Nu är det alltså bara en vecka kvar tills jag flyger hem till Sverige igen. En vecka! EN VECKA??? Jag har alltså bott i New York i ett halvår nu?? Det är ju det sjukaste. Fattar inget.
Jag gissar på att den här veckan kommer bestå av tårar, kramar, drinkar och massa kärlek. Jag kommer behöva säga hejdå till några av mina allra närmaste vänner. Några av dem kommer jag träffa väldigt snart i Europa igen, några av dem lämnar jag här i USA. Och det gör nog mer ont, faktiskt. Att lämna mina amerikanska vänner. Vi kommer befinna oss på varsin sida av jorden och kanske tar det år tills jag träffar dem igen.
Nej usch.
Vi skriver just nu vårt "examensarbete", eller vad man ska kalla det. Vi ska berätta om vår tid i New York, vilka som varit våra mest minnesvärda stunder, den bästa personalen, vem som blivit min närmsta kompis osv. Jag fick läsa båda Magnus och Theo's arbeten idag och fattar ni att de båda, utan att veta om det, skrev mig som bästa kompis??? ALLTSÅ. Men nej. Jag är så stolt och glad över att de ser mig som deras respektive närmsta vän här. Vilken jäkla lycka. Jag hoppas jag får ha dem i mitt liv för alltid.
Älskar att jag har privilegiet att känna människor över hela världen, men HATAR den här delen när man måste säga hejdå. Mitt hjärta klarar inte av fler hejdå:n. Det går sönder nu.
Och ännu värre blir det när jag kollar på bilder av oss alla tillsammans. KOLLA PÅ DOM BA! Alltså AJ. Hur ska jag kunna lämna dessa människor??? Mina älsklingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar