baby, I'm home

Jo, jag lever! Och vi är hemma nu. Kom hem idag klockan 18. London har varit väldigt bra och jag överlevde både flygresan dit och hem, dock med ett, eller kanske två, mindre post-syndrom. Har nämligen fått ett fett lock på vänster öra från hemresan, som inte vill ge mig sig. Har verkligen testat allt; hoppa, utjämna trycker, svälja hårt, tugga tuggummi.... Inget funkar! Har ni några bra tips ni kan ge mig? Fruktansvärt irriterande, och smärtsamt, tillstånd! Nummer två är ett smärre break-out av finnar i ansiktet. Antagligen av alla sötsaker jag har stoppat i mig under dagarna i England. Bara frukosten var ju en stor sockerkick..... Också irriterande, men inte lika irriterande som locket i örat. GAH!

snabb uppdatering

Min syster klarade körkortet idag och snart sitter jag och min Daniel på flyget till London. Kommer för första gången på 15 år sätta mig på ett flygplan igen, och hör och häpna, men jag är faktiskt inte det minsta nervös. Än. Men det kanske kommer. Eller så har jag helt enkelt bara vuxit till mig en del.

Önska oss lycka till! Vi hörs!

en tidig tisdagsmorgon

Vaknade av ett ryck 07.01 imorse. Drömde att jag blev jagad av en man, som ville tända eld på mig. Fruktansvärt obehagligt. Men tänkte att är jag ändå vaken, kan jag lika gärna gå upp. Så nu sitter jag här vid frukostbordet, full av frukost, och kollar på Lotta på Liseberg på tv4play.se. Solen lyser utanför och snart är det dags för dagens första löptur! Efter det är det all in inför Londonresan som gäller; packa, tvätta, fixa, packa lite mer, osv!

Hoppas ni får en bra dag!

Uppdatering 21.08: Jajamen, då är det inte ens ett dygn kvar tills flyget avgår till London! Börjar få lite resefeber, men inte så farligt som jag faktiskt trodde. Trodde jag skulle må fruktansvärt dåligt och ha jättemycket panikångest just nu, men det är faktiskt helt okej. Är mer förväntansfull än nervös! Packningen är klar och alarmet är satt. Imorgon ringer klockan 8.00 för att jag ska hinna springa en runda innan bilen går mot Malmö och Sturup. Kanske får ni lite uppdatering från London under resten av veckan, annars får ni vänta till söndag! 

Och ja, just det. Ps, och sådär. Min syster klarade uppskrivningen. Såklart hon gjorde, liksom. Men jag har lugnat ner mig över det där nu. Ska köpa något fint åt henne i London som grattis. 

Vi hörs!

när folk bara glider genom livet

Det finns inte mycket jag hatar, jag tycker verkligen hatar är ett starkt ord, men vissa grejer går min bara på nerverna. En sån grej är när folk glider. Gud, vad jag hatar när folk glider. I mitt liv har jag och får jag kämpa för väldigt mycket, varje dag. Det där g:et på tentan, att nå min drömkropp, klara av körkortet, tycka om mig själv, med mera, med mera. Det är inte mycket som kommer gratis till mig, utan jag får och har alltid fått kämpa. Dock, så vet jag ju att jag har det väldigt bra med familj, vänner, pojkvän, hälsa och allt det där. Men om man ser bortom det, och ser på allt annat, så är det ytterst sällan jag bara glider genom livet. Men vissa gör det, och det gör mig förbannad. Kanske för att jag blir lite avundsjuk, eller kanske just bara för att jag tycker det är så jävla orättvist.

Ta det här, till exempel. Jag har en kompis i Växjö. Hon reser väldigt mycket (bara det här året har hon gjort sex resor, tror jag, och hon har fortfarande en del kvar till sensommaren och hösten), hon festar väldigt mycket men hon pluggar väldigt lite. Ändå har hon klarat alla tentor jag också har klarat. Medan jag satt konstant varje dag 8-16 i tre veckor och pluggade inför en tenta, pluggade hon tre dagar innan tentan, men klarar den ändå. Tilläggas ska ju också att hon var lika lost (om inte mer lost) som jag inför denna tenta, plus att hon gjorde en charterresa veckan innan tentan, och ändå klarar hon den avsevärt mycket lättare än vad jag gör. Är hon smartare än mig eller föddes hon helt enkelt bara med mer tur? Jag vet inte. Förbannad gör det mig i alla fall. Varför ska jag behöva kämpa så mycket när hon bara glider?

En annan sak är min syster och hennes pågående körkortstagning. Imorgon har hon uppskrivning och så sent som igår hade hon ungefär hälften av alla faser kvar att göra på datorn. (På vår trafikskola är det nämligen sagt att man måste klara alla faser minst en vecka innan uppskrivning, annars får man inte göra den.) Igår hade hon alltså klarat 60% av alla faser och hon la knappt ner manken till att klara de andra. Istället för att råplugga, som jag då gjorde, i flera månader inför körkortet så chillar hon loss, tränar istället för att plugga, sover mitt på dagen istället för att plugga, spelar Sims istället för att plugga. När man får privilegiet att få ta körkortet gratis (mamma & pappa betalar, precis som för mig) ska man då inte lägga manken till och göra sitt allra bästa? Jag gjorde mitt bästa, jag kämpade flera veckor med faser, pärmar, körlektioner och allt vad det heter, och hon bara "ah, detta gör jag på två veckor". Hon bara glider. Att mamma sen satt klockan 23.00 på kvällen igår och hjälpte henne igenom första repetitionsfasen, gör inte alls saken bättre. Hur är detta okej!? Så mycket som jag kämpade, grät, slet mitt hår över det där jävla körkortet, utan någons hjälp, glider hon bara igenom. Hur kan det vara okej!? Hur kan hon ens få göra uppskrivningen imorgon, när hon uppenbarligen inte är redo för den? Jag blir så fruktansvärt frustrerad. Varför ska inte hon få kämpa lika mycket som jag? Lika ensam som jag kämpade? Att sitta nere på trafikskolan, sent varenda kväll för att jag jobbade dubbeljobb under tiden jag tog körkort, framför en äcklig, seg, varm, svettig dator och bara gråta för att man missade att klara fasen med ett poäng, medan hon sitter hemma, framför tv:n, i en skön fåtölj med datorn i knät, och kan göra faserna hemma istället. Hur. Är. Detta. Okej!? Såhär levde jag i över två månader, som hon bara glider igenom på mindre än två veckor. Och alla ni som nu sitter där och hånler och tänker "Ha, ha, ha, hon är nog bara smartare än dig!", er stoppar jag direkt. Nej. Min syster är inte smartare än mig någonstans, möjligtvis likvärdig som mig, men inte smartare.

Jag vet att jag inte ska brusa upp mig inför sånna här saker; släpp det, låt det gå, det rör ju inte dig ändå. Nej, det gör det kanske inte. Men jag tycker inte om när saker är orättvisa. När ska turen ta slut för vissa? Nånstans inom mig hoppas jag nästan att min syster inte klarar uppskrivningen imorgon, hur hemskt det än låter. Hon är helt enkelt inte redo för den! Hon kan inte allt det hon borde kunna, hon har inte rätt kunskaper. Men självklart klarar hon väl den ändå. Varför skulle hon inte göra det, liksom? Turen är väl på hennes jävla sida. Som vanligt. På alla andras jävla sidor än min.

att alltid vara så jädra bakfull

Det är knappt värt det, alltså. Att dricka. Mådde så kasst inatt, har mått kasst hela dagen och mår fortfarande dåligt. Och detta även fast jag har sovit och/eller ätit mestadels av dagen. Blir ändå inte av med bakfyllan! Har provat allt.

Nu ska jag ta tag i sista halmstrået, gå och lägga mig och hoppas att jag mår bättre imorgon. Tycker inte om att dricka, så varför gör jag det egentligen? Tänker bara på alla kalorier jag häller i mig + att jag vet hur jävla kasst jag alltid mår dagen efter. Nu får det vara länge tills nästa fest.

Godnatt.

har ni gjort era kransar än?

Har en fullspäckad dag framför mig med allt från middag hos mormor, till tårtlunch med vänner, till fest på kvällen. En grym dag med andra ord! Kickar igång den (såklart) med en Celsius och en joggingtur. Mina ben skriker efter gårdagens feta benpass och löparrunda på nästan 6 km, men inte stoppar det mig!

Nu vill jag bara önska er alla en glad midsommar och med hopp om att vädret håller i sig; vi vill ha sol hela dagen lång, tack!

att vara gravid

Shit, alltså. Har under typ tre nätter i rad drömt att jag var gravid. Magen växte och växte i drömmen, den blev hårdare och rundare. Så himla läskigt. Jag hade sån fruktansvärd ångest över detta, ville inte alls vara gravid eller bli mamma. Letade febrilt efter adoptivföräldrar, som jag kunde vara surrogatmamma till, grät och grät hos min egen mamma inför denna tragedi. Jag var ju bara 20 år och gravid! (Att Daniel i min dröm också var gravid, är väl inget vi behöver nämna kanske, hahaha.)

Ibland ställer hjärnan till det när man sover. Men ändå undrar jag, kanske försöker den säga mig något? Genom samma dröm tre nätter i rad?

dan före dan före midsommarafton

Är så himla trött om dagarna. Fattar inte vad det beror på. Kanske sover jag dåligt, eller är det för att det är så jävla varmt i mitt rum om nätterna eller för att jag blir väckt av min katt tusen gånger per natt. Fråga mig inte. Trött är jag i alla fall, även fast jag inte gjort sådär fasligt mycket idag. Städat lite, vikt lite tvätt, varit ute på en pw och hämtat ett paket, lagat mat och lite sådär. Ska senare ikväll till gymmet, och sen ska jag bara däcka i sängen. Två dagar kvar till midsommar och just nu är jag i vad-ska-jag-ha-på-mig-och-när-ska-vi-handla-midsommar-maten-fasen. Känns helt okej ändå. Nu är det ju sommar på riktigt. Tydligen. Hoppas sommaren går sakta bara. Längtar inte alls till hösten och skolan igen.

money, money, money

Har shoppat lite för mycket de senaste dagarna. Men det kommer ju in så mycket fina grejer i affärerna och/eller på nätet hela tiden, kan ju inte låta bli! Och jag som åker till London om en vecka.... Får försöka hålla i pengarna där. Kommer det gå? Njaee, tveksamt.

Just nu i skrivande stund sitter jag och väntar på typ fem paket.... Haha! Skratta inte åt mig! (Fast jag tycker att det är ganska skrattretande själv). Jaja! Jag är inte snål och tycker inte att man ska lägga pengar på hög! Självklart ska man spara, och det gör jag också, men pengar är till för att användas. Så det så!

the flight will soon depart to.... LONDON

Förkyld. Har blivit förkyld. Min näsa rinner, mina ögon är tjocka och mitt huvud gör ont. Pallar inte. Sitter med Photoshop-kursen, men skulle egentligen bara vilja sova. Har börjat fundera på packning till London också, det är inte sådär jättelångt kvar nu tills vi sätter oss på flyget och drar till fish and chips-landet! Idag bokade vi musikalbiljetter också, Queens We will rock you ska vi se. Längtar sönder!

photoshopa till sig en vuxnare attityd

Sitter här med en av mina sommarkurser Photoshop & Flashapplikationer, och GUD så kul det är att jobba med bilder i PS! Jag har gjort det lite innan, men hade då långt ifrån all den kunskap som jag har nu. Så himla roligt att mixtra med bilder på alla de miljoner vis man bara kan göra i Photoshop.

Sen jag flyttade hem över sommaren har jag mest suttit med detta eller hängt på gymmet. Och det har faktiskt varit väldigt skönt. Lugnt och skönt, inte haft några direkta tider att passa, ingen annan människa att rätta mig efter eller ta hänsyn till. Mellan allt detta har jag också städat en del, bakat, tvättat och sånt där husligt. Mamma har x antal gånger sagt "Gud, vad du har växt till dig det här året du har bott själv! Du är inte samma människa som förra sommaren." Och jag kan verkligen hålla med henne, jag har mognat fruktansvärt mycket. Idag är jag verkligen vuxen. Det var jag inte för, låt säga, tio månader sen. Jag trodde att jag var det, men jag hade ingen aning om vilken utveckling som skulle ske det här gångna året i Växjö.

grade: B

Vet ni vad? Vi har fått betyg på A-uppsatsen vi jobbat med hela våren och BAM, där satte vi ett B på den! Hur jag ska fira detta? Tja, börjar väl med att ta en liten löptur ute i värmen. Sen ska jag nog städa, tvätta, plugga och dammsuga lite...

Skämt åsido, tar kanske en glass i eftermiddag för att fira detta! Så jävla skönt!

Paganinikontraktet

Alltså. Var ute och sprang för en liten stund sen, samma lilla runda som jag brukar springa här hemma. Men idag var det alldeles för jobbigt. Jag klarade hela rundan i ett svep (tack för det, skogsrundan i Växjö, som jag har sprungit varje dag de senaste tre veckorna) men varje meter och varje steg gjorde att jag bara ville spy. Åt jag för lite innan? Drack jag Celsiusen för nära inpå min springtur? Ingen kommer någonsin veta.

Nu är jag i alla fall inne och med frukost i magen. Solen tittar fram då och då; när den väl gör det, är det varmt, men annars är det faktiskt ganska kallt ute idag. Hade velat jobba på min bränna ännu lite till idag, men får kanske slå mig ner under i filt med en bok i handen istället. Läser just nu "Paganinikontraktet" av Lars Kepler - så himla spännande bok!!!

alltså, älskar

Fan, vad fin den är. Härifrån: triangl.com

sommarlov

Skrev ett jättelångt inlägg om dagen, men tog bort allt. Det enda jag egentligen bara vill säga är att jag är hemma nu. Hemma hos mamma, Sotis, Daniels familj, vänner och allt det där trygga och sköna. Nu har jag sommarlov. Hemma. Äntligen.


Men det värsta är nog ändå, att jag faktiskt inte kan hjälpa att sakna Växjö lite. 

denna växer mer och mer för varje gång jag lyssnar på den

Och nu kan jag inte sluta lyssna!

Fina Oskar.

snyggaste Hollywood-männen

andra juni

2:a juni och 21 månader med min Daniel. Tänk, snart har vi haft varandra i två år. 

Har nog under helgen sovit mer än vad jag varit vaken. Ganska skönt ändå, kanske behövde jag det nu efter några intensiva skolveckor. Men den här slappheten har ju inte kommit utan ångest; känns som att jag har en miljon grejer att göra just idag. Precis nu ligger en påse tvätt i maskinen och blir ren, efter det har jag en påse till att tvätta. Sen ska det städas, packas, handla lite mat.... På onsdag börjar nämligen vår resa hemhem för sommarlov. Första stopp: en student! Därmed behöver jag börja packa nu, hur ska jag få med mig allt hem (framför allt alla kläder!?) utan att fylla Daniels bil från tak till golv? Det är den stora frågan just nu. Feel free att försöka svara på den!

studenten 2011

Igår tog treorna från min gamla gymnasieskola studenten och idag går de balen. Var det över två år sen jag tog studenten? Hörde jag rätt? Sinnessjukt, bara sinnessjukt vad tiden flyger iväg. Kommer ihåg dagarna som igår, bästa två dagarna i mitt liv.