag hos Paula, såklart, och vi hade ännu en gång ett lång nattsnack. Gud, vad jag kommer sakna henne när jag åker härifrån.

Nu måste jag skriva klart min sista rapport och maila min chef inför sommarjobbet. Tänk att det fanken är sommar nu. Vart tog tiden vägen?

sista stora festen

Bilderna nedan summerar tisdagsfesten hur bra som helst. Suddigheten, o-fokuset, kärleken, minnesförlusten om att jag ens tog de här bilderna, vännerna, vinet och världens huvudvärk dagen efter.

Och ikväll är vi på'att igen.

dagens andra inlägg

Jag måste bara skriva ett snabbt litet andra inlägg för dagen, för jag är så himla glad! De mörka molnen börjar lätta upp nu, både på riktigt utanför mitt fönster och i min hjärna. Varför? Jo, därför:

1. Gick till posten idag och mitt paket har äntligen anlänt till Sverige!!! Vilken lättnad jag känner just nu!
2. Min lägenhetskontroll gick igenom, och jag kommer få alla deposit-pengar tillbaka i cash på tisdag innan jag åker hem.
3. Jag är snart klar med min sista inlämning! Den må vara haffsigt och dåligt gjord, men jag är åtminstone nära mållinjen. Ingenting slår den känslan, när man ser ljuset i tunneln.
4. Snart kommer Jessee, Diego och Michael över och vi ska ha en sleepover. Can't wait!
5. Solen lyser utanför mitt fönster och det har slutat regna.

Spritter av glädje just nu! Jag måste nog lära mig att tänka lite mer "det ordnar sig tillslut", för faktiskt så gör det ju det! Man ska inte oroa sig och stressa upp sig i onödan, även fast det är väldigt lätt gjort.

the price you pay

"I love you so much, Kajsa! You're the best person I've ever met!"
"Oh my God, Kajsa! I can't believe you're leaving! I will honestly miss you so much. Please come visit me in Mexico!"
"I just love you, girl."
"I'll cry my eyes out at the train station on Tuesday, I promise you. I will miss you SO much, Kajsa! You could never ever understand how much I love you!"

Detta är saker folk har sagt till mig idag. Pussar och kramar och fina ord. Kan ni förstå hur ont det gör i mitt hjärta av att lämna allt det här bakom mig? Det blir mer och mer påtagligt nu att det faktiskt är slut; person efter person lämnar och Poitiers blir mer och mer tomt... I måndags sa jag hejdå till de skottska tjejerna, idag sa jag hejdå till Karen och imorgon måste jag säga hejdå till älskade, älskade Jessee. Jag vill inte. Jag vill inte detta mer, får sådan ångest varje gång jag måste säga hejdå och gråta som ett jävla barn. Det är inte okej att terminen redan är slut. Det är inte okej att någon någonsin ska behöva känna den här smärtan i hjärtat och hela kroppen. Jag mår dåligt. På riktigt dåligt. Har under dessa dagar haft så mycket att göra, att jag inte riktigt hunnit tänka på att folk faktiskt lämnar nu, en efter en. Men nu när jag är ensam förstår jag, förstår jag att det bara är fyra dagar kvar för mig innan jag kommer vara den som hoppar på tåget och de andra står själva kvar och gråter. Jag grät på tåget till Poitiers och kommer gråta när jag lämnar. It's not fair.

Men jag antar att det här är smärtan man får ta, när man fått glädjen av att lära känna människor från hela världen. Någon gång tar allting slut, det är livets gång. Jag önskar bara att detta inte tagit slut så fort.

en irriterad sista torsdag

Sista torsdagen i Frankrike, i lägenheten, med alla underbara här. Jag städar för fullt, samtidigt som jag fixar och donar med alla papper och dokument som ska med tillbaka till Sverige. Fattar ingenting att det bara är fem dagar kvar nu. Terminen har gått fruktansvärt fort.

Samtidigt som jag känner en stor ledsamhet över att lämna Frankrike (kanske för gott), lägger jag mer tankar på att jag är superirriterad på Franska posten. Jag skickade ett stort paket fullt med kläder (ALLA mina träningskläder, skor och favoritklänningar) hem till mamma för 17 dagar sen, och det har FORTFARANDE inte kommit fram. Fattar ni hur mycket pengar det var i det jäkla paketet???? Så förbannad. Vad ska jag göra? Detta ligger helt utanför min kontroll, och det ger mig en stor klump i magen. Tänk om det aldrig kommer fram? Jag vill inte ens tänka den tanken. Detta skrämmer mig även ifrån att skicka det sista paketet hem till Sverige, vilket jag egentligen måste, för det får inte plats i mina resväskor. Faaaaan. Alla mina kläder. Så mycket pengar. Saker jag aldrig kommer kunna ersätta. Jävla Frankrike.

Nu måste jag fortsätta städa. Är så irriterad, vet inte om jag kan sysselsätta mig nog för att försöka komma på andra tankar.

sista lektionen någonsin i Frankrike

Presentationen är över! Thank God. Nu är det bara tentan kvar, och den tar vi efter lunch. Fattar inte att jag är färdig alldeles, alldeles snart. Gå upp imorse var skitjobbigt, men nu känns det totalvärt. Ska bli så skönt att komma hem i eftermiddag, sova en stund och sedan korka upp vinet. Avslutningsfesten kommer bli awesome! Imorgon och resten av veckan ska jag ta tag i papper och formaliteter, två inlämningar och städningen. Nu är det bara en vecka kvar. Vid den här tiden om exakt en vecka sitter jag på tåget till flygplatsen. Sjuk känsla.

HIMYM

Neeeeej, jag avslutade precis How I Met Your Mother!!! Vad ska jag nu göra med mitt liv?! Vilka ska hålla mig sällskap varje morgon till frukost och varje kväll till middagen? Mitt liv är bara så... tomt. Kan inte fatta att det är slut. Jag kan inte heller fatta hur de kunde göra sista avsnittet så dumt?? Spoiler alert om ni inte har sett det: men Teds fru dör? Och han går tillbaka till Robin? VA? Det var hon hela tiden? Dåligt avslut, på riktigt. Jag blev faktiskt besviken. Men ändå kan jag inte sluta googla och läsa om karaktärerna och serien. Aah, jag hatar att säga hejdå till saker eller människor som varit en del av mitt liv en längre tid. (Gud, har jag såhär svårt att skiljas från en TV-serie, hur ska det då gå när jag flyttar från Frankrike?)

Förövrigt är jag astrött. Sista veckan har tagit kol på mig. Ställde alarmet en timme tidigare idag för att hinna plugga det sista nu på morgonen, och vara mer redo till franskaprovet ikväll. Men ändå är jag så sjukt oförberedd. Hur wrappar man ens ihop 16 veckors franska i ett prov?

Dessutom har jag blivit förkyld. Igen. Perfekt tajming här till sista veckan, då jag ju vill göra så mycket jag bara kan innan jag åker hem. Förhoppningsvis är det ingen utdragen förkylning, utan att den försvinner så snabbt som möjligt.

Nu är det bara 8 dagar kvar. Och nu måste jag äta frukost och dyka ner i böckerna. Håll tummarna för mig idag. Ikväll när jag kommer hem, kommer jag bara stupa ner i säng. Och så börjar nästa tentadag. It never ends. 

Uppdatering 21.52: Såå, eeh... Franska-tentan var ju bara dum. Hon hade satt ihop alla gamla övningar vi gjort och lämnat in innan till ett prov, som vi skrev idag. Så det var ju nästan bara till att skriva ner allt man kommer ihåg sen innan och sen var det klart. Så nu känns det bättre. Trodde absolut jag skulle faila franskan, men nu är jag lugn igen. Dags att ta sista taget i morgondagens tenta och presentation. Har bara en dag kvar i skolan här i France, sen är allt slut. Allt jobb och allt slit dessa fem månader är slut imorgon. Känns jättekonstigt. Och förresten, PS: jag har börjat på The big bang theory nu istället! Måste ersätta det gamla med nåt nytt. Eller som Barney Stinson hade sagt: "New is always better!"

en solig söndag i maj

Jäklar, vad jag kämpade igår! Dammsög hela lägenheten, torkade ALLA golv, fönster, dörrar och hyllor samt packade mina väskor så klart det bara gick. Nu får jag inte röra mig en centimeter i min lägenhet, för nu måste det vara såhär rent fram till fredag, då jag har min check-up. Tänk att det bara är 9 dagar kvar här nu.

Igårkväll gick vi ut och dansade. Eller, det var planen i alla fall. Vi kom inte riktigt in på klubben då vi, och jag citerar, "var för fulla". På franska då. Men jag håller inte med den där jäkla vakten! Alla stod upp, ingen spydde och vi hade ingen alkohol i våra händer. De är bara jäkligt rasistiska på klubben vi gick till, de släpper nästan bara in franska personer. Detta är andra gången jag har blivit nekad att komma in, så nu är det slut. Jag tänker aldrig gå dit igen. Men vi hade en kul kväll ändå. Förfesten var helt utflippad (jag har hittat ROLIGASTE förfest-mobilapp-spelet!) och när vi inte blev insläppta till klubben, gick vi och köpte mat istället. Jag gillar egentligen inte kebab, men den jag åt igår: a little piece of heaven. Efter det hade vi sleepover och jag och Paula hade bästa (och antagligen fullaste) konversationen någonsin. Gud, vad jag älskar alla de människor jag lärt känna här. Nu gör det mer ont i hjärtat att åka hem, än vad jag har hemlängtan.

Vi ska alla till parken snart, ha picknick och sola (jag är så vit, behöver all sol jag bara kan få). Det är så himla fint väder här idag! 25 grader och strålande sol! Ingen jacka, inga strumpbyxor, ingenting behövs! Bara en lätt sommarklänning och öppna sandaler. I love it. Efter det måste jag gräva ner mig i böckerna igen. Freaking franska-prov imorgon. Får väl plugga tills jag somnar ikväll. Ha en underbar söndag!

sista dagarna

Gudars, vad jag har hemlängtan just nu. Försöker typ sova bort mina dagar, så att det ska gå fortare, vilket ju är helt nuts. För för det första har jag asmycket att göra nu sista veckan, och för det andra kommer jag ångra ihjäl mig att jag inte tog tillvara på de här sista dagarna här i Frankrike. Så idag ska jag plugga så mycket jag bara kan på franskan, torka alla mina golv och sen ska jag dricka vin och ut och dansa med de bästa ikväll. Imorgon ska jag dra mig till vår fina park för en sista picknick alla tillsammans (det är 21 grader här idag, och imorgon kommer det vara 25), och sen är jag totalladdad för den sista veckan i Frankrike. Kan inte fatta att det är 10 dagar kvar nu. Äventyret som jag så länge planerat för är snart slut. Det är helt galet.

"You will be chocked kids, when you discover how easy it is in life to part ways from people forever. That's why, when you find someone you wanna keep around, you do something about it." - Ted Mosby, How I Met Your Mother, säsong 9, avsnitt 21.

"maybe I was the one who broke his heart"

lyssnar & tänker tillbaka

Idag är det 12 dagar kvar tills jag flyttar hem till Sverige igen. Snart är vi alltså nere på ensiffrigt. En del av mig förstår det inte alls, jag kan liksom inte riktig greppa det, medan en annan del av mig är superstressad över att hinna med allt som måste hinnas med innan jag lämnar Frankrike. Jag har skickat in de dokument skolan i Växjö behöver, jag har lämnat in mitt FBS-kort, jag har till och med börjat packa väskorna. De närmsta dagarna kommer bli hektiska, utan någon överdrift, så därför måste jag ligga steget före. Imorgon ska jag börja storstäda och rensa ut min lägenhet och nästa vecka ska jag skicka sista paketet hem till mamma. 

Herre min Gud, nu, precis nu, slog det mig. Klumpen i halsen och smärtan i magen. Jag lämnar Frankrike, mitt hem de senaste fem månaderna, om mindre än två veckor. Ångesten jag känner just exakt nu är ingenting att leka med. 

Jag kommer lämna en del av mig själv här i Frankrike, och den delen kommer jag aldrig få tillbaka. Resten av mig kommer vara utspritt i Colombia, LA, Detroit, Glasgow, Mexiko, Toronto, London, Australien och South Carolina, precis som andra delar av mig redan är utspridda i Belgien, Danmark, Florida, Brasilien, Spanien och Tyskland från förra terminen. Jag kommer aldrig, aldrig någonsin bli hel igen och det är nog den värsta känslan man kan ha. Mitt hjärta är för evigt uppdelat och utspritt. Men den här känslan har också gett mig det bästa man kan ha; vänner över hela världen. Kärlek och vänskap så stark, att jag kommer känna mig som hemma vart jag än åker. Och den, den känslan, den är priceless. 

ett yrvaket inlägg

Är för trött för att fungera. Kämpar med att försöka hålla ögonen öppna under lektionen på dagarna, och somnar så fort jag kommer hem och sätter mig i soffan. Samma sak dag ut och dag in. Vaknade precis... Det kommer vara en intensiv sista skolvecka nu, med ett franskaprov, ett prov i Change management, ett grupparbete och två rapporter. Inom loppet av, vad blir det, 12 dagar kanske? Det är helt enkelt bara alldeles för mycket att göra och jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Plugga franska först, eller försöka göra klart grupparbetet? Jag vill samtidigt hinna umgås så mycket jag bara kan med alla här, då de första personerna åker härifrån om sex dagar... Ah, om dygnet bara hade haft 36 timmar istället för 24.

Nu måste jag ta tag i tvätten som jag tvättat men inte hängt upp, grupparbetet jag ska ha förberett mig inför imorgon men inte gjort och franskan jag borde ha sammanfattat två månader sen, men inte har gjort. Roligt liv, med andra ord. Egentligen vill jag bara lägga mig ner och fortsätta sova. Det är för mycket på en och samma gång nu.

back in France

Åt för mycket pasta och köttfärssås = ont i magen. Somnade i soffan framför How I met your mother = kommer inte kunna sova inatt. Vid den här tiden om exakt två veckor är jag hemma hos mamma igen = ångest.

Nu har jag en miljon grejer att göra, för att jag somnade på soffan. Hej sen kväll, ännu en gång...

helgen i Stockholm

Oh my God, Justin var helt fantastisk igår! Kan inte med ord beskriva konserten och känslan över huvud taget. Jag skrek, jag skrattade och jag hoppade. Helt underbart. Han körde många gamla låtar, men även en del nya. Han avslutade med Sexy back och Mirrors och det var helt magiskt. Hela publiken stod upp och skrek. Ni ska få se bilder och videos när jag är tillbaka i Frankrike igen.

Just nu ligger vi alla på hostellet, helt färdiga efter gårdagen. Vi har en kille från London i vårt rum, och han har sin tjejkompis i ett annat rum. Dessa två har vi hängt med hela helgen. Så sköna människor. Igår gick de alla på pubcrawlet medan jag och Carro gick på Justin. Vi mötte upp dem på sista puben och de var alla på riktigt helt shitfaced. Fem på morgonen var vi hemma. Galen kväll.

Imorgon tar vi flyget hem till Frankrike igen och jag påbörjar mina två sista veckor där. Fattar inte att jag är hemma tillbaka i Sverige snart, snart igen. Helgen i Stockholm har annars varit helt fantastisk, gud så roligt jag haft. Tänker flytta hit och bygga mitt liv här efter examen, no doubts.

på tåget

Sitter på tåget med favoritmusiken i öronen. Jag är faktiskt helt slut, men det gör ingenting alls, för JÄDRAR vad kul vi hade igår!! Vi dansade non-stop i typ tre timmar och jag kom hem 4.00 inatt. Sov tio sköna timmar inatt och stressade iväg till tågstationen vid halv fem. Livet känns helt perfekt. Jag och världens bästa människor är ju faktiskt påväg till Stockholm och SVERIGE! Jag är så fruktansvärt exalterad och jag är säker på att vi kommer ha så himla, himla kul.

Uppdateringen kommer nog vara ganska gles fram till tisdag. Då kommer jag hem till Poitiers igen och påbörjar min sista kurs. Då har jag också bara två helger kvar i Frankrike, vilket känns mindre kul. Kan inte fatta att tiden flugit förbi så fort.

dagens låt

Jag är officiellt bara en kurs ifrån att "ta min examen" från FBS. Presentation igår gick jättebra och idag lämnade jag in rapporten. Nästa vecka påbörjar jag sista kursen och veckan efter är den gjord. Sen är jag officiellt färdig här i Frankrike. Så himla lustig känsla.

Ikväll är det SCHOOL BREAK party på Nexxt, och självklart ska vi dit! Så nu måste jag till affären och köpa vin! Ha en fin onsdag!

PS: Idag fick jag också reda på att fina, fina Ida och hennes klass ska till Stockholm den här helgen också! Och inte nog med det, VI SKA PÅ BO SAMMA HOSTEL! Kan livet bli mer fortunate?! Åååh, detta gör ju mig bara ännu mer taggad!! Iih, morgon börjar vi vår resa till Sverige!

om tre dagar sitter vi på flyget till älskade Stockholm

Jag är egentligen alldeles för trött för att fungera; fick på tok för lite sömn inatt och var tvungen att gå upp tidigt i morse för att färdigställa rapporten om H&M och deras PR. Nu är jag klar i alla fall, och om några timmar väntar en redovisning. Sista rycket i denna kursen med andra ord (vart tar tiden vägen?). Nu har jag bara en kurs kvar, som är på typ en vecka, och sen är jag färdig här i Frankrike. Helt sjukt.

I eftermiddag går jag på långhelg. Jag ska börja med att vila och ta det lugnt, varpå jag ikväll kommer bli bjuden på Amerikansk middag av mina amerikanska stjärnor. Rediga korvar, hamburgare och Amerikanska tillbehör. Ska bli hemskt spännande! Imorgon ska jag sova ut och sedan ta tag i franskan. Det blir lättare och lättare för varje gång. Imorgon får vi också reda på hur vi ligger till betygsmässigt i franskan just nu, vilket ska bli spännande. Kvällen bjuder sen på festligheter.

Jag vet hur jag hela tiden säger att jag längtar tillbaka till Sverige, och det gör jag. Men nu de senaste dagarna har jag förstått hur mycket jag lägger bakom mig när jag flyttar hem igen. Igår umgicks jag, Diego, Michael och Jessee, och där någonstans förstod jag hur mycket jag älskar dem och hur ont det kommer göra att säga hejdå till dem om tre veckor. För nu är det bara tre veckor kvar, och just exakt nu vill jag bara stanna tiden.

det här är vasaloppet, fast på upploppet

Mina inlägg på senaste tiden har varit väldigt vardagsinfluerade och kanske inte sådär jätteroliga, utan snabba, finurliga liknelser och tänkvärda ord. Men det här är mitt liv just nu. Det är inte tråkigt, men det är väldigt mycket vardag. Som nu, till exempel. Just nu sitter jag i skolan med min Media and communication-grupp och förbereder morgondagens presentation. Det går.... framåt. Helgen kommer dock bli helt annat än vardag, då jag och mina vänner tar vårt pick och pack och drar till STOCKHOLM, och spenderar några dagar i världens finaste stad. Och dagarna fram tills dess är inte så dumma, de heller. Idag ska jag och Jessee ha tjejkväll, hon är äntligen tillbaka efter tre veckor på resande fot i Europa och vi har så mycket att ta igen. Imorgon är jag bjuden på amerikansk middag, på onsdag är det SPRING BREAK-party på dansklubben Nexxt och torsdag eftermiddag börjar resan mot Stockholm.

Med andra ord; mitt liv är inte alls tråkigt just nu. Tvärt om. Jag tror jag kommer få tre helt fantastiska sista veckor i Frankrike.

Det är en blommig och spetsig dag idag. Älskar min nya kimono.

Eurovision Song Contest 2014

Som ni nog alla vet, har vårt kära grannland Danmark tagit över stafettpinnen i Eurovision-tåget; i år är det Köpenhamn som håller i festligheterna! När vi var där i mars, hade de redan börjat med alla förberedelser. Och nånstans långt inom mig önskar jag att jag hade kunde vara med. Missade stohejet i Malmö förra året (fastän jag bodde så nära, damn it), och att få se årets musikfest i Köpenhamn, hade nästan varit ännu bättre. MEN, vid den tiden kommer jag vara i Stockholm istället... Och se Justin Timberlake spela. Inte fy skam det heller. Jag har i alla fall tänk förbereda mig ändå, och har därför kollat igenom de 37 låtar som kommer vara med och tävla. Här nedanför har ni ett Youtube-klipp med snuttar av alla låtar.

Jag vet att jag borde heja på Sverige, och det gör jag väl med på ett sätt. Men alltså, Sanna. Du är supersöt och du är från Skåne, och ja, du är älskad av hela svenska folket. Men jag är ledsen, du kommer inte ta hem det här i år. De andra länderna är för starka. Som Grekland, till exempel:

Eller Danmark:

Frankrike är också ganska trallvänlig (och rolig). Förresten, kolla slutet! Varför har de svenska flaggan på lådorna/boxarna de kastar runt?:

Malta är också skitstarka (och sångaren är ju waaaay too söt):

Och sen har vi några bidrag jag inte riktigt förstår mig på. Som Polen:

Eller Lettland. A cake to bake???

Eller Island. What the...?

Självklart vill jag ju tro att Sverige ska vinna även i år, men det kommer aldrig hända. Det är jag säker på. Kanske om vi hade skickat Ace Wilder, men förlåt Sanna, du kommer inte vinna. Jag håller på Malta, eller kanske Danmark vinner även i år? Personligen gillar jag ju Grekland, hade varit kul om de hade kunnat på hosta Eurovision nästa år. Eller Frankrike! Varför inte Frankrike?

cheers

ego boosting music

den där eviga kampen inombords

Tar en liten paus i franskaplugget för att skriva några meningar här. Jag har suttit i snart två timmar med franskan, och det blir knappast lättare. Okej, lite lättare blir det väl kanske för varje gång jag kollar på det, såklart, men det är fortfarande svårt. Som många av er vet, har jag gett mig på att lära mig engelska, tyska och spanska. Jag har alltid haft lätt för språk och jag tycker det är fruktansvärt kul och viktigt med språk, men franska är ett sånt där språk som jag nog aldrig kommer kunna lära mig. För det första är det ett galet svårt språk, det svåraste jag någonsin försökt lära mig! Och för det andra känns det inte alls särskilt motiverande eller spännande när bara en liten del av världens befolkning pratar franska och när vår kurs bara är på 1hp. 1hp och fem månader. Är det ens rimligt? Nej, svarar jag, det är inte rimligt någonstans.

Spanska är däremot ett språk jag saknar att studera. Jag försöker lite med Paula, German och Diego om dagarna, men jag har tappat alldeles för mycket för att ha en riktigt konversation med dem. Jag kan ju nu svenska och engelska flytande (ja, när man drömmer på ett annat språk, då kan man tydligen anse sig kunna det flytande), så nästa achievement är spanska. Jag hade älskat att kunna spanska flytande! Vad glad jag hade varit då. Får försöka ta upp spanskan när jag kommer tillbaka hem till Sverige igen. Förstår ni, jag är just nu i Frankrike, men jag är mer motiverad till att lära mig spanska. Det säger en del.

Var på posten innan idag och hämtade paketlådor att skicka hem till mamma. Min lägenhet börjar sakta men säkert tömmas nu. Min byrå är inte längre överfull och mina skor trängs inte längre i garderoben. En del av mig bara går och väntar på att få komma hem, för det är ju så nära nu. Den delen av mig vill bara lägga sig ner och sova bort varje dag, för så vips är det den 27e maj och jag får åka hem. En annan del av mig vill hinna med allt allt allt varje dag, hinna med så mycket som möjligt, göra så mycket som möjligt. Det är en jobbig kamp jag har inom mig just nu. Jag har dock valt kläder till Majas student, och jag finular på en studentpresent. Jag börjar bli mer och mer redo för att åka tillbaka hem. Och apropå redo; om en vecka (!) är jag i mitt älskade Stockholm igen, och inför den resan är allting också redo. Det ska bli gött att få spendera några dagar i Sverige med mina fina Frankrike-vänner och Carro, äntligen dricka svenskt vin igen och äta svenskt choklad, känna igen affärer och bokstäver, äntligen kunna läsa och uttala gatunamnen igen! För att inte glömma bort Justin Timberlake-konserten! Ja, det kommer bli en härlig helg.

Nu måste jag ner med näsan i böckerna lite till innan jag kan ta fredagskväll. Vad som händer ikväll? Jag stannar nog hemma. Gloria och Carly ville till studentpuben, den pub här som är "vår", studenternas, men jag vet inte. Jag är ganska trött idag, har sprungit ärenden hela dagen, så jag vill nog helst bara stanna inne. Och vakna i bra tid imorgon för en gång skull (alltså före 13.00), så jag har tid att plugga ännu mer franska och även lite PR. SEN, imorgon kväll, då smäller det! Då ska vi ut och dansa igen!

Ha en toppenbra fredag!

första maj

Grattis på din dag, mamma! Jag vet att du inte läser det här, men jag ville ändå ta en stund att uppmärksamma den bästa kvinnan och mamman i världen. Om 26 dagar (shit, är det inte mer?) kommer jag hem och då ska du få den längsta kramen i världshistorien!

Det regnar som sjutton hos mig idag, så jag har tagit dagen till att kolla på kläder. (Nej Maja, jag har inte handlat något.) Jag har varit alldeles för bakfull för att orka göra något annat än att Internetshoppa (fönstershoppa) och kolla på Teds eviga kärleksjakt i How I Met Your Mother. Jag var inne på Asos och hittade de mest underbara, vita sandaler man bara kan drömma om. De var helt perfekta; sandalerna som skulle rädda min sommar och ta mig igenom livet. Ungefär. Jag skulle precis göra en beställning och då händer det som inte får hända: de levereras bara till Storbritannien! Oh no! Världens undergång! Jag som så länge har letat efter de perfekta vita sandalerna, och nu finns de här, rakt framför näsan på mig, och jag kan inte nå dem. Finns det något mer irriterande? Just nu hatar jag Asos.

Igår festade vi (därav bakfyllan, förstår ni nog), vi firade Valborg lite i Frankrike, kan man säga. Försökte berätta för mina vänner om denna svenska tradition, men då slog det mig att jag verkligen inte har någon aning om varför vi firar Valborg. Är det för att sommaren är påväg? Har det något att göra med grödor och mat? Jag har ingen som helst aning. Så jag Googlade på det, och där står det att vi tänder eldar och håller levande för att skrämma bort häxor. Close enough, tänkte jag, och drack lite mer vin. Kvällen slutade med att Rodolfo låg och spydde, Carly blacked out och tappade bort sin jacka och jag blev utslängd av en vakt. Rolig kväll, med andra ord! Morgonen var dock inte lika rolig, och nu, klockan 21.00 på kvällen, är mitt huvud fortfarande tungt.

Det är ungefär vad jag har att berätta för idag. Cravar en pizza så hårt, men allt är stängt här. Såklart, som alltid. Ibland älskar jag verkligen Frankrike....