Ibland springer man på människor som man aldrig mera kommer träffa och som man aldrig trodde skulle kunna betyda särskilt mycket för en. Jag kom och tänka på det här igår, då jag stod och diskade och en sån där människa för mig är en vakt på ett av uteställena inne i Växjö.
På torsdagskvällen under nollningen hade vi en utgång inne i Växjö och ni som har pojkvän/flickvän vet att när denne ska ut själv, och du sitter hemma, kan vara ganska jobbigt. Så var fallet för mig, eller oss; Daniel tyckte det var jättejobbigt att jag var ute och dansade själv med en massa nya människor jag precis lärt känna. Han svarade kort på sms de gånger han ens skrev något till mig, och när jag ringde, sa han bara några ord, för att sen lägga på.
Ni förstår, det utestället vi var på den här torsdagskvällen, hade en "rökruta" på baksidan av byggnaden, men där var det alltid knökfullt med folk och väldigt dålig teckning för mobilen. Så jag tänkte att jag skulle gå ut på framsidan vid entrén, där vi kom in, och bara ringa ett snabbt samtal till Daniel, så att han fick veta att jag levde, liksom. Jag går ut på framsidan, tar upp mobilen och ska precis klicka på Daniels namn för att ringa upp honom. Då kommer en av manliga vakter lite försiktigt fram till mig och säger snällt: "Det finns ett ställe på baksidan där du kan gå ut och ringa." Varpå jag svarar och förklarar hur det var, lite smått ledsen, men ändå med ett leende på läpparna; "Ja, alltså, jag var där borta men det fanns ingen teckning där. Och jag ska bara ringa ett snabbt samtal till min pojkvän, han är så sur på mig för att jag är ute ikväll." "Men vet du vad?", säger vakten då, "Då tycker jag att du ska låta honom vara arg. Om han inte kan unna dig en rolig kväll ute med dina vänner, utan att bli arg, då är han helt ärligt inget att ha. Så lägg du ner mobilen och gå in och dansa igen."
De där meningarna kom verkligen från ingenstans. Jag har alltid fått för mig att manliga vakter, eller vakter över lag, är tuffa, hårda, kanske charmiga, men ändå lite smått arroganta. Jag sken upp, förstod att han verkligen hade rätt. Jag vet att det är asjobbigt när den ena partnern är ute och inte den andra, men vad fan? Han måste ju kunna lita på mig och kunna låta mig ha kul med mina vänner, utan honom. "Tack", sa jag, "du har ju verkligen så jävla rätt". Vakten log mot mig och jag log tillbaka. Jag stoppade ner mobilen och gick in på dansgolvet igen.
Och det är verkligen en händelse som har fått mig att växa lite mer, inse lite mer och tänka till lite mer innan jag krusar någon som ofta som jag faktiskt brukar. Han fick mig verkligen att känna mig stark och självsäker som få någonsin fått mig att göra innan.
Självklart redde ju jag och Daniel ut det där sedan, och nu har vi lagt det helt bakom oss. Visst kan det fortfarande vara lite jobbigt för mig att se han gå ut med sina vänner eller för honom att se när jag går ut med mina vänner. Men visst måste man kunna unna varandra sånt ibland?
Tack du säkerhetsvakt, som fick mig att inse det här. Kommer tänka på dig lite då och då, framför allt om jag skulle hamna i samma situation igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar