De senaste två dagarna har varit... Ja, väldigt spännande och samtidigt väldigt skrämmande. Efter en tidig morgon och en stor hotellfrukost (<3) begav jag och mamma oss till högskolan för intagningsprovet. Taxichauffören kunde inte riktigt vägen, och vi kunde definitivt inte riktig vägen, vilket slutade i att vi tillslut irrat runt på både ett dagis, ett stort bostadsområde och en skönhetssalong. Men vi hittade tillsist! Det var mycket folk där, främst tjejer. Vi var omkring 30 stycken, kanske till och med lite fler, sökande just denna dagen, (som var dag tre av tre, totalt var vi runt 140 sökande...), bland dessa 30 personer fanns fyra killar och av allihop var jag yngst. Kändes inte helt okej, jag kände mig väldigt, väldigt liten. Till en början i alla fall, när jag kommit in i gruppen mer blev allt mycket lättare.
Dagen började med lite gemensam information. Tydligen får vi redan nästa vecka reda på vilka som kommit in och vilka som inte kommit in. Kommer gå på nålar hela veckan.
Efter infon delades vi in i grupper om fyra för att göra ett arbete tillsammans. Jag hamnade tillsammans med Gotländaren Jens, Stockholmstjejen Olga och Emma från Skåne. Vi var en salig blandning människor, men det gjorde även det hela väldigt intressant. Jag var som sagt yngst, därefter låg Olga på 19 år, Jens på 22 år och Emma på 23 år. Trots åldersskillnaden (som faktiskt inte var så fasligt stor) kom vi väldigt bra överrens! Vi skulle arrangera en invigning på en musikklubb, och mer än så fick vi inte veta. Det var spännande vilka idéer alla hade och vårt slutresultat, restaurangen och nattklubben Season nichad efter Sveriges olika årstider, blev verkligen en riktig hit.
Därefter blev vi inkastade i ett klassrum för att ha ett skriftligt prov. Det var nog det sjukaste provet jag någonsin varit med om. Första "frågan" var; Skriv ner så många sätt som möjligt du kan använda en tegelsten på. Okej, den delen var väl inte så konstig, men det blev bara värre. "Skriv ner alla sätt du kan använda en tegelsten på, på en scen/i ett kök/i nedersta lådan i ett kök."
Det blev lunch i form av mackor och jag hann prata en del med min grupp. Blir jag antagen till hösten, hoppas jag att någon av dem är med mig. Efter lunch var det dags för redovisningen av arbetet vi gjort tillsammans. Första gruppen, som bestod av fyra tjejer, satte ribban galet högt. Jag kände mig inte alls särskilt självsäker längre och började i tystnad undra om den här utbildningen verkligen var något för mig. Jag, Jens, Emma och Olga gick upp som grupp nummer tre. Det hela gick väl okej, trots Jens teckning av klubben på tavlan och Olgas förkylda whiskeyröst. Vi fick applåder och satte oss ner igen. Då tar Jens mig på armen och viskar: "Ja, det var kul att lära känna dig i alla fall." Detsamma, tänkte jag, för vi kommer lätt inte ses till hösten.
Hade du i tisdags sagt åt mig att jag inte får bli ledsen om jag inte kommer in, hade jag svarat med att "in kommer jag visst!" Nu är jag inte alls säker längre. Alla onsdagens sökande var grymt duktiga, och ska då lärarna välja bland 138 lika duktiga elever - då känner jag mig chanslös. Men, man ska aldrig säga aldrig, jag kan väl bara säga att jag börjat spåna på lite annat jag kan göra till hösten.
"Tänk att vi fyra bara blev helt ihopkastade här, fyra människor som aldrig träffats innan, så gör vi det här och så skiljs vi åt för att aldrig ses igen. Det är rätt sjukt egentligen." - Jens
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar