Min kropp är trött, min hjärna är trött, men ändå går den på högvarv just nu. Så pass mycket på högvarv att jag inte har en aning om vad jag egentligen ska tänka eller känna, än mindre hur jag ska uttrycka mig. Ju mer jag funderar, desto mer faller jag. Öppnar jag min mun kommer osammanhängande, fullkomligt oförståeliga meningar ut. Jag är mer glad och pirrig än vad jag varit på väldigt länge, samtidigt som jag är så fruktansvärt rädd. Detta är inte bra. Inte, inte, inte alls bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar