29 mars 2014

en känslosam sammanfattning av Köpenhamn

Dagarna i Skandinavien öppnade mina ögon på så många olika sätt. Jag såg vilka som verkligen är mina vänner, jag upptäckte vilka ögonblick som verkligen betyder något och jag insåg att vill man ha något, då ska man gå efter det. Man ska inte vara rädd att berätta hur man känner, för vad är egentligen det värsta som kan hända? Man kanske får ett nej, men ja, då är det så. Gå då vidare med ditt liv och var glad att du försökte. Går det vägen? Toppen, då gjorde du precis vad du skulle.

Det är mycket jag vill ha i mitt liv, både materiella saker och icke materiella saker. Jag går ofta runt och ångrar mig för ögonblick jag inte fångade eller saker jag inte gjorde. För ofta är det ju så; man ångrar det man inte gjorde mer än det man faktiskt gjorde. Så nu ska jag börja göra. Göra saker, säga saker, få fram vad jag vill ha fram. Kanske kommer jag krossa några hjärtan, men kanske kommer jag också fånga några hjärtan. Man vet aldrig. Om man inte testar, får man aldrig veta.

Eller som Roy McCluskey i Desperate Housewives sa det:

"I told her we have this gift. We know these are our last days together, so what's the point of holding back? I didn't want anything to be left unsaid. So.. We finally had that talk. She told me, she was the one who lost our passports on the way to Mexico that time. I told her the truth about my time in the service, how I wasn't some tough guy but scared to death. She thanked me for always being able to make her laugh. And I told her she was the love of my life. It's so important to say these things when you can, because when it's over, it's over. You hear me?"

Jag insåg också vilka ögonblick som verkligen betyder något. Det är inte de stora sakerna i livet som man kollar tillbaka på och kommer ihåg, det är de där små ögonblicken som fulländar en dag, liv. "Enjoy the little things, because one day you may look back and discover they were the big things. The best portion of your life will be the small, nameless moments you spend smiling with someone who matters to you." Detta får mig att tänka på när jag, Michael och Gloria satt två nätter i rad på samma Burger King, med samma mat, på samma stolar och bara pratade. Vi delade med oss av livet, av erfarenheter, av hemskheter, av kärlek och av uppror, medan vi åt våra hamburgare. Vi kom varandra så nära och våra ögonblick tillsammans var bara helt perfekta.

Så egentligen har jag inte bara varit iväg i fem dagars semester, utan jag har gått igenom, upplevt och upptäckt saker från en hel livstid. Jag har skrattat, jag har gråtit, jag har dansat, trillat och promenerat. Jag tog en chans, jag berättade för någon hur jag kände och växte ännu lite mer under de här dagarna. Tack Köpenhamn, Skandinavien och mina vänner för att ni gör såhär mot mig. Ni får mig hela tiden att utvecklas och bli en bättre människa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar