Att stå emellan två val i livet och då behöva tacka nej till ett av valen och därmed en bunt människor, gör mig stressad. För bara några minuter sen var jag tvungen att ringa ett av de tänkta banden till vår studentbal och meddela dem att "vi tyvärr inte valde er". Det gjorde ont i hela mig, och jag kände mig som en stor, fet svikare.
Att göra andra människor besvikna är något av det värsta jag vet. När det händer, känner jag mig förfärlig, förskräcklig och fruktansvärt, fruktansvärt ondskefull. Jag mår helt enkelt dåligt av att såra eller svika andra. Därmed har jag galet svårt att säga nej till människor, vare sig det gäller hjälp med en uppgift eller utlåning av kläder. Jag gör ibland även saker jag egentligen helst inte vill göra, bara för att inte vara den som sviker. Men, jag inser ju mer och mer, att den enda jag verkligen sviker när jag tackar ja till allt detta jag egentligen inte vill, är mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar