Idag känns livet bara så jävla meningslöst. Kan ni också känna så ibland? Det känns som att det kvittar vad jag gör, det spelar ingen roll ändå. Känner mig bara väldigt trött och matt, att det hade varit skönt att gå och lägga sig, dra täcket över huvudet och bara gråta hysteriskt. Ingenting känns kul längre, finner ingen glädje i nånting, allt känns bara framtvingat och påtvingat. Känner en stor press tillsammans med en stor rädsla. Press över att jag har tusen skolgrejer att göra och att sommarlovet snart är slut. Rädsla över att jag kanske inte kommer att klara av kurserna jag läser, att det finns en möjlighet att jag inte kommer lämna in alla uppgifter i tid och därmed bli underkänd. Press över att jag vill vara en bra flickvän, men en rädsla över att Daniel inte är lika kär i mig som han var innan. Press över att jag borde umgås med mina vänner, men just nu inte har någon lust att göra det, vilket ger mig en rädsla över att jag håller på att mista några fina guldkorn. Press över att jag borde gå ut och springa eller dra till gymmet fastän jag inte vill, för att jag har en rädsla av att lägga på mig allt som jag kämpat så mycket att bli av med. Press över att jag borde leva mitt liv och i nuet, men en rädsla av att jag inte riktigt vet hur.
Just nu är mitt liv bara fyllt av måsten och ingenting jag själv väljer att göra. Men kanske är det såhär vuxenlivet funkar? Kanske är det såhär det är att verkligen bli vuxen på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar