Talängslan – ett hinder att övervinna
- Vi har väl kommit överrens om att inte berätta om sportartiklar?, sa en tjej i min klass.
Kommentaren var som ett spjut genom kroppen. Jag var ny i klassen och det var mitt första muntliga framträdande inför dessa nya människor. Jag ville bara gråta.
- Ja, jag vet, säger min fröken och tittar på mig med skeptisk min. Men det var nog bara så att Kajsa inte visste det. Hon log ett snett leende samtidigt som hon med handen började sjasa borta mig från den lilla pallen jag satt på.
- Men nu vet hon det. Hon vände sig till mig. Det kommer du ihåg tills nästa gång, eller hur?
Jag svarade inte, utan reste mig bara försiktigt från pallen, satte upp tidningsurklippet med en magnet på den vita tavlan och gick sedan tillbaka till min bänk. Inga applåder, inga uppskattande ansikten, ingenting. Jag hade misslyckats.
Början på mitt nationellaprov i Svenska B 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar