Kom precis hem från biografen. Och det är bara två saker jag vill säga, en liten grej och en stor grej.
1. Jag är totalkär i Augustus Waters. Det är exakt en sådan kille jag vill ha. Inte en cancersjuk kille, eller nödvändigtvis en kille med bara ett ben, utan den där charmige Augustus. Den skojfriska, flirtiga, självsäkra killen. Killen som vet hur man uppvaktar och behandlar en tjej.
Givetvis kommer det förmodligen aldrig hända, för killar är inte sånna. Augustus Waters är en romantisering av vad alla tjejer egentligen vill ha, men inte någonsin får. Så jag får väl bara fortsätta med att ha min lilla kändis-crush på honom.
2. Känslan i min kropp just nu: tomhet. Jag är bara tom. Filmen är fruktansvärt bra (jag skulle lätt se den igen) och verkligen en gråtfilm, ändå grät jag inte det minsta i biografen. Jag bara sätt där och kände hur livshoppet mer och mer rann ur mig. Jag tappade tron på livet efter en här filmen, för för vissa är det här verkligheten. Vissa går igenom det här, förlorar sina älskade i cancer och samtidigt försöker gå vidare i livet. Hur gör man ens det? Hur går man vidare om man som 16-åring förlorar sin 18-årige pojkvän i cancer? Jag bara tappade hoppet för allt, och kände att ingenting spelar ju egentligen någon roll; alla ska vi i slutändan dö, på ett eller annat sätt, tidigt eller sent i livet.
Hade du imorse frågat mig om livet, hade jag hoppat upp och ner, klappat i händerna och skrikit "Livet är ju det BÄSTA som finns", medan jag just nu inte bryr mig om vilket. Om jag lever eller dör, vad spelar det för roll. Livet är ändå bara så hemskt grymt för så många där ute i världen. Varför ens bry sig?
Så kanske ska jag i slutändan bara fokusera på min lilla crush på Augustus, det är väl vad som känns mest positivt just nu. Och så ska jag köpa boken också. Som om jag inte torterats nog.
“I’m in love with you, and I know that love is just a shout into the void, and that oblivion is inevitable, and that we’re all doomed and that there will come a day when all our labor has been returned to dust, and I know the sun will swallow the only earth we’ll ever have, and I am in love with you.” - Augustus Waters
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar