just nu: på flygplatsen

Befinner mig på Paris största flygplats, och här har jag varit i nästan sex timmar nu. Tiden går sååå långsamt. Vårt flyg från Marrakesh kom in inatt vid midnatt, och på grund av att Nina slarvat bort sin plånbok, fick vi stanna på flygplatsen. Det är inte bedrövligt här liksom, men det är ju inte något fantastiskt heller direkt. Vårt tåg går hem 10.16, så några timmar har vi kvar att döda. Man vet liksom inte vad man ska göra. Jag är jättetrött och hungrig, men det finns ingenstans att sova (uppenbarligen, det är ju en flygplats vi är på) och inte ett enda cafè är öppet än. Bara fem timmar kvar.... Längtar tills jag kommer hem. Jag ska inte packa upp eller nånting, bara dyka ner direkt i sängen.

Marrakesh so far

Marrakesh är helt SJUKT på så många sätt, både positivt och negativt. Maten här är jättegod! De äter mycket couscous och kokta grönsaker, vilket jag ju älskar. Deras mintte är också to die for. Dessa två sakerna är positiva. Marrakesh är dock sjukt på ett negativt sätt när det gäller hur folk kör; de kör som GALNINGAR! Det är folk, cyklister, mopedister och bilister överallt, och jag skojar inte. Hur folk kan köra moped utan hjälm här med små, små barn under armen fattar jag inte. Det är negativt hur de behandlar sina djur; de ser hästar och åsnor endast som arbetskraft och behandlar dem väldigt illa. Och så har vädret här varit kasst sen vi kom, det har regnat konstant. Jag som trodde vi skulle ha 30 plusgrader och sol, men tji fick jag. Ångrar att jag inte tog med kängorna och vinterjackan, för det har varit så, så kallt.

Annars har resan so far varit jättehäftig. Jag har sett, upplevt och ätit saker jag aldrig trodde jag skulle göra. Afrika är så grönt, så fint och påminner så mycket om alla Disneyfilmer. Igår hajkade vi till Afrikas största vattenfall och det var sjukt coolt. Så stort och så magnifikt. Ni ska få se bilder när jag kommit hem igen. Imorgon ska vi rida kameler och jag är ÖVERexalterad!! Kommer bli så fett. Hoppas bara inte det regnar.

en känslosam sammanfattning av Köpenhamn

Dagarna i Skandinavien öppnade mina ögon på så många olika sätt. Jag såg vilka som verkligen är mina vänner, jag upptäckte vilka ögonblick som verkligen betyder något och jag insåg att vill man ha något, då ska man gå efter det. Man ska inte vara rädd att berätta hur man känner, för vad är egentligen det värsta som kan hända? Man kanske får ett nej, men ja, då är det så. Gå då vidare med ditt liv och var glad att du försökte. Går det vägen? Toppen, då gjorde du precis vad du skulle.

Det är mycket jag vill ha i mitt liv, både materiella saker och icke materiella saker. Jag går ofta runt och ångrar mig för ögonblick jag inte fångade eller saker jag inte gjorde. För ofta är det ju så; man ångrar det man inte gjorde mer än det man faktiskt gjorde. Så nu ska jag börja göra. Göra saker, säga saker, få fram vad jag vill ha fram. Kanske kommer jag krossa några hjärtan, men kanske kommer jag också fånga några hjärtan. Man vet aldrig. Om man inte testar, får man aldrig veta.

Eller som Roy McCluskey i Desperate Housewives sa det:

"I told her we have this gift. We know these are our last days together, so what's the point of holding back? I didn't want anything to be left unsaid. So.. We finally had that talk. She told me, she was the one who lost our passports on the way to Mexico that time. I told her the truth about my time in the service, how I wasn't some tough guy but scared to death. She thanked me for always being able to make her laugh. And I told her she was the love of my life. It's so important to say these things when you can, because when it's over, it's over. You hear me?"

Jag insåg också vilka ögonblick som verkligen betyder något. Det är inte de stora sakerna i livet som man kollar tillbaka på och kommer ihåg, det är de där små ögonblicken som fulländar en dag, liv. "Enjoy the little things, because one day you may look back and discover they were the big things. The best portion of your life will be the small, nameless moments you spend smiling with someone who matters to you." Detta får mig att tänka på när jag, Michael och Gloria satt två nätter i rad på samma Burger King, med samma mat, på samma stolar och bara pratade. Vi delade med oss av livet, av erfarenheter, av hemskheter, av kärlek och av uppror, medan vi åt våra hamburgare. Vi kom varandra så nära och våra ögonblick tillsammans var bara helt perfekta.

Så egentligen har jag inte bara varit iväg i fem dagars semester, utan jag har gått igenom, upplevt och upptäckt saker från en hel livstid. Jag har skrattat, jag har gråtit, jag har dansat, trillat och promenerat. Jag tog en chans, jag berättade för någon hur jag kände och växte ännu lite mer under de här dagarna. Tack Köpenhamn, Skandinavien och mina vänner för att ni gör såhär mot mig. Ni får mig hela tiden att utvecklas och bli en bättre människa.

"be right back, hörrni, ska bara iväg på en weekend i Afrika"

På fredag kommer jag inte längre vara i Frankrike. Jag kommer inte ens vara i Europa; jag kommer vara i AFRIKA! Har inte fattat vart jag egentligen ska någonstans. Inte vet jag vad jag ska förvänta mig heller. Öken, kameler, inget rent vatten, inga moderniteter och fattighet? Marknader, stölder, skylda kvinnor och sjukdomar? Jag har ingen aning. Vad packar man? Vad behöver jag? Hur ser vårt hotell ut? Ska jag vara helt ärlig, är jag vettskrämd. Jag är på riktigt skiträdd, det kommer bli en sådan stor kulturkrock. Men samtidigt är jag exalterad, tänk Afrika liksom! Vi ska rida på kameler och hajka till ett stort vattenfall. Det kommer nog bli några riktigt bra dagar i Marrakesh. Håll bara tummarna för oss att inget händer.

"om man inte vågar testa"

Sitter på hostellet i Köpenhamn några sista timmar. Sista timmarna i Skandinavien för några veckor framöver. Snart är jag tillbaka i Sverige igen, det är bara typ 10 veckor kvar, och tills dess ska jag njuta av allt så mycket jag bara kan. Jag har bestämt mig för det. Har bestämt mig för att börja ta mer kontroll över mitt liv, mina val och mitt öde, göra det jag vill göra och vad jag känner att jag måste göra, även fast vissa saker ibland är skitläskiga. Ta chanser och risker och se vad som händer. Inte fega och backa, utan vara modig och gå framåt. Vill jag ha något eller någon, då ska jag minsann ha det. Man vet aldrig vad man kan gå miste om om man inte vågar testa.

när livet inte känns som det borde

Är hemma i Växjö om 20 minuter, men aldrig förr har jag känt mig så lost och borta. En del av mig längtar tillbaka hem till Frankrike, en annan del av mig vill bara tillbaka till Köpenhamn igen, och en tredje del av mig vill bara försvinna. Det känns faktiskt inte alls kul att vara i Sverige igen. Det borde kännas bra, men jag vill egentligen bara gråta. Vet liksom inte riktigt var eller vem jag tillhör just nu och det gör livet väldigt snurrigt och frustrerat.

Ah. Låt mig bara få sova några dygn och ge mig ett par tusen extra på kontot, och så känns nog livet lite lättare igen.

det är dags, ikväll återförenas vi

gonna get this party rockin'

Hade movie night med Michael igår. Vi drack vin, kollade på Scary movie 5 och åt cashewnötter. Perfekt kväll. Imorgon fyller han 22 år och vi ska fira hårt med mina danska vänner i Köpenhamn. Kan inte bärga mig!!! Har saknat Simon och Morten OMÄNSKLIGT mycket, och nu får jag äntligen se dem igen. Lyckan är total.

Vaknade tidigt i morse och kände att jag hade ont i halsen igen. Nej, tänkte jag, och somnade om igen. Har ingen lust att bli sjuk igen, speciellt inte eftersom vi faktiskt åker till Danmark imorgon. Så denna dag kommer jag spendera hemma och inomhus. Nästintill allt är färdigt inför imorgon, jag måste bara packa om min väska lite. 8.30 ska jag möta Gloria utanför mitt hus, och sedan påbörjar vi våran resa till Skandinavien. Älskar att resa och se grejer. Sitter dagligen och kollar på resor och hotell över hela världen, även fast jag fortfarande har en massa resor att se fram emot och just nu inte är i en ekonomisk situation till att boka fler resor. Men drömma kan man ju alltid få göra. Jag har några till resmål i världen som ligger som prio ett på min lista, och det är, bland annat, Australien och USA. Såklart. Och nu har jag ju vänner på båda ställena, så gratis boende; here I come!

Idag måste jag också på riktigt ta tag i mitt franskaplugg. Kursen är bara på 1 poäng, men läraren bara lassar på oss läxor, den ena efter den andra. Jag har väl egentligen aldrig haft svårt för att lära mig ett nytt språk och jag har alltid tyckt det varit väldigt kul, men just nu är jag bara så fruktansvärt omotiverad till att lära mig franska. Läraren är tråkig, lektionerna är tråkiga, materialet är tråkigt, och hur mycket franska kan jag egentligen lära mig på fem månader? Eller rättning: hur mycket ANVÄNDBAR franska kan jag lära mig på fem månader? Jag kan inte rabbla några verb, jag vet ingenting om meningsbyggnad och franska ord är ju bara åt helvete svåra att uttala. Med andra ord: ja, jag är ganska negativ när det gäller detta. Jag känner väl nånstans att jag kanske kan lägga min energi på andra saker istället.

Men never the less, jag måste fortfarande göra min läxa, och den här veckan handlar det om att översätta ett typiskt svenskt matrecept, för att sedan berätta om detta inför klassen. Vad jag ska prata om? Köttbullar, såklart.

djupa tankar en torsdag

Saknar Sverige något enormt nu för tiden, och jag förstår inte riktigt varför. Jag saknar vardagslivet där hemma, tror jag, som att kunna gå till gymmet en varm sommarmorgon, åka till Maxi för att storhandla med mamma eller att ha fredagsmys tillsammans med massa chips och Maja och mamma. Vilken tur att jag kommer hem tillbaka till Sverige nästa vecka. Det är dock bara för en endagsvisit till Älmhult, IKEA och Växjö, men det är bättre än inget. Ska supa in allt som har med Sverige att göra, möta upp gamla vänner och bara vara svensk.

Men känner jag mig själv rätt, kommer jag åka hem till Sverige igen i maj och bara längta ihjäl mig tillbaka till Frankrike och bort ifrån Sverige. Jag vet ju det, jag blir aldrig nöjd. Pratade med Gloria om detta över lite drinkar igår. Vi kom väl egentligen inte fram till något speciellt, pratade mest bara i cirklar, men det var skönt att prata av sig. Hon är, precis som jag, aldrig nöjd, utan vill ha allt och nya grejer hela tiden. Vilket skrämmer henne, som det också skrämmer mig. Jag tröttnar väldigt fort på saker, människor och upplevelser. Jag måste ha nya inputs, nya händelser och träffa nya människor hela tiden, för att mina tankar inte ska börja vandra iväg till andra saker. Hur ska jag nånsin kunna upprätthålla ett förhållande till en annan människa under en livstid, om jag alltid tröttnar på saker? Hur ska jag kunna, i hela mitt liv, stanna på ett och samma jobb utan att vilja därifrån? Hur ska jag kunna bo på samma ställe, i samma stad, under hela mitt liv, utan att vilja flytta till ett annat ställe? Det är just nu tankar som flyger i min hjärna. Jag blir aldrig nöjd, och det är jäkligt svårt att tillfredsställa mig. Det påpekar Jessee och Michael hela tiden; Kajsa, you're never happy! It's really hard to satisfy you! Jag tror väl kanske hela tiden att jag kan få något bättre, något större, något finare, komma lite längre, bli lite bättre, osv osv.

Jag, Jessee och Michael går ut och äter ibland, för vi gillar att uppleva nya grejer. Mestadels av tiden blir jag bara besviken på maten jag beställer, för att jag alltid har så höga förhoppningar på den. Och tillfredsställer maten inte mina önskningar, då blir jag besviken. Jag var lite så med killar och förhållanden innan också. Jag byggde upp den här drömbilden av hur den här killen kommer vara, hur vårt förhållande skulle bli och vad vi skulle göra tillsammans, hur han skulle överraska mig och bete sig, osv osv. Det blev aldrig som jag hade tänkt mig eller föreställt mig. Jag blev väldigt ofta besviken, så någonstans längs vägen släppte jag de där tankarna. Nu för tiden förväntar jag mig ingenting från någon, inte ifrån vänner, inte ifrån killar, inte ifrån pojkvänner. Det blir helt enkelt lättast så, för man blir liksom aldrig besviken. Kanske borde jag försöka applicera det här på alla delar av mitt liv. Förvänta dig aldrig något, och bli aldrig besviken. Jag skulle antagligen må så himla mycket bättre i själen.

livet är bra igen

Jobbiga dagar får man ha ibland, och en sån dag var det i måndags. Men efter några timmars sömn och lite mat, mådde jag mycket bättre. Jag gick till franskan, men slapp göra redovisningen. Jag mådde dåligt över sommarjobb, men hittade en app som kan hjälpa mig en bit på vägen. Jag sökte också lite spännande sommarkurser om Excel och Sociala medier. När jag kom hem från franskan, packade jag väskan och satte mig på en 30-minuters tågresa, för att spendera några dagar hos en fransk familj. Jag blev varmt välkomnad och de visade mig fransk gästfrihet, franska familjetraditioner och franska mattraditioner. Jag fick äta äkta fransk frukost och middag och jag blev född och levde livet i några dagar. Idag kom jag hem igen, och sen dess har det inte hänt många tum i mitt liv. Jag har handlat och bokat om resan till Marocko. Det var något problem med min, Ninas och Jessees flygresa, så vi fick sätta oss ner idag och boka om det. Några vredesutbrott och lite pengar senare, ska nog allt vara som det ska. Ikväll ska jag försöka skriva ut alla boardingkort, både till Köpenhamn och Marrakesh, för att sedan komma hem och påbörja någon slags packning till Danmark. På lördag åker vi, och jag är äntligen tillbaka i Skandinavien! Längtar så jag spricker, ÄNTLIGEN ska jag få återförenas med Morten och Simon! Och det ska jag få göra tillsammans med Michael, Jessee, Nina och australiensiska Cory. Livet kan inte bli bättre, mina vänner. Livet kan inte bli bättre.

en jobbig dag

Har precis sagt hejdå till och vinkat av mina fina svenska vänner vid tågstationen. Lyssnade på Håkan Hellström under promenaden hem igen, och det gjorde ingenting bättre. Gud, vad tomt allt känns nu. Vi har varit inpå varandra konstant i nästan fem dagar, och nu är det bara över. Jag har haft skitkul, men tiden går alldeles för fort. Dagarna de har varit här har verkligen visat mig hur mycket jag faktiskt saknar Sverige och allt jag har där. Frankrike är underbart och alla vänner här är perfekta, men nu saknar jag Sverige. Det ska faktiskt bli skönt att komma hem om tre månader.

Känner mig och ser ut som ett vrak just nu. Jag är förkyld, trött och allmänt hängig. Jag har en lägenhet jag måste städa och en hel del ärenden jag måste utföra. Tvätta, handla, ringa det ena samtalet efter det andra…. Egentligen vill jag bara gräva ner mig under täcket och stanna där några timmar, men jag måste på riktigt ta tag i min stora franskaredovisning, som jag har idag. Vi har knappt lärt oss räkna till hundra på franska, och nu ska vi gå upp inför hela klassen och prata om vår stora framtidsdröm, vår stora marknadsföringsplan över vad vi vill uppfinna eller åstadkomma i framtiden. PÅ FRANSKA. Detta ska göras på franska. Alltså, hallå? Hur tänkte läraren där? 1. Jag kan inte franska flytande, än mindre marknadsföringstermer på franska 2. Och även om jag hade kunnat det, varför skulle jag vilja outa mina idéer till ett gäng marknadsförare? Nej, tack. Det var en dum jävla hemläxa, och egentligen skulle jag inte vilja göra den, bara för att visa hur dum jag tycker den är.

Ett annat stort problem som hänger över mig är sommarjobbet. Den där eviga jäkla frågan om sommarjobb. Är du inte färdigutbildad, får du inget sommarjobb. Har du inga kontakter, får du inget sommarjobb. Heter du Kajsa, får du inget sommarjobb. Så här sitter jag nu, i Frankrike, och spenderar mer pengar än vad jag får in, vilket gör att jag kommer vara broke när jag kommer tillbaka till Sverige och resten av sommaren. KUL. Söker jobb, efter jobb, efter jobb, men det är aldrig någon arbetsgivare som svarar. Detta gör ju att man bara tappar hoppet, hur ska jag nånsin kunna få ett jobb efter examen, om det redan nu är såhär svårt att hitta någon som vill anställa mig?

Blä. Idag är ingen bra dag att tänka på framtiden och planera, allt gör mig bara ledsen. Livet är hemskt vemodigt. Känner ingen glädje i nåt, och jag känner mig heller inte manad till att göra något. Kanske är det okej att ha sådana här dagar ibland. Så kanske ska jag bara skita i allt idag och gå och lägga mig igen. Och ta nya tag imorgon. Det är väl helt okej att känna lite såhär då och då, livet kan ju inte alltid vara på topp. Det har varit så bra så himla länge, så kanske var det dags för dippen att komma nu. Jag intalar mig det i alla fall, medan jag är halvvägs påväg in till sovrummet.

när saker inte riktigt går som man planerar

Mina vänner är i Paris just nu, men vart är jag? Jo, hemma. Jag är hemma. Min kropp ville inte samarbeta med mig längre, utan gav mig en hejdundrande förkylning. Jag började känna redan lite i halsen i onsdags, men jag tänkte att jag kör på på samma race, "för det försvinner säkert". Det gjorde det inte. Jag mådde dåligt igår på Disneyland och imorse när jag vaknade, kände jag mig som en zombie. Så jag skickade ut mina vänner i Paris, bokade om tågbiljetten och tog mig helt ensam tillbaka till Poitiers. Även fast jag är sjuk, vilket såklart suger, är jag ändå glad, för jag är väldigt stolt över mig själv. Bokade om biljetten på knagglig franska, letade upp och tåg rätt metro till tågstationen och tog tåget hem själv. Och allt detta med feber!!! För ett år hade jag aldrig gjort detta, jag hade varit alldeles för nervös och rädd. Men idag rörde det mig inte i ryggen, och jag är fruktansvärt stolt över mig själv.

Jag kom hem vid två, och sen dess har jag sovit. Halsen känns lite, lite bättre, men febern vill inte försvinna. Vid midnatt ska jag möta upp mina vänner vid tågstationen, jag hoppas jag mår bättre då. Imorgon är det tänkt att vi ska ha en skitstor fest, men jag undrar hur min kropp ställer sig till det........

Fuck this, alltså, vill inte vara sjuk. Nu ska jag äta Anthony's chili con carne, och sen ska jag sova vidare.

ett försök att sammanfatta helgen i Rom

Michael och Diego mötte upp mig och Jessee vid tågstationen igår, utan att vi visste om att de skulle vara där. De bara hoppade fram när vi kom ur tåget och skrev "Surpriiiiise!!" Kan inte förstå vilka fina vänner jag har. Kan inte heller förstå att jag måste lämna dem om tre månader. Vi träffade asmånga underbara människor i Rom också.Vi bara make friends vart vi än går, vilket förstås är skitkul, men också jobbigt. Vid ett eller annat tillfälle måste jag ju lämna dessa människor bakom mig och dra vidare, och det är vad som gör så himla ont. Jag älskar att träffa nya människor, men jag blir snabbt väldigt fäst vid dem. Det i sin tur gör att jag nog gråter mer än vad jag borde varje gång jag drar från ett ställe till ett annat.

Men för att hålla mig på den positiva sidan: helgen i Rom var mer än fantastisk. Vi gjorde så mycket, och såg så mycket. Colosseum, Vatikanen, Fontana di Trevi, spanska trappan, kyrkor, människor, byggnader och mat, mat, mat. Vi åt pizza och pasta varje dag och vi tryckte nog i oss gelato minst två gånger per dag. Hej extrakilon, ni kommer direkt från Rom.

Vi träffade två australiensare, Cory och Yvette, som var kusiner och reste genom Europa. Det var nog meningen att vi skulle dela rum med just dem, för nästa helg kommer de till Amsterdam och då kommer vi också vara där! Längtar sönder. Livet är bra roligt. Vi träffade en grupp spanska killar också, poliser var de visst (asvältränade, en syn för ögat), som var från Barcelona. De hade riktigt krass engelska, men vi gjorde oss förstådda på spanska. (Oh ja, spanskan är inte helt bortglömd!) Jag fick den ena killens nummer (den sötaste av dem) och vi kom överens om att jag skulle ringa honom när vi kom till Barcelona i april. De skulle visa oss ALLT vad Spanien har att erbjuda! På flyget till Rom sprang vi på två amerikanska tjejer från Ohio, bara en timme bort från var Jessee bor. Vi pratade och hade skitkul, och tillslut kom det fram att Jessee och den ena tjejen hade gemensamma vänner. Tänk, vad världen är liten! Det slutade med att vi gick ut på middag tillsammans på lördagskvällen, drack alldeles för mycket vin och skrattade oss till sömns. Två helt underbara tjejer.

På måndagen blev jag uppraggad av en servitör på en restaurang, som kunde två meningar svenska; "Du är vacker" och "Du är söt". Två meningar man kan komma långt med! Haha. Han ville ta en drink, men jag hade lovat Jessee att stanna inne och dricka vin den kvällen. Men uppmärksamheten var ändå nog, sånt kan man leva ett tag på. Senare den kvällen sprang vi på våra Kanada-killar från klassen (de hade bokat samma hostel som oss!) och det slutade med alldeles för mycket vin tillsammans med dem på vårt rum, tills de blev utslängda av receptionistkillen. Riktigt rolig kväll, vilket också gjorde slutet på vår Rom-weekend helt fulländad.

Rom är en underbart vacker stad. Jag åker gärna dit igen och jag bor även gärna på samma hostel. Four seasons hostel, tips tips! Centralt till allt och riktigt fint hostel.

Jag tror att det här inlägget kanske blev lite flummigt och osammanhängande, men jag är på språng just nu. Måste städa, handla, tvätta och fixa innan jag drar till Paris senare ikväll. Några vänner kommer också på besök snart, vilket betyder att jag nog måste komma ur min pyjamas nu. Om bara några timmar möter jag upp gänget i Paris och vi ska ha en oförglömlig helg tillsammans i Frankrike! Livet är helt underbart just nu. En annan dag, förmodligen nästa vecka, lovar jag att ni ska få en bildbomb från Rom.

jag är hemma igen

Buss. Flyg. Buss. Tåg. Metro. Tåg. Promenad. HEMMA.

Ja, för nu är jag hemma. Helgen i Rom har varit helt perfekt; jag säger bara spanska nakna poliser, två asgrymma australiensare, alldeles för mycket vin och pizza, bli uppraggad av en kypare och Colosseum. Livet har varit på topp hela helgen, och jag lovar att berätta mer om ALLT imorgon. Men just nu måste jag äta. Och sova. Imorgon sätter jag inget alarm, för jag ska sova tills jag vaknar av mig själv. Sen ska jag packa upp och packa om, för imorgonkväll bär det av till PARIS för att möta upp världens bästa gäng!

Mitt liv leker just nu.

säger hej från Rom!

Detta är ett förinställt inlägg, för ni när läser detta, befinner jag mig i ROM! Japp. Jag och Jessee är där, kollar på Vatikanen, äter glass och promenerar runt. Perfekt sätt att spendera en helg i mars på, tillsammans med den bästa jag vet. På tisdag är jag tillbaka igen, och då ska ni få en utläggning av Rom och Italien.

På onsdagen drar jag sedan tillbaka till Paris igen för att möta upp Ellen, Marie, Micki och Eric. Tänk, så länge vi väntat och planerat detta, och nu är dagen snart här!!! Fattar inte att tiden går så fort, fattar heller inte att de faktiskt är här om en vecka. Vi ska till Disneyland, vi ska kolla på alla turistsaker (igen, för min del, haha) och vi ska festa loss med alla mina fina utbytesstudenter. Längtar så mycket att jag typ skakar bara jag tänker på det, haha. Det ska bli så FRUKTANSVÄRT kul.

Mars-månad blir faktiskt bara bättre och bättre.

Om två veckor är jag i Köpenhamn med en liten sväng till Sverige och veckan efter det är jag i Marocko. Living the dream, oh yes, indeed.

onsdagsfesten var hur bra som helst

vad jag saknar mest från Sverige just nu

1. Celsius
2. Mina högtalare och tv:n i lägenheten
3. VÄXJÖ och alla grymma fester
4. Gymmet!!!
5. Mamma, Maja och katterna

Men samtidigt älskar jag livet här. Så kanske väger det upp ändå. Om tre månader åker jag ju ändå hem, och då kommer jag med all säkerhet sakna allt som finns här i Frankrike.

jag packar för fullt

vilken nostalgi

bildbomb från Paris

Bästa, bästa, bästa!

Så jäkla fint upplyst när det är mörkt ute.

De två bästa människorna i mitt liv just nu. De ÄR mitt liv just nu.
Flyttar jag till Amerika i framtiden, gör jag det för deras skull.
Skulle faktiskt kunna göra vad som helst för de här två. 

Världens bästa Jessee och världens bästa vän.
Vi är soulmates, det var absolut meningen att vi skulle träffas här.
Är så glad att jag åkte iväg på utbyte.

Världens bästa Diego!

Detta är nog den roligaste bilden på länge. Den gav oss riktigt många skratt.
Kolla på den. Alla andra kollar in i kameran, medans jag jobbar så hårt jag bara kan med väskan.
"Kajsa, you're the mayor in Strugglecity!" citerat Michael.
Kan inte sluta le åt bilden.

Hade det helt underbart i Paris, dock visar de här bilderna bara ett urval av vad som hände. "We will always have Paris"... Ja, och Frankrike överlag. Och varandra. Jag älskar de här människorna mer än livet självt. Vill aldrig skiljas ifrån dem.

a weekend in Paris

Just got home from Paris. It's been a truly amazing weekend with the best of the best. I've seen and done so much stuff these past three days, never thought I would experience this. I love all my exchange students, don't really know what I will do without them when I leave France. My life will be so empty.

Funderar på om jag kanske ska börja skriva på engelska lite då och då, så att alla mina vänner faktiskt kan läsa. Eller istället köra varje inlägg på både svenska och engelska. Tåls att tänkas på.

Helgen har varit GRYM. Har haft så roligt och skrattat så mycket, tror typ mina magmuskler är tillbaka av alla storgarv vi haft tillsammans. Jag har på riktigt träffat de mest fantastiska människor. Nu kommer jag stanna i Poitiers runt fem dagar, sen bär det av på nya äventyr, nämligen ROM med Jessee! Vi ska äta pizza, pasta och gelato och bara njuta av fyra dagar i Italien. Det kan typ inte bli bättre. Vilket liv jag har just nu; ena dagen Paris, andra dagen Rom. Helgen efter det är det back to Paris som gäller, och sedan väntar Köpenhamn. Jäklar, vad jag ser framemot allt just nu. Men ibland måste man bara stanna till lite och uppskatta nuet. Uppskatta att jag är här, uppskatta alla mina grymma vänner, uppskatta livet. Leva här och nu. Ni som känner mig, vet att jag har svårt för det; jag älskar att planera och alltid ligga steget före. Jag och Jessee pratar mycket om det här. Man måste uppskatta det man har, det är lätt att alltid vilja komma någon annanstans, vara någon annanstans. Men vi är fucking i Frankrike nu, i tre månader till. Och vi måste ta tillvara på detta. Tiden går liksom alldeles för fort.

Jag borde på riktigt hoppa i säng nu, imorgon har jag tusen sysslor som väntar. Måste springa ärenden, handla, tvätta, städa, packa upp och ordna inför kommande vecka. Jag må inte ha några lektioner på två månader (!), men vardagssysslorna stannar inte upp för det. Biljetter ska skrivas ut inför alla resor och väskan ska packas upp och packas om. Fem dagar kvar till Rom. Livet är helt knasigt, men jag älskar varje sekund av det.

Imorgon ska ni får en stor, stor bildbomb från Paris. Sov gott!