slutet och början

Nyår 2010/2011.
Jag tänker dansa in det nya året tillsammans med världens bästa. Och när 12-slaget sedan närmar sig, hoppas jag på att få en skymt av några fyverkerier. Vart kvällen efter det för mig, det vet jag inte förän morgonen efter.
Gott nytt år!


It's a night for lovers,
a time for romance
The future bringing us words of promise,
a brand new start
If we take the chance
a happy, happy year for us

år 2010

2010. Ja, herre vilket år! Vart ska jag börja?
Detta år har jag inte gjort särskilt mycket som jag aldrig gjort innan. Jag har varit ute på olika klubbar och kört bil lite mer än innan, men inte mycket annat än så. Dock, som kanske kan vara lite uppmärksammande, fick jag tandställning. Det har jag aldrig varit med om förr, och tacka Gud för det! Detta år har jag inte satt upp några mål att ta mig till, och därmed heller inte uppnått någonting. Alla mina vänner har blivit vuxna och kämpat sig till ett körkort. Jag har hittat nya favoritserier och filmer och träffat många nya människor, några av dem har till och med stannat i mitt liv. Kärleken har gått upp och ner, känslor har sprudlat och tårar har sprutat.

Året kunde inte ha startat bättre än vad det gjorde. Den 1a januari 2010 vaknade jag upp jämte min nyförälskelse, och faktiskt enda förälskelse, detta år. Jag började träna nästan direkt dagen efter nyåret, kom verkligen in i det och nådde den kroppsform jag alltid önskat mig. Sedan flöt det på sådär, i ungefär fyra månader. Då tog mitt drömliv slut; jag åkte på både ett hjärtekross och en superförkylning på samma gång, vilket gjorde att jag inte var i skolan på över en vecka och tappade gymrutinerna helt. Det i sin tur ledde till att jag hamnade efter i skolan, mina betyg sjönk lite och gick upp en del i vikt. 
Sommaren och sommarlovet var fint. Riktigt, riktigt fint. Jag inledde det i ett tält på Sweden Rock Festival och avslutade det hemma hos Annie på en filmkväll med alla mina nyfunna vänner. Däremellan fanns sol, bad, kärlek, grillkvällar, sommarjobb, fester till tusen, festivaler och min 17årsdag. Som sagt, en riktig fin sommar.
Hösten kom och jag tog mig an sista året på gymnasiet - jag var student! Helt plötsligt, efter så många år av suktan efter studenten, låg den inte ens ett år framför mig. Trots det, var hösten aldrig något speciellt. Känslolös och kall. Den var inte ensam, men ändå så himla kall. Skolan gick lätt, varken stressig eller jobbig. Knappt några prov och endast några få inlämningar. I denna tid fick jag då min tandställning och därmed har tandregleringen och tandläkaravdelningen under hösten minst sagt varit som mitt andra hem.
Början av vintern vet jag inte ens vad jag ska säga om. Den har flugit så fruktansvärt fort förbi, att jag knappt kommer ihåg den. Tänker jag på december, tänker jag på hur mycket det har snöat under i stort sett hela månaden. Jag minns även Lucia och hur vi firade det med tåg och lussekatter i skolan. Annars - ingenting.

2011. Vad kan jag förvänta mig av året? Träningen ska jag definitivt inte lägga av med igen, det är något av det bästa jag vet! Jag kommer ta studenten nästa år och gå på bal i min vackra, vackra klänning, jag kommer äntligen bli myndig och ta körkort. Jag kommer åka iväg på en massa festivaler och ha en underbar sommar, sedan flytta och börja tänka på min framtid. Kanske tar dansen över min vardag, kanske hittar jag något annat att göra. Det är bara att vänta och se vad livet har att erbjuda.
År 2011 kommer vara ett fullspäckat år, det kan jag säga redan nu. Och det ska bli så bra, så jädra, jädra bra!

Magnus C

Denna man har både rösten och utseendet. Ja, mest rösten då. Vilken underbar julkonsert han höll ikväll! Stående ovationer är det minsta man kan säga. Här kommer lite småsuddiga bilder från mig till er!

Och ja minsann, då har man riggat för ännu en stjärna...

frågor & svar

Tydligen är det väldigt inne att ha en frågestund på sin blogg, där då ni läsare kan vara med i mitt skrivande. Men jag tycker inte riktigt om det, jag är inte som alla andra bloggare, min blogg är inte en sån där blogg. Bara ordet 'frågestund' låter himla barnsligt, som fruktstund man har på dagis, fast man har bytt ut frukten mot frågor. Nej, jag är lite skeptisk. Men jag får väl kanske göra ett försök. Skulle ni ställa frågor till mig om ni fick? Vi kör på det, men jag byter ut ordet frågestund till "frågor och svar" istället. Så, kommentera allt ni kan under detta inlägg nu då, så ska vi se om vi kan få ihop några smaskiga frågor!

he's just not that into you

När vi ändå är inne på Sex and the city-spåret: jag såg för ett tag sen ett avsnitt från säsong sex, där Miranda sattes ansikte mot ansikte med sanningen. Hon har precis varit ute på en dejt med en fastighetsmäklare, som hon faktiskt tyckte verkade väldigt lovande. När dejten var slut, hade han artigt sagt nej till att följa med upp till hennes lägenhet, då han hade ett tidigt morgonmöte dagen efter. Men han gav henne två godnattkyssar och lovade att ringa. Över en lunch berättar och diskuterar hon det här med Carrie, Samantha, Charlotte och Carries pojkvän Berger, då han hastigt slänger sanningen på bordet framför Miranda; "He's just not that into you." Så enkelt, en enda mening. Han fortsätter; "When a guy is really into you, he's coming upstairs, meeting or no meeting." Bara sådär får Miranda klara besked, efter så många år av undran, analysering och besvikelse. Och så som jag fortfarande undrar och analyserar. Är det verkligen så enkelt som Berger säger? Är män så simpla att läsa av, de skickar alltså inte dubbla budskap? Om man väl vet vad killen menar, ja, då är det ju enkelt att gå vidare istället för att fastna i analyseringsträsket.
Några dagar senare går Miranda på en ny dejt med en ny kille. Utanför restaurangen i slutet av kvällen frågar hon om han vill följa med tillbaka till hennes ställe. Killen tackar nej, men säger att det varit en väldigt trevlig kväll. Miranda, som nu blivit upplyst, svarar med att det är okej, hon förstår vad det är han försöker säga. Han tycker helt enkelt bara inte om henne. Killen fortsätter propsa på att han visst tycker om henne, men att han behöver gå hem. Miranda fortsätter tjata och tillslut kommer det fram; killen måste hem - han har diarré.
Så kanske ska man akta sig för att ta för lätt på vissa signaler. Ändå funderar jag; när en kille hellre skulle kasta dig in i väggen än att tacka ja till en fika, är han förmodligen just not that into you... Eller hade han helt enkelt bara diarré.

juldagen 2010

I natt satt jag och drack en Cosmopolitan i min alldeles nya, röda, sagolika sammetsklänning, prydd med en stor, svart rosett av samma material över svanken, och kände mig som en av de fyra Sex and the city-tjejerna. Med drinken i handen, som serverades i ett stort martiniglas, upplevde jag mig själv som vuxen och ett självförtroende jag inte brukar ha infann sig i min kropp. Det gjorde kvällen guld värd. Ja, det och mina underbara vänner, förstås.

detta är inte jag

I total obalans. Jag har nu inte tränat på över en vecka. "Oj, vad mycket..", tänker ni säkert nu, med sarkasm så att det smäller om det. Men ja, faktum är, att för mig är det mycket. Håll mig undan från träningen en vecka eller mer, och jag är inte jag längre. Jag sover dåligt, äter dåligt och har inte alls samma snälla humör som annars. Humöret beror mycket på hur jag ser ut; är jag nöjd med min kropp och mitt utseende, är jag också glad. Mår jag dåligt över mitt utseende, ja, då vill ni helst inte träffa mig. Denna vecka har träningen fått vara prio två, då julshoppingen och julstressen tagit överhand. Men på måndag, då all jul är över, då jädrar drar jag igång igen! Jag måste bli mig själv igen och, framför allt, måste jag komma i min nyårsklänning.

Tomten - favorit i repris

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård,
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran.
Snön lyser vit på taken,
endast tomten är vaken.

ett år sedan

23:e december 2010. Mycket hände för ett år sedan. Imorgon är det julafton, därför ska jag ikväll äta tonvis med godis och kolla på film tills jag inte kan hålla ögonen öppna längre. God jul!

awesome!

Kul kväll som fan! Mer bilder kommer upp inom kort. Nu ska jag sova, godnatt!
(Min rumpa är jättekonstig på andra bilden, den ser faktiskt inte ut så i verkligheten.)

dag 6

Dag 6 - min dag.
Min dag har inte varit särskilt produktiv ännu. Mitt jullov började idag, vilket resulterade i att jag sov till lunchtid ungefär. Jag vet, det är länge. Men jag var trött idag och, tro det eller ej, jag har faktiskt sovit längre än så många gånger förr.
Jag hoppades, och trodde, att det skulle bli en lugn morgon för mig idag. Det hela började bra, jag gick upp ur sängen med stort spretigt hår, pyjamas utan bh under och glasögon. Jag har då linser, men ibland är jag bara väldigt bekväm och föredrar glasögonen. Detta helst om ingen är hemma! Jag gick ut till köket för att göra mig lite frukost, då någon sätter nyckeln i dörren och den flyger upp tillsammans med ett kallt vinddrag, som sveper igenom köket. Jag tänkte att det förmodligen bara är min syster och står kvar i min morgonutstyrsel. Då jag hör att hon är mitt inne i en konversation, förstår jag att det inte alls är bara min syster, utan hon har faktiskt en kompis med mig. "Shit!", tänker jag och springer in på mitt rum för att ta på mig något anständigt (läs: bh) och peta in linserna i ögonen. Och med ens försvann min underbara latmorgon tillsammans med kylan som stängdes ute när dörren slogs igen.  
Lite frukost fick jag i alla fall tillslut i mig, detta samtidigt som jag kollade på några avsnitt av Sex and the city. Det är så lyxigt med en lång, utdragen och icke stressig frukost framför tv:n! Efter det gjorde jag det vanliga; kollade igenom Facebook och alla bloggar jag följer. Tillslut hamnade jag här för att göra dagens inlägg. Dessutom gjorde jag något ovanligt på internet idag, jag letade faktiskt efter jobb. Det var bara en tanke som slog mig, "ett extrajobb och lite extrapengar hade ju faktiskt inte varit fel". Allt som söktes var dock bara barnklädesförsäljare, en apotekschef och tre andra jobb som krävde körkort. Alltså, ingenting för mig. Men så hittade jag en annan sida. Den verkade lite mystisk, men ändå så lockande! Jag ska ta mig en till titt på den tillsammans med mamma och se om det är något att ha. Jag återkommer till det vid ett annat tillfälle...
Min dag kommer i vilket fall fortsätta vara en lugn, en. Kanske drar jag mig en sväng till gymmet, vi får se sen. Det hade varit skönt. Ikväll vet jag i alla fall vad jag ska göra - fest! En utflyttningsfest för en av mina vänner hålls, hon ska nämligen, med sin familj, flytta till ett annat hus och därmed iväg från partylyan nummer 1. Och det ska självklart firas (säger man så om något sorgligt?) med buller och brak med fest tillsammans med partymänniskorna nummer 1!

Om det här vore min sista dag? Jag skulle börja med att åka till närmsta storstad och köpa allt det där jag alltid velat köpa, men aldrig gjort. Som särskilda klädesplagg eller en iPod. Senare skulle jag förmodligen festa till det ännu mer än vad jag tänkt mig ikväll, i min balklänning!, så att den åtminsonde får användas. Jag skulle inte resa halva världen runt för att uppleva en massa ställen, det hade inte gjort mitt liv särskilt rikt. Nog för att jag någon gång skulle vilja se pyramiderna, Frihetsgudinnan och Eiffeltornet, men det hade aldrig varit min högsta önskan om jag bara haft en dag kvar i livet. Dessutom skulle jag bjuda in min mamma och min syster att festa med mig ikväll och låta även dem dricka hur mycket vin de skulle vilja. Jag skulle också ta upp min mobil och skicka små, söta sms till alla jag har ett behov av att skicka till. Nej, jag skulle inte ringa, får fram mina ord bättre i skrift. Jag skulle pussa på alla mina fina vänner och berätta hur mycket jag älskar dem. Sedan skulle jag också ta mig en tur med familjens bil, körkort eller inte! Som avslutning skulle jag vilja somna in i mina finaste kläder, med alla mina finaste människor runt omkring mig.

dag 5

Dag 5 - vad är kärlek?
Kärlek kan vara så himla mycket och till så fruktansvärt många olika saker. Kärlek till ett husdjur, kärlek två kompisar emellan, kärlek till ett gosedjur, kärlek till favoritjeansen, kärlek till en partner, kärlek till ett musikband, kärlek till ens mamma... Vad kärlek är, är en individuell och personlig uppfattning, det är bara du själv som sätter gränserna.
Jag har många olika kärleksrelationer; kärlek till mina vänner, kärlek till min familj, till mina katter, till mina kläder och mina andra prylar. Sedan har jag också kärlek till dansen, det är något av det bästa jag vet. Självklart är det ju inte samma sorts kärlek till mina kläder eller till dansen som det är till mina vänner, men det förstår ni säkert. Bättre än så vet jag inte hur jag ska förklara vad kärlek är för mig, det är så stort. Och ibland även så diffust. Om jag skulle försöka förklara kärlek kärlek, alltså kärlek till en annan person, till en partner, skulle jag nog förklara det som fyverkerier, som en explosion av känslor. När man är sådär hals över huvud kär, att man inte vet vart man ska ta vägen. Man ler konstant och ser det positiva i allting, man vill inte vara en sekund ifrån den där speciella personen och hade det gått, hade man helst krupit in under personens skinn.
Gud, det var länge sen jag var sådär sprängfylld av nyförälskelse-känslor. Jag saknar det, det är underbart att gå runt och hela tiden vara sådär äckligt, svartsjukebildande lycklig.

dag 4

Dag 4 - det här åt jag idag.
Jag kan börja med att berätta, att jag äter väldigt mycket. Vissa gånger även väldigt, väldigt mycket. Jag har alltid skyllt på att det är för att jag växer, men jag är inte så säker längre.  Nästan 17 och ett halvt år fyllda - växer man så mycket mer då? Under de perioder jag faktiskt tränar regelbundet, har jag ingen aptit what so ever, äter knappt nånting, men de perioder jag av olika anledningar inte tränar lika mycket eller inte alls tränar, äter jag som en häst, ibland lunch flera gånger om dagen i skolan! Borde det inte vara tvärt om? En fråga jag länge har funderat på.
I vilket fall, åter till ämnet; det här åt jag idag. Idag var det söndag, vilket betyder helg, vilket i sin tur betyder sovmorgon! Jag vaknade omkring 10.30 och var då vrålhungrig! Jag gick upp för att göra lite frukost, öppnar kylskåpet och till min fasa inser jag: vi har ingenting hemma, inte ens mjölk! Så där rök mitt dagliga morgonintag av O'boy... Jag fick koka mig lite te och bredde en macka, som jag la ost på. Till det åt jag två mandariner och sen var jag faktiskt helt mätt, hade inte kunnat få ner en matbit till! Jag plockar undan efter mig och beger mig in på toaletten för att göra mig iordning; mamma, jag och min syster skulle nämligen iväg och inhandla julmaten. Nästan precis innan vi åker känner jag att jag börjar bli lite hungrig igen och kastar i mig några pannkakor vi hade som lunch häromdagen. Sedan åt jag faktiskt ingenting på fyra till fem timmar. Det märktes; jag fick både huvudvärk och ont i magen, trött blev jag också. Som middag fick det bli något snabblagat, lite pasta med pastasås. Enkelt, men ack så gott! Och det var väl ungefär det jag ätit idag. Lite chips och två skumtomtar till filmen jag såg innan också, men det är allt.
Jag försöker hela tiden att ha så bra matvanor som möjligt, för att inte må dåligt. Det är viktigt för mig, att äta rätt och att träna. Därmed besöker jag gymmet 4-5 gånger per vecka och försöker alltid äta så bra som möjligt. Hälsosamma Kajsa, ohja!

efter gymnasiet

Jag har precis kollar klart på High School Musical 3 - Senior Year. Det är just där jag är nu, jag befinner mig i samma situation. Vad händer sen? Vad ska jag göra? Vart ska jag ta mig? Ska jag lämna alla mina vänner bakom mig och flytta härifrån? Tiden stannar ju inte bara för att jag ger mig av, livet här i denna lilla by rullar självklart på som vanligt. Den tanken gör mig ledsen. Jag vet inte om jag kommer kunna följa mina drömmar, flytta härifrån och lämna allt och alla bakom mig. De vänner jag har fått under gymnasietiden, det är vänner för livet. Flyttar jag, kan det med stor säkerhet bli så att våra vänskapsband bryts... Och om jag skulle flytta, vart ska jag då flytta? Jag vet väl inte vad jag vill eller ska göra med mitt liv! Det är i sådana här stunder jag inte alls hade tackat nej till att vara förstaårselev på gymnasiet igen... Allt man ville då var att ta studenten, allt jag vill nu är att tiden ska stanna.

dag 3

Dag 3 - mina föräldrar.
För att ha en dotter på 17 och en dotter på 15, kan mina föräldrar lätt ses som gamla. Min mamma är från Sydsverige, min pappa från Mellansverige, men när de träffades bodde de båda där mamma bodde. Hur de träffades har mamma berättat för mig, men jag kommer dessvärre inte ihåg det. De träffades i alla falll, blev kära och gifte sig på Örebro slott för ungefär 20 år sedan. Jag har sett deras bröllopsfilm många gånger och jag lipar lika mycket varje gång jag ser den. Så himla vacker.
Hur det kommer sig att de gifte sig i Örebro när de träffades i Sydsverige förklarar jag enkelt såhär; pappa fick jobb längre upp i landet, vilket gjorde att de var tvugna att flytta. Så uppåt flyttade de, till en liten, liten stad i länet Närke. Och det var där mitt liv började.
Jag kommer inte ihåg särskilt mycket av hur mina föräldrar var när jag var yngre, men foton har jag sett. På dem verkade de lyckliga i alla fall.
Jag minns dock att pappa hade ett jädra temprament när jag var yngre och han visade det ofta, mamma var alltid den lugna. Nu för tiden har det nog faktiskt blivit tvärt om, men mamma visar det inte lika ofta som pappa gjorde innan.
I vilket fall, min mamma är jävligt stark och det säger mycket om dagens situation. När någon frågar vem eller vilka jag har som förebild, säger jag alltid "Min mamma". Hon är som ingen annan jag någonsin har träffat och om jag blir ens hälften så bra som hon är, då är jag glad.
Pappa - långt ifrån lika stark.

projektarbete, del 3 av 4

Klockan är 10.15 och jag lämnar precis skolans parkering. Rakt emot mig kommer ett långt led av sjätteklassare gående. ”Gud! De är 15 minuter för tidiga, jag som inte ens kommit igång med det hela!”

Jag springer in genom entrén och ner till skåpet, kastar av mig ytterkläderna, fiskar upp min mapp där alla spanska-papper ligger i och skyndar mig så mycket jag bara kan upp till salen där vi ska vara. Eleverna med lärare står redan redo utanför salen, bara väntar på att få komma in och jag har inte ens plockat upp datorn jag ska använda mig av. Letar runt efter Boel, min handledare, vilken jag inte hittar, och paniken börjar växa inom mig. Det är nu 10 minuter tills passet ska börja och jag har inte ens kommit in i salen ännu. Jag knackar på varje dörr i korridoren, där vi ska vara, och tillslut hittar jag henne, mitt i ett prov! Datorn packar jag upp på fem röda sekunder, samtidigt som jag inser att varken pennor, högtalare eller USB är var de ska vara. Springer ner till mitt skåp för att hämta mitt USB, samtidigt som jag återigen måste störa Boel och hennes elever i provet, för att kunna skicka iväg henne på penn- och högtalarjakt. Kanonen sätts på och bildspelet klickas upp. ”Puh! Nu är det mesta i alla fall fixat”, tänker jag och andas ut, men lugnet infinner sig inte särskilt länge; högtalarna! De är fortfarande inte här! Klockan är nu över 10.30, som egentligen var tiden då passet skulle börja. Jag ringer till en kompis jag vet sitter i korridoren utanför, för att be denne gå in till Boel och efterlysa högtalarna. Han säger ”Hm, ja, okej då, det fixat jag.” Ytterligare några stressade minuter tickar förbi, fortfarande inga högtalare. Jag hör hur sjätteklassarna börjar bli otåliga där ute i korridoren. Smyger försiktigt ut från salen igen samtidigt som jag återigen måste ursäkta dröjsmålet. Jag skickar iväg Boel på högtalarjakt ännu en gång, går själv in på en av toaletterna och dricker några klunkar vatten, för att lugna ner mig själv. ”Okej Kajsa, ta det lugnt nu. Andas. Det här kommer gå jättebra”. Jag var egentligen inte nervös, men så uppjagad att jag förmodligen misstog det som nervositet. Högtalarna kommer slutligen på plats och efter ungefär en kvarts dröjsmål kan mitt allra första spanskapass äntligen börja.

dag 2

Dag 2 - min första kärlek.

Min första kärlek varade i nästan 14 månader. Nej, fel. Min första kärlek varar fortfarande, mitt förhållande med min första kärlek varade i nästan 14 månader.

Han var 16 år, blonderad och det vildaste jag mött. Vi hade gått i samma klass i tre år, men när vi slutade nian slog det gnistor för honom. Jag förstod aldrig, eller jag har nog aldrig riktigt förstått, vad som fick honom att kolla åt mitt håll. Efter att ha varit involverad med två av mina bästa vänner, var det nu min tur.

Jag kommer ihåg avslutningsfesten i nian, den hölls hemma hos honom. Jag hade druckit lite cider och inbillade mig själv att jag var så full att jag inte visste vad som hände. Det visste jag, jag kommer ihåg hela kvällen.

Cider efter cider öppnades och jag tog varje gång den lilla flärpen, den man öppnar med, som finns uppepå läsk-, cider- och ölburkar, ni vet. Jag och mina vänner kallade dem "pussbiljetter" och samlade alltid ihop så många vi kunde.

Kvällen var nu gången en bit in på natten och av någon anledning hamnade jag i denna 16åriga killes knä i soffan han satt på. Jag hade en såkallad pussbiljett i handen och visade detta faktum för honom.

- "Får jag den då? Så får du en puss av mig?"

Berusad, som jag trodde jag var, ger jag den till honom. Innan jag visste ordet av hade jag fått tillbaka den igen och våra läppar hade mötts två gånger. Hans bästa kompis slog sig ner bredvid oss och min blonda pojk viskar till honom: "Jag har kysst henne två gånger på munnen". Jag låtsades som om jag inte hörde, fast jag i själva verket log som aldrig förr inombords.

"Den vildaste jag mött" drack lite mer än cider och behövde inte använda sig av någon fejk-fylla över huvud taget. Hans kväll slutade med däckning vid en å, där jag såklart fanns vid hans sida för att hålla undan hans hår och klappa honom på ryggen.

Några dagar senare träffades vi och det var då vår underbara, och delvis svåra, resa började. Han gjorde mig till en kvinna, den kvinna jag är idag, och jag ångrar inte en sekund av det. Han är en riktig speciell person, som alltid kommer ha en plats i mitt hjärta. Även fast han antagligen inte alltid förtjänar det.

Idag är han 18, snart 19 år, fortfarande det vildaste jag mött, fortfarande min första kärlek. Vi träffas och umgås i skolan, vi läser tyska tillsammans och vi är vänner. Men det kommer aldrig riktigt bli som det var för två år sedan, eftersom vårt förhållande slutade på ett av de värsta tänkbara sätten. Det kommer alltid vara lite spänningar mellan oss, men det är väl kanske så det ska vara. Synd. När vi hade det bra, då hade vi det också jävligt bra.

Det var på den tiden man inte hade facebook eller någon blogg, utan bara Bilddagboken. Där satte jag alltid in en bild varje gång vi la till ännu en månad i vårt förhållande och skrev saker som:
"Du är så vacker! Jag saknar dig."
"7 månader och jag hoppas det blir fler! You know I love you <3"
Och han kommenterade med meningar som:
"Du är så het! 50 år tillsammans, eller vad var det vi sa? ;) JAG ÄLSKAR DIG!"

Och jag var så löjligt lycklig, att jag idag nästan skäms.

Owl City

I twirl through the driveway with angelic grace

'til I slip on the sidewalk and fall on my face

This peppermint winter is so sugar sweet

I don't need to taste to believe

What's December without Christmas Eve?

"Peppermint winter"

30 dagar, 30 inlägg - dag 1

Jag ska försöka mig på det här nu; 30 dagar, 30 inlägg. Det går, som ni säkert förstår, ut på att jag under 30 dagar har 30 olika fasta ämnen jag skriver om. Det kommer handla om allt från vad som finns i min handväska till min första kyss. Vi får se hur det går.

Dag 1 - om mig.
Man skulle kunna beskriva mig som ett fyverkeri. När gnistan inte finns, är jag lugn och sansad. De gånger gnistan däremot väcks till liv - då exploderar jag och splittras i tusen olika delar. Vilket resulterar i att när jag är glad, då svävar jag riktigt på moln. Är jag arg, då ryker det ur mina öron. Och är jag kär, då älskar jag som om jag aldrig blivit sårad. Det här kan medföra vissa problem ibland. Vem blir inte irriterad på en person som är så glad att denne kan se en naturkatastrof som något positivt? Och hur många gånger jag på grund av ovillkorligt älskande hårt och brutalt krossats som en snöboll mot en kind, det ska vi inte ens tala om.
Mina känslostadier skiftar som en kameleont skiftar färg. Ena minuten kan jag vara glad, för att sekunden senare gråtande falla ihop i en hög på badrumsgolvet. De gånger undrar jag vem jag egentligen är och jag tror aldrig att varken jag eller någon annan någonsin kommer kunna besvara den frågan.

Mina vänner skulle förmodligen beskriva mig som galen, mina pojkvänner genom tiderna skulle nog säga att jag är tålmodig. Lärarna jag har och har haft skulle beskriva mig som smart, min mamma hade med all säkerhet stämplat mig med adjektiven stark och envis.
Med andra ord kan jag var både bra och dålig, som alla andra människor. För på ytan är jag precis som alla andra, men när du lär känna mig, kommer du inse att jag är långt ifrån någon annan du känner, att jag är långt ifrån någon annan du någonsin kommer träffa.

projektarbete, del 2 av 4

Denna onsdag, den 1a december, kom de två sista sjätteklassarna till min gymnasieskola och jag fick återigen glänsa med mina tyskakunskaper. Den första gruppen var på fem elever, vilken jag fick en jättefin dialog med. Den andra gruppen var på ungefär 15, 17 stycken. Det var också helt okej och jag var inte ett dugg nervös varken under första eller andra passet. Bra som fan kändes det, måste jag säga!

Nu är hälften av mina temadagar gjorda och tyskan är förevigt avklarad. Tråkigt, det språket ligger mig varmt om hjärtat. Återstår gör nu spanskan - gud, vad kul, och bra!, det ska bli!

minnen 2

Fruktansvärt många minnen har kommit till mig på senaste tiden. Nästan alla minnen är från en gammal tid, en svunnen tid. Allt är suddigt och väldigt avlägset, men någonstans långt där inom mig finns de; barndomsminnena.

1993 kom jag till världen, i en stad som jag numera knappt kommer ihåg. Vi bodde i ett rött hus med en stor trädgård och en om möjligt ännu större egenägd åker.

Jag gick i en liten skola med några få elever. Där hade jag världens bästa vänner och världens bästa lärare.

Ett av många minnen var en mörk kväll. Jag vet inte hur gammal jag var, jag kommer inte ihåg vilken månad detta utspelade sig. Mamma och jag var ute på promenad, vi postade brev. Vägen dit var egentligen inte lång, men när jag, som möjligtvis 8åring, gick där, kändes det som att gå till ett annat land.

Stadens enda mataffär var Konsum. På fredagarna brukade jag, min syster och min mamma åka dit för att handla inför helgen. Vi köpte alltid chips med märket Lantchips, smak gräddfil. När vi betalat fanns precis vid utgången meterhöga hyllor med all världens film uppstaplad. Att låna film var tradition och det var alltid jag och min syster som fick välja. "Landet för länge sedan" med dinosaurier var vår favoritserie. Den rullade om och om och om i videon där hemma samtidigt som chipsen flitigt åts av oss.

När jag gick i tvåan började jag spela tvärflöjt. Min lärare hette Britt-Marie och var lite av en bohem. Hon hade långa, pösiga kjolar och tröjor med spännande mönster på. En lila sjal och stora örhängen kompletterade outfiten. Hon var rätt gammal och inte särskilt smal. Hennes undervisningstimmar var korta, men lade grunden till mitt flöjtspelande idag. Hela grejen var mer än spännande men vissa stunder även väldigt kämpig. Kan nog inte på fingrarna räkna hur många gånger jag var villig att ge upp min flöjtkarriär. Men på något vis fick hon mig alltid "back on track", så att säga. Hon tillät mig inte att ge upp och det är jag idag glad för.

Vårt lilla, med betoning på lilla, spelrum låg precis jämte lärarnas fikarum. Och jag kommer ihåg att jag vid varje speltillfälle fick uppmuntrande ord såsom "Spela nu riktigt vackert för oss, så vi kan koppla av!", "Ska du spela igen, Kajsa? Vår höjdpunkt under denna dag!". Mina lärare var verkligen bäst. Jan-Erik, Ingrid, Nettan och allt vad de hette. Det är personer som föralltid kommer ha påverkat mitt liv, personer som förälltid kommer finnas i mitt hjärta. Ingen har någonsin gjort ett så stort intryck på mig som de har.

En tidig sommardag i skolan var jag och min bästa kompis Hanna ute på skolgården. Vi lekte och det blev helt plötsligt fuktansvärt varmt. Vi gick in för att ta på oss varsin mönstrad klänning respektive kjol. Vi öppnar huvudentrédörren och springer skrikandes därifrån ut till skolgården igen. Jag vet inte varför och kommer nog aldrig få reda på det heller. Jag ser hela incidenten som en film, med filmning framför oss. Jag är inte jag, utan kameramannen på andra sidan skolgården, som filmar det hela. Allt var konstigt och osammanhängande, men i hjärnan ett hårt fastetsat minne.

Jag kommer ihåg vintrarna där i skolan. Jag kommer ihåg hur barnsligt kär jag var när jag gick i andra klass. Han hette Pontus och var allt jag önskade. Vi var "ihop", som man sa på den tiden, men vi erkände aldrig det för någon. Det var han, jag och våra pratstunder ute i snön. Stunder jag aldrig ville skulle ta slut.

När jag var såpass ung att jag inte ens börjat skolan ännu, gick jag hos dagmamma. En vinter rullade jag och min dåvarande bästa kompis Julia världens största snöboll på vår dagmammas trädgård. Jag lovar, den var enorm. Som ett förråd! Eller var det jag som var hemskt liten... Stolta var vi iallafall.

Min katt, som just nu ligger och myser någonstans, kommer från denna lilla, lilla stad. Han är världens bästa katt, verkligen. Han har allt man vill att en katt ska ha. Älskade, älskade Sotis. Jag kommer ihåg när jag köpte honom, var jag 8 kanske? Han tillhörde en av mina lärare, Nettan, och var därför född in i en stor djurfamilj med de flesta svenska djur man kan tänka sig. Under en skollunch berättar Nettan att hennes katt fått kattungar. Hon berättade också att alla katter utom en var grå-randiga, detta ena lilla utstickande liv var svart. "Den ska jag ha!", sa jag, utan att ens ha kollat in den lilla kraken. Det bara kändes rätt.
Och rätt var det. Som fan. Min lilla Sotis finns fortfarande hos mig, trots tre hemska flyttar och en fruktansvärd massa bilfärder hit och dit. Dock är han inte så liten längre, min Sotis. Han fyller hela 10 år till sommaren. Det känns som om det var igår han låg i min famn samtidigt som jag kollade på Bolibompa. Han var så liten att han fick plats i min hand. Jag önskar att han skulle kunna få leva förevigt.


Det här är bara en bråkdel av alla minnen som väcks till liv nu när jag faktiskt skriver om det. Men håll till godo, det kommer med all säkerhet komma fler längre fram i tiden!

filosofiska tankar

Lever jag? Drömmer jag? Och om livet isåfall är en dröm, vad händer då när jag drömmer när jag sover? Är det kanske då jag lever? Fast i en annan dimension? Lever jag ett dubbelliv?
I filosofin läser vi nu om "Kunskapsteori och verklighetsuppfattning". Det är intressant, men man blir rätt snurrig av resonemanget. Det liknar det jag skrev ovanför. Hela diskussionen började med frågan "Vad är kunskap?". Ja, vad är kunskap? Vad kan vi? Och hur vet vi att vi kan det? Jag kan läsa, men hur vet jag det? Jo, förstås, jag kan se och förstå det jag hittills har skrivit. Men hur vet andra människor att jag vet att jag kan läsa? Jag kan självklart läsa högt för dem och det är ju ett väldigt bra argument. Men vad kännetecknar då sann kunskap? Det finns en tumregel i den här frågan; det räcker inte med att alla företeelserna, alltså kunskapen, ska vara sanna. Tror man själv inte på det man påstår, är det ingen kunskap.

Så när "vet" vi någonting?
Jo, man vet det man uppfattar med sina sinnen, ex. det man hör eller det man ser. Man vet det man minns, man vet sådant som erfarenheten har visat och man vet vissa saker av instinkt, att man t.ex ska svälja när man har tuggat klart maten. Men vi vet aldrig när vi drömmer eller inte. Det kan vi omöjligt veta. Kanske drömmer jag just precis nu, när jag sitter här och skriver? Och när jag går och lägger mig ikväll och somnar, kanske är det då jag egentligen vaknar ur min dröm och lever på riktigt? Att man lever när man sover och drömmer, och drömmer när man tror sig vara vaken och lever? Då tänkte jag som så, att det man drömmer när man sover är alltid olika från gång till gång. Ibland är man en robot, ibland regnar det morötter, en annan natt kanske man är gravid, för att natten därefter vara ägare till ett stort, lyxigt hotell. Dessutom drömmer vi flera drömmar varje natt, i snitt 7 stycken per natt! Om det nu är så att vi lever när vi drömmer, lever vi då olika liv från natt till natt? Och flera liv varje natt? Föds vi om på nytt varje gång en dröm börjar? Och levs det här livet/de här liven i en helt annan tidsdimension, på en helt annan planet? Eftersom att vi inte vet att vi drömmer när vi drömmer (för det kan ni väl ändå inte påstå att ni gör?), kan vi heller inte veta att vi är vakna när vi är vakna. Så när lever vi?

projektarbete, del 1 av 4

Onsdagen den 24 november var äntligen kommen! Jag hade tisdagen innan ändrat nästan hela den sista delen av workshops-passet, vilket gjorde att jag under onsdagsmorgonen fick öva in nya mönster och ny fakta, fixa med nytt material och nya utseenden på det jag skulle visa sjätteklassarna.
Klockan 9.00 skulle första gruppen komma, som var Brännargården 6A, 8.55 hörde jag klampande skor genom språkkorridoren. Mitt hjärta började slå snabbare och blodet rusade genom min kropp.
- Åh, hej! Vi hittade, din vägbeskrivning var helt fenomenal!
Rödkindiga och snöblöta barn klampade in jämte mig och Anna-Lena, klassens lärare, som tog i hand och presenterade sig och kastade ett snabbt och glatt beröm till min skriftliga vägbeskrivning.
Sjätteklassarna var på plats och alla ytterkläder var avtagna. Jag började med att presentera min kameraman, som Anna-Lena hade glömt bort att göra tidigare. Sedan drog min allra första temadag, mitt allra första worksshops-pass!, igång!


När man går i trean på gymnasiet gör man något så kallat projektarbete. Det är ett arbete man arbetar med under ungefär hela läsåret och som ska vara kopplat till den linje man går. Jag går samhäll - språk och mitt projektarbete har då självklart med språk att göra! Jag har bjudit in alla sjätteklassare i min kommun till min gymnasieskola, där jag under ungefär en timme öppnar deras ögon för språket. Fyra onsdagar allt som allt ska jag ha - två onsdagar med tyska, två onsdagar med spanska. Tyska och spanska är alltså de språk jag talar utöver svenska och engelska.
Jag har nu gjort en av tre temadagar, som jag har kallat dem. Imorgon är det dags för min andra onsdag i det stora hela, min andra, och sista, onsdag med tyska.
Riktigt givande projektarbete, mitt leende är upp till öronen varje gång eleverna efter ett pass lämnar salen. Att se deras ögon lysa upp varenda gång jag yttrar något på tyska - det är nästintill ovärderligt.

Little Marbles

jag kan vara snäll, jag kan vara fin

jag kan vifta med mitt hår, gud, vad jag är din

1a advent

Snön faller ner som monsunregn utanför mitt fönster. Att hitta en liten plätt som inte är indränkt av snö, det är som att leta efter vatten i en öken. Det är vitt överallt. Ikväll åker jag iväg för att spela in den av många mycket omtyckta högtiden, som nu knackar på dörren. Snart är 2010 slut och jag kan för mig själv inte låta bli att, tillsammans med ett glas mjölk och en lussekatt, försvinna in i mina minnen.

14 and pregnant

14 år och gravid.
När jag först av en slump klickade in mig på denna blogg, tappade jag hakan om och om och om igen. Tjejen var 14 år och havande. Med ett barn! Hon hade försökt bli gravid sedan hon var endast 12 år, hon hade innan en pojkvän som var 18 år, hon hade blivit antastad under en språkresa i ett främmande land av främmande killar, samma kväll gjorde hon ett självmordsförsök, den kvällen fick hon också reda på att hon var gravid i 20:e veckan. Förstår ni nu min reaktion?
Bloggen började jag följa för någon månad sedan och sen dess har jag inte kunnat sluta. I början läste jag det hon skrev bara för att allt var så sjukt, hela situationen var ju totalabsurd!, men efter ett tag började bloggen, och framförallt flickan, bli en del av mitt liv. Nu läste jag precis att hon fått sin bebis, sin lilla Kelly. Jag reagerade väldigt oväntat; grät nästan en liten skvätt. Som hon har påverkat mig och mitt liv. Jag kan för allt i världen inte förstå hur hon vågade, hur hon orkade! Jävligt stark tjej.

http://www.micahs.se/

SvB np 2010

Talängslan – ett hinder att övervinna

- Vi har väl kommit överrens om att inte berätta om sportartiklar?, sa en tjej i min klass.

Kommentaren var som ett spjut genom kroppen. Jag var ny i klassen och det var mitt första muntliga framträdande inför dessa nya människor. Jag ville bara gråta.

- Ja, jag vet, säger min fröken och tittar på mig med skeptisk min. Men det var nog bara så att Kajsa inte visste det. Hon log ett snett leende samtidigt som hon med handen började sjasa borta mig från den lilla pallen jag satt på.

- Men nu vet hon det. Hon vände sig till mig. Det kommer du ihåg tills nästa gång, eller hur?

Jag svarade inte, utan reste mig bara försiktigt från pallen, satte upp tidningsurklippet med en magnet på den vita tavlan och gick sedan tillbaka till min bänk. Inga applåder, inga uppskattande ansikten, ingenting. Jag hade misslyckats.

Början på mitt nationellaprov i Svenska B 2010

remember me?

"Whatever you do in life will be insignificant, but it's very important that you do it, because nobody else will. Like when someone comes into your life and half of you says you're nowhere near ready, but the other half says: make her yours forever."

18årsfest

"Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?"

”- Jag dör innan livet blir grått, säger hon.
- Livet blir grått när du dör, säger han.”

”Han är sliten han också, känner att han blir trött på ett speciellt sätt när han ser på konst. De sitter på en bänk utanför.
- Är det seriöst mellan oss nu? frågar han på ett sätt han hoppas låter både ironiskt och allvarligt på samma gång.
- Om du träffar en tjej som vantrivs lika mycket som du på en fest så är du i princip redan ihop med henne.
Han önskar att hon kunde säga att hon älskar honom.”

”På kvällen, när han ska gå, får han ett litet, platt paket av mamman, inslaget i blått papper. Så snart han är för sig själv öppnar han paketet. Det är en bild av henne där hon står på en kulle vid havet, vind i håret, från tiden innan hon blev sjuk, hon hade mörkt, långt hår. Det finns en liten linjerad papperslapp också, ett slags testamente, tänker han. Hon skriver att hon älskar honom, att hon inte alltid kände så, men att hon gör det, att hon är rädd för sig själv, men hon älskar honom, att det är allt hon vet, och att kärleken är evig, vår kärlek är en skugga av Guds kärlek, att den är evig vad som än händer, att det både är en tröst och en skräck, men så är det, kärleken är evig, och att inbilla sig något annat, vad som helst, är det största felet man kan göra som människa, att den som inte griper kärleken medan den finns riskerar att förlora sin själ för evigt.”

”- Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? frågar han.
Sch! mimar hon med det vänstra pekfingret mot läpparna medan hon fimpar cigaretten med det andra.”

”Sedan han var liten har han ofta fantiserat om framtiden, vad som ska hända honom, vad han gör om exempelvis två månader, två år. Ofta blir det som han har föreställt sig. De skulle på semester till farmor, och dagarna där hos farmor blev som han hade föreställt sig dem. För ett barn är dagarna ganska lika varandra, Men tyst för sig själv har han alltid tänkt att dagen kommer då något händer. Något som förändrar allt.
Nu är det dags, tänker han. Nu är han där. Det är första gången han inte vet vad som kommer att hända.”

I don't wanna go back to that road again

Min kropp är trött, min hjärna är trött, men ändå går den på högvarv just nu. Så pass mycket på högvarv att jag inte har en aning om vad jag egentligen ska tänka eller känna, än mindre hur jag ska uttrycka mig. Ju mer jag funderar, desto mer faller jag. Öppnar jag min mun kommer osammanhängande, fullkomligt oförståeliga meningar ut. Jag är mer glad och pirrig än vad jag varit på väldigt länge, samtidigt som jag är så fruktansvärt rädd. Detta är inte bra. Inte, inte, inte alls bra.  

"halsband på tänderna"

För ungeför sex veckor sen var jag dödens nervös. Dagen finns så väl kvar i mitt minne.
Jag hade dragit ut alla tänder jag skulle göra och det var dags att slänga in en massa järn i munnen. Jag tänkte att det knappast kunde göra ondare än alla de sprutor, salvor och öppna sår jag fått utstå innan. Men det gjorde det, kan jag säga.
Tandställningen i överkäken tog ungefär en timma att sätta in. Jag låg alltså och gapade konstant i 60 minuter. Mina läppar sprack och mitt ansikte fick sådana där fula skrattrynkor överallt. Tandläkaren smetade in vad som kändes som halva ansiktet med vaselin och jag såg flåtigare och flåtigare ut för varje sekund som gick. När metallen var inne och fastsatt i munnen torkade jag bort all goja från ansiktet och det gjorde, till min förvåning, faktiskt inte alls ont. Jag smörjde in mina läppar med kilo av mitt egna cerat och mitt skinn började återgå till det normala. Det kändes ovant, att bara dra tungan över tänderna, tänk!, men inget värre än så. Framåt eftermiddagen/kvällen kom sedan smärtan. Jag levde på hallonkräm, RisiFrutti och glass i ungefär fem dagar.
Underkäken blev metallbelagd en vecka senare. Den måndagen fick jag ligga med öppen mun till och från i nästan sammanlagt två timmar. Läpparna sprack återigen och skrattrynkorna kröp fram än en gång. Och det var samma här; det gjorde inte det minsta ont när jag precis fått in tandställningen, mer än att det spände en aning. På kvällen kom den verkliga smärtan. Fem dagar till gick med hallonkräm, RisiFrutti och glass....

Idag har jag haft min tandställning i närmare sex veckor och började därför morgonen på mitt nuvarande andra hem, tandregleringskliniken, för att spänna allt järn som tar upp det mesta utrymmet av min mun. Och det är först nu, likadant som innan, smärtan har kommit till mig. Jag skulle bita i en bit tunn choklad - det kändes som sten. Så nu väntar några dagar med kräm till frukost/lunch/middag igen!

Trots smärtan måste jag säga att jag är glad att jag valde tandställning, ni förstår inte vilken massiv förändring jag har sett på mina tänder på bara inte ens två månader! Kan knappt föreställa mig hur mitt leende kommer att se ut om ett år.

framtiden

När folk har frågat mig vad jag vill göra efter gymnasiet, "i framtiden", har jag alltid sagt att jag ska åka till stora USA och jobba som au-pair. Inte för att själva barnomhändetagandet har lockat mig särskilt mycket, men landet, kulturen och människorna har gjort det desto mer. Och när man har sagt något sånt högt, då är det så, då är det bestämt och alla andra drömmar som finns inombords får ge sig, reterera och försvinna. Men ibland, om man har tur, väcks de igen. Och det är precis vad som idag hände mig. En stor dröm jag länge har haft är att bli dansare och tack vare mannen nedanför vaknade den till liv. Så nu har jag bestämt mig vad jag vill göra med min framtid och jag börjar med att söka till alla världens dansskolor.
Broadway; här kommer jag!

Thomas Benstem - en sann jävla inspirationskälla 

the story

All of these lines across my face

tell you the story of who I am

So many stories of where I've been

and how I got to where I am

allvarligt talat

Det finns otroligt mycket minnen i en låt, i en sångtext. Jag lyssnar på Mange Schmidt's "Allvarligt talat" just nu och funderar på när den släpptes som singel. Om jag sluter mina ögon och bara lyssnar på låten swishar hela vinter, våren och sommaren 2010 förbi framför mina ögon. Kan därför inte urskilja vid vilken tidpunkt den var som mest känd, då låten påminner mig om mer än ett halvår. Att dessutom bara säga de där orden, vintern, våren och sommaren 2010, får hela min hjärna att fyllas med minnen. Sista terminen i tvåan, treornas student, sommarjobbet, kärleken, festivalerna, dagarna, nätterna, förhoppningen, vänskapen... Det är galet vad saker och ting kan förändras på kort tid. Man kan nog säga att jag saknar en del, men jag gräver inte ner mig för hur det blev istället. Jag mår bra och mitt liv är inget att klaga över, men ändå. En sådan liten sak som en låt eller ett foto kan röra runt så mycket i hjärnan. Jag saknar er, dem, det, allt, inget, hela grejen..
Jag mår bra och mitt liv har fallit rätt fint på plats, tycker jag. Mina minnen kommer alltid vara där och de har gjort mig starkare. Tack vare dem vet jag att jag kan, att jag också kan. En härlig känsla, det ska ni veta.

när man inte förstår

Igår hemma hos min käre vän Anton visades dessa Youtube-klipp. Jag blev så fascinerad att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen.
Titta på klippen, de handlar om vårt Solsystem. Man blir fullkomligt knäpp och helt och hållet tagen på sängen när man ser dem. Det är ofattbart att något så stort ens existerar. Jag är fullkomligt mållös, vet inte vad jag ska säga. Bara titta på klippen, de talar för sig själva.


http://www.youtube.com/watch?v=HEheh1BH34Q&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=jJ8UAMR98y4&feature=related

skrivkramp

Minnen och därmed skrividéer sprutar ut ur min hjärna. Jag har så mycket ord men mina fingrar vill inte svepa sådär lätt över tangentbordet längre och forma orden. Allt blir som en stor soppa och obegripligt om jag ens skulle försöka få ut det på papper. Ni får vänta lite, tills min inspiration växt och min hjärna lugnat ner sig. Sedan ska jag återigen försöka förföra er med mina ord och förmuleringar. Jag kan redan nu säga att det kommer bli nostalgi och minnen, det kommer bli tårar och skratt.
Hoppas ni kan vara tålmodiga!

plötsliga händelser som räddar tillvaron

Fick nyss ett personligt meddelande över facebook. Det var från en gammal lärare, som undervisade mig för lite drygt nio år sedan. I en helt annan stad, i ett helt annat liv. En glädjevåg sköljde igenom mig. Riktigt ofattbart att hon fortfarande kommer ihåg mig.

plugghäst?

3 dagar, 3 prov. 3 dagar, 3 språkläxor, 50 glosor. 6 dagar, 3 prov, 3 språkläxor, 50 glosor. Behöver jag säga att jag inte har haft så mycket fritid den senaste veckan?
Men jag överlevde, visserligen trött som en zombie, men jag överlevde. Och imorgon skriver jag högskoleprovet klockan 8.15 på morgonen. En lördag! Sånt borde man få pris för. Eller åtminstone de där 350 kronorna tillbaka när man är klar.
Håll tummarna för mig alla ni där ute!

sluta le så jävla vackert

Det der gør mest ondt, er alt det jeg savner nu,

det du giver videre nu, til en der ikke er mig.

Men det der gør mest ondt, det det der gør mest ondt.

Når du smiler igen, elsker igen, rører igen - ved en der ikke er mig.

Når jeg ikke er din mere, er det der gør mest ondt.

Burhan G feat. Medina - Mest ondt

studenter

Sista skolfotograferingen ever.

"Sa3 tar ställning"

 Sa3 tillsammans med underbara lärare

 grimarsbild

grimarsbild 2

mitt i prick

Jag vet inte om man får göra såhär, men jag måste. Det är så jävla bra skrivet.

Vi kommer inte att leva för alltid.
Och ibland kan jag titta mig själv i spegeln och se allting runt omkring och undra... varför jag var så olycklig så länge. Varför jag stannade där och vaknade varje morgon med en känsla som sa att det var lika bra att dra täcket över huvudet igen. Nu vet jag att man inte väljer smärta, att det bara river upp bröstet och tvingar sig in och mördar all lycka med sitt gift. Att man inte bara på en handvädning kan välja att vara lycklig, men också att man små stunder kan förtränga smärtan med allt man redan har. Jag undrar varför jag inte såg att jag levde många av mina drömmar, att de höll mig i handen när jag var på botten och att deras värde fortfarande var samma även om livet hade gångjärn som bara skrek. Jag var blind för allting av värde när livet började rasa runt omkring mig men de gånger jag lyckades fokusera på vad jag hade i mitt liv istället på allt som försvunnit, var den där glädjen snabbt där och sa hej.

Det är svårt att hålla fast vid saker som bringar glädje av rätt anledningar när mörkret är kompakt. Det är lätt att leta sig tillbaka och försöka ta tillbaka det man förlorat, för att man tror att det är det enda som kan göra allt bra igen. Jag är ett praktexempel på en sådan person som hela tiden vänder sig om och tar emot det som var med öppna armar om det knackar en på axeln. Jag är så blåögd i mitt tunnelseende att jag inte ser konsekvenserna utan bara det så finns där och då. Glädjen. Att det gör att jag sitter med tårar i ögonen och ett hjärta som värker senare är inget jag tänker på då. Men något jag tänker på nu, när jag vaknat flera gånger under natten och svettats för att hjärtat pulserat så hårt i bröstet.

thefworld.blogg.se

jag hinner inte med

Tiden går så himla, himla fort.
Tänk att inte gå till skolan, att inte bli undervisad av världens bästa Magister Wikensten, att inte springa på underbara Lena PG i korridoren, att inte häpnas av Sanjas galna stil, att inte gå till sitt skåp där man har varit bosatt så länge, att inte ha mysiga tyskalektioner med endast fem andra elever, att inte äta lunch tre gånger om dagen i matsalen, att inte fnissa åt Gustavs gulliga skämt, att inte få en upplyftande komplimang av Giggi, att inte dansa loss i överdrivna rörelser med Rebecka på pedagogiskt ledarskap, att inte träffa alla älskade människor hela tiden, att inte ha sina dagliga asgarv...

Om åtta månader är det här min verklighet. Vilken ångest.

piroger och choklad

Min kväll började klockan 8 med en shot Cuba blåbär,

den slutade på morgonen klockan 5 hos Mandus med piroger och choklad

partyyy

Baby, baby won't you help take it down
Tonight, tonight, tonight, tonight
Baby, baby c'mon help me get down
Tonight, tonight, tonight, tonight

'Cause it's Satur-Saturday
Ain't nobody here to take eh, eh, eh
'Cause it's Satur, 'cause it's Satur-Saturday
Everybody wants to play eh, eh, eh


ANDRA STUDENTFESTEN STUNDAR!

YES

Åååh, vad bra mitt projektarbete kommer bli!!

från gnista till eld

När man vet orsaken, förstår man reaktionen.
Jag ber om ursäkt.

bite me

Kyssar är så enkla att vi knappt märker dem. Men om vi vore mer uppmärksamma, skulle vi märka att varje kyss har en speciell innebörd. Vissa säger "Vad roligt att se dig", andra säger "Jag visste inte att du skulle vara här". En tredje säger "Älskling, det är dags att sluta dricka nu". Det gäller att veta skillnaden. Kyssar betyder olika saker för olika människor. Innebörden beror på den som kysser... och den som ser på.

fröken Kylie är bra en sådan här torsdagskväll

Leave you, move on to a perfect stranger

You talk, I walk, wanna feel the danger

See me with him and it's turning you on, it's got me saying

Ain't getting me back at the end of this song

smycken?

"Titta mamma, hon har halsband på tänderna!"
När jag var liten, flög en sådan fras lite hela tiden ur min mun när jag såg något så vanligt som en tandställning. Jag kunde för allt i världen inte förstå varför man ville besmycka sina tänder på det där viset. Och inte heller visste jag då att jag idag, omkring sådär 12 år senare, själv skulle ha just halsband på tänderna.

kvällstankar

A beautiful and blinding morning
The world outside begins to breathe
See clouds arriving without warning
I need you here to shelter me

And I know that only time will tell us how
To carry on without each other

Josh Groban - Awake



Det är riktigt farligt att lyssna på musik med underbara texter, man kopplar alltid texterna till något som hänt i ens liv, även om det egentligen inte alls passar ihop.
Klockan var 21.40 och jag såg en bil köra förbi utanför mitt hus. Jag vet vilken bil det var och vart den förmodligen med all säkerhet skulle. Den synen och tanken fick mig att reagera och komma ihåg. Komma ihåg något jag har väldigt svårt att glömma, något jag egentligen inte alls vill komma ihåg, något som gör mig riktigt ledsen. Det var länge sen nu, alldeles för länge sen för att ens ägna en tanke åt. Det borde vara som bortblåst från min hjärna, men på något sätt har just den lilla tanken, den lilla bilden ätsat sig fast i mitt minne. Att känna sig uppskattad, älskad och trygg på ett vis som är svårt att föreställa sig om man inte varit med om det. Att ha någon att ty sig till, någon att krypa ner bredvid, någon att värma om natten och som värmer en tillbaka. Någon som är helt utanför kompiskretsen, någon som tycker om dig för den du är, någon som har valt dig och som du valt tillbaka. Någon som är underbar, perfekt i dina ögon, någon som gör dig varm inombords bara genom en blick. Någon som tänker på dig och som väntar på dig, någon som bryr sig.
Jag är inte kärlekssjuk och jag är inte definitivt inte ensam om att känna såhär ibland. Just ikväll infinner sig de här känslorna i min kropp, just ikväll hade jag inte sagt nej till att bli upphämtad eller få besök. Just ikväll hade jag enkelt sagt ja till att låta någon värma min säng. Men istället för att använda mig av snabbmenyn på mobilen går jag och lägger mig i min kalla, stora säng. Helt ensam.

Parachute - Cheryl Cole

I don't tell anyone about the way you hold my hand
I don't tell anyone about the things that we have planned
I won't tell anybody
Won't tell anybody
They want to push me down
They want to see you fall down

Won't tell anybody how you turn my world around
I won't tell anyone how your voice is my favourite sound
I won't tell anybody
Won't tell anybody
They want to see us fall
They want to see us fall down

I don't need a parachute
Baby, if I've got you
Baby, if I've got you
I don't need a parachute
You're gonna catch me
You're gonna catch if I fall
Down, down, down

I wanna boom bang bang with your body yo

Efter en sväng på gymmet är jag nu mer än taggad inför ikväll! Här ska duschas, sminkas & fixas. Iiih, det bubblar inom hela mig, kvällen kommer bli så jävla bra!

underbara känslor

Hemskt vad jag är taggad inför stundande helg, det pirrar i hela mig! Mina fötter vill bara dansa, min nyinköpta klänning skriker efter att få användas och mitt hjärta är redo att leva ett eget liv för en kväll. Med andra ord; jag längtar så att det gör aningen ont i mig! Det var länge sen jag kände såhär. Åh, så underbart det är.


Michael Bublé - Hollywood
Man kan inte bli annat är galet lycklig när man hör den låten

tre av tre

Nu är alla tre tänder uttagna och jag kan inte med ord beskriva hur skönt det är! Den sista togs ut idag och det var den värsta av alla tänder, har aldrig haft så ont innan. Bedövningen gjorde ont, vilken jag aldrig känt innan. Det blödde jättemycket, som värsta massakern i munnen och när bedövningen släppt kom tårarna, så mycket spände det. Men nu är det över, och det är huvudsaken! Jag har dock fått en liten svullnad från tanduttagningen i nederkäken, så nu håller jag tummarna på att det inte utvecklas. Onsdag nästa vecka får jag tandställningen i överkäken och jag börjar redan noja inför det...
När all metall är insatt, ska jag jävlar börja gymma och komma i form igen. Guuud, vad jag har saknat träningen!

11:e september 2001

http://www.youtube.com/watch?v=kv4s3fn8jDc

http://www.youtube.com/watch?v=wNNTcHq5Tzk

konsten att ta det lugnt

8.10 imorse tog tandläkaren bort andra av tre tänder. Det behövdes mer bedövning den här gången, men däremot gick det mycket fortare att få ut tanden. Jag var bedövad i omkring sådär tre timmar efteråt och bet sönder min tunga lite smått när jag åt lunch innan idag. Men det är sånt man får ta, jag lever iallafall!

Ikväll ska jag ta det ovanligt lugnt och stänga av både dator och tv. Jag ska krypa ner under mitt täcke och börja läsa en av mina tre nya böcker jag köpt. Tänkte börja med "Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?". Tillslut får jag nog även ta tag i spanskan, men det blir ett senare problem.

politik

Idag hade hela min skola något som kallades "Skolval", dvs. kom representanter från de olika partierna till oss för att informera om just deras politik. Det blev minst sagt heta diskussioner med min klass, som är samhälls trean. Vi är insatta och pålästa, det chockerade nog många partier. Vi grillade och grillade, och jäklar vad kul det var! Sd fick sig en riktig avhyvling i runt en timme, vilket var helt nödvändigt. Vilka skitfrågor de försöker få igenom! Som en mycket vis man i min klass sa om dem; "Riksdagen, men inte längre". Förhoppningsvis inte ens dit, om du frågar mig!

minnen

Det är en underbar tid, den där tiden precis i början, när man lär känna varandra. Allt är så nytt, så mystiskt, så spännande.

Det var precis innan snön kom, precis innan min årskurs 2-APU skulle ta fart. För många groggar och vi utbytte våra allra första ord. ”Sebastian Karlsson!” hävde jag ur mig i ett moln av alkoholslukt, och pekade på mitt offer. Så fel. Ett halvt skrattande ”nej” fick jag tillbaka, sagt med ett ansiktsuttryck jag inte alls kan minnas. Klockan var redan midnatt och det var mörkt som i graven ute. Man riktigt kände att vintern var på väg.

En vecka efter att denna klassfest lagts till handlingarna, plingade det till på min facebooksida. Någon skrev till mig, någon ville mig något. Det var en ovan situation jag befann mig i, som om det aldrig hänt mig innan.
”Jag ville bara säga att det är jag som är Sebastian Karlsson”.
Som en blixt från klar himmel. Med ett kom minnena tillbaka. Åhnej. Det var pinsamt, jag visste inte vad jag skulle svara, var som i en chock.
”Så du kommer ihåg det där?”.
Samtidigt som jag trycker på ”skicka” ångrar jag mig. Klart han kommer ihåg, annars skulle han ju inte sagt det! Dumt Kajsa, dumt, dumt, dumt. Jag hade redan sumpat ”första intrycket är alltid det viktigaste” och hade inte råd med fler snedsteg. Men till min förvåning blev responsen bra, bättre än bra. Enligt honom hade jag inte gjort något fel, enligt honom var jag kul, till och med rolig!
Några dagar senare; msn plingar till.
”Tjäna Sebastian!”
Och bara sådär kändes allt så himla rätt, annorlunda på något sätt. Aldrig förr hade jag upplevt denna personlighet, denna karisma, denna humor. Jag var fast. Och jag visste att det här inte skulle gå obemärkt förbi.

Sista dagen och jag hade gjort halva min gymnasietid. Jullov. Frihet! Vid det här laget var kontakten enorm; msn, sms, samtal, facebook… I stort sett allt dagens ungdom sysslar med.
Minuterna gick sakta, snön föll på utanför.
Vi hade vår årliga julklappsutdelning, min klass. Jag prasslade fram ”Mission Impossible 2” utifrån det färgglada julpappret. Pulsen ökade med varje julklapp som öppnades av mina klasskamrater. Plötsligt var det slut, inget mer papper som prasslade, inget mer godis att sätta tänderna i. Hjärtat slog hårdare, det var nästan som ångest nu. Jag var nervös. Jag ville, men var så fruktansvärt nervös. Handsvetten rann och mobilen halkade ur mina händer otaliga gånger. Jag bättrade på mitt smink, berättade för alla mina vänner vad som skulle hända. Jag fick kramar och peppande ord och helt plötsligt var jag på väg, som om mina ben gick av sig själva.

Det där var starten på exakt fyra, för mig, underbara månader. Det varade inte länge, men för mig kändes det som om tiden aldrig skulle ta slut. Men vi gjorde ett snedsteg, vi var för lättillgängliga. Inte nog med att han bodde inte mer än 300 meter från skolan, han ägde också ett körkort sedan nästan ett år tillbaka.
Nästintill varje skolvardag rullade hans familjs svarta Volvo in på återvändsgränden utanför mitt hus, bara för att plocka upp mig. Om det så regnade, snöade vackert eller var halv storm, var han där, på min begäran, och hans samtycke. Jag blev lika glad och lika pirrig varje gång strålkastarna syntes i vintermörkret. Och jag var så lycklig. Åh, så lycklig.


Nej, jag är inte kär längre. Jag var innan, men inte längre. Det är mina tankar som pratar, ibland är det bara så skönt att komma ihåg. För visst är det härligt med minnen?

sjukling

Passande nog har jag legat i feber hela helgen. Jag har sett på film efter film efter film. Idag är jag hemma från skolan och tänker nu bädda ner mig framför Alladin. Krya krya, Kajsa!

rätt känslor vid fel tidpunkt

De tre vännerna & Jerry, kommer ni ihåg det programmet? Jag råkade klicka mig fram till de fyra tecknade pojkarna idag. Dagens avsnitt handlade om julen. Det hela började med att bilden var inzoomad på ett fönster där snön vackert föll ner utanför. Bara sådär fylldes hela min kropp med julkänslor. Jag satte mig vid datorn, klickade upp Spotify och förväntansfullt, men också lite motvilligt, tryckte jag fram min egengjorda jullista. Peter Jöback började ljuda i mina högtalare och med ett flög jag i tankarna tillbaka till förra årets jul. Vilken underbar årstid egentligen.

bravader

förklaring

För er som inte riktigt förstod förra list-inlägget, där jag skrev att jag både smakade blod i munnen och att jag var irriterad på min glugg i munnen; det är såhär att jag håller på att få tandställning och detta är då förberedelserna. Jag ska dra ut 3 tänder, varav en drog jag ut igår, sedan ska jag förmodligen skära upp lite längst inne i min mun för att hjälpa några trilskande visdomstäder till världen. Efter det, om sisådär tre veckor, åker tandställningen på! Så, nu vet ni det också :)


Dagens låt:
I really don't like your point of view
I know you'll never change
Stingin' me with your attitude
I've got the mind to walk away

I really don't like your arrogance
or your policies
Ninety-nine percent an embarrassment
but just one quality

'Cause I don't mind it when you
brings out the best in me when you, show your expertise
When the night always ends with a fight
I'm excited that you'll end up next to me

Eliza Doolittle - Skinny genes

lista

10 FAVORITER JUST NU
Färg: Ljust rosa
Mat: Potatisgratäng
Band: Artist - Oskar Linnros
Film: Upp
Bok: Män som hatar kvinnor
Sport: Dans
Årstid: SOMMAR
Veckodag: fredag!
Glassmak: jordgubb
Tid på dygnet: natten

9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: trött
Smak: smak i munnen? blod..
Kläder: gråa cheap monday-jeans, svart tröja med nätdekorativ från Monki
Bakgrund: abstrakta bilder
Nagellack: ljusrosa
Tid: 21.58
Omgivning: elektronik blandat med skönhetsprylar
Irritationsobjekt: min glugg i munnen

6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: ja, det kan man väl nästan kalla det
Brutit mot lagen: ja
Blivit arresterad: nej
Badat naken: ohja, så underbart!
Varit med på TV: det tror jag inte, nej
Kysst någon du inte känner: ja

3 PERSONER
Du kan berätta allt för: Mandus, Emma, Ida bland annat
Du tycker om: jag har jättemånga jag tycker om, kan tyvärr inte bara välja 3
Du inte gillar: sån tänker jag inte vara.

2 VAL
Kaffe eller te: te
Vår eller höst: vår

1 ÖNSKAN:
Att bli riktigt galet lyckligt nykär igen.

tjuvlyssnat.se

Så söt!

Vid Savannen på Borås Zoo
En pappa ~35 och hans son ~5 tittar på en giraff som betar i träden.

Sonen: Nu vet jag vad giraffer är till för! De skapar höststämning.

Pappan: Jaså?
Sonen: Ja, de äter upp alla löven så att det kan bli höst.

Herr Stenmarck i Olofström