Går runt och bär på två funderingar idag.
1. Vill jag verkligen, verkligen vara kicker till hösten?
Jaaa, jag vet! Jag ältar detta fram och tillbaka hela tiden! Ett tag hade jag glömt bort det, men nu har verkligheten sprungit på mig igen; vi ska betala in 1600 spänn (!!!!!) i slutet av veckan, till vårt gemensamma konto, som vi ska köpa sprit/utstyrsel/rekvisita/mat/etc. med till vår kicker-vecka. Alltså, 1600 spänn. Jag har inte råd till detta, jag har inte ens ett sommarjobb! Sedan får vi leva i ovisshet till efter att veckan är slut, och först då kan vi få veta om vi har möjlighet att få tillbaka alla dessa pengar, eller bara en del av dem, eller kanske ingenting alls. Och det känns inte bra i magen. Dels för att detta är något jag egentligen kanske inte vill göra, något jag lite halvhjärtat går in i, dels för att jag inte har sånna pengar att bara kasta ut på ingenting.
Låg hela kvällen igår och grubblade över detta, ifall jag kan få min kickeravgift på 700 kronor återbetalda om jag väljer att banga och hoppa av. Jag är så orolig att jag ska få en lika halvdan vecka igen, precis som jag hade förra året på min egna nollning, och då ha lagt en massa pengar på detta igen, som jag inte får något tillbaka på, precis som förra året.
Jag vet att jag frågar detta hela tiden (men sällan får något svar), men vad hade ni gjort? Just nu har jag ångest och ont i magen över att betala in detta och gå dit sista veckan i augusti. Jag vill ju egentligen inte!! Finns så himla mycket jag kan göra den veckan istället; exempelvis vara med och hjälpa våra utlandsstudenter tillrätta i Växjö (vilket jag också har skrivit upp mig på), nu kör bara allt ihop sig.
2. Min framtid
En sak ni kanske inte vet om mig, som jag inte riktigt har berättat, är att jag har fått en liten minipraktik nu i sommar. Jag vill ju, som jag säger hela tiden, jobba inom eventbranschen och då som bröllopskoordinator. En dag i våras fick jag fnatt och mailade ut några rader om mig till kanske typ 20 olika bröllopskoordinatorer. Jag fick många snälla men bestämda nej, "att praktik måste egentligen vara längre än över bara en sommar, men att vi spara dina uppgifter inför framtiden". Men, som min goda vän och mentor Emmy på Drivhuset säger; "man behöver bara ett 'ja'!" Och efter några dagar fick jag napp. På ett ställe i Kalmar, där bröllopen främst hålls på Öland. Perfekt! Jag ska alltså under sommaren vara med på ett bröllop och alla dess förberedelser, med början redan på lördag...!
Så det var väl egentligen bara det jag ville berätta, att jag kan vara påväg mot min livs dröm, redan nu. Och det känns sjukt bra, ska ni veta.
Kajsa... jag förstår hur du känner! Du vill inners inne vara den roliga, självsäkra, spontana och coola tjejen som alla ser upp till under nollningen. Jag vet det för att jag är även en sådan person. En person som väldigt gärna vill vara omtyckt av andra. Men jag har även insett mina begränsningar. Jag kommer aldrig vara den pratglada tjejen som skriker högst och som får alla med mig. Jag väljer även att ta avstånd från sådant som får mig att må dåligt och gör istället något som jag verkligen vill och som får mig att må bra. Med detta vill jag bara säga att livet är fullt av val som man måste göra och saker man bara måste härda ut. Men den situation som du är i nu är inget du måste härda ut. Känner du att du inte vill- hoppa av. Ångrar du dig kan du göra om det nästa år. Men låt inte pengarna avskräcka dig om du verkligen vill göra detta. Pengar ä bara pengar och det går alltid att få ihop. Gör det som är rätt för dig och inte för någon annan. Bry dig inte om andras tankar utan by dig bara om dina egna. Kramar från en vän
SvaraRadera